Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - N:r 39. 30 september 1898 - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
310 IDUN 1898
OT TOnRN
HVtj_ST0l_
^■’/jlT»i
StOj_
ggBîBr
Plan af herr-rum (arrangemacg at H. Rijswijk).
god skrifstol är för arbetets trefnad. Den
får ej vara för mycket bekväm, så att den
inbjuder till hvila i stället för arbete, men
ej beller bör den vara allt för stel och »rak i
ryggen». Till renässansgarnityret hör van-
ligen en kolossal pjes, till dimensioner och
utstyrsel lik en president- eller ordförande-
stol, som håller en fast i sitt stadiga famn-
tag, så att man inte känner sig såsom herre
öfver sin egen stol. De verkligt praktiska
och bekväma skrifstolsformerna äro ej många,
en bland de bästa är den fyrsidiga med
ryggstödet »öfver hörn» på två af stolens
sidor, en i England ytterst vanlig form, men
hos oss ej ännn så bruklig som den för-
tjänar. En annan är den s. k. Luthersto-
len, en både vacker och bekväm, ursprung-
ligen götisk typ; den har vridbar sits och
är i detta fall förebilden för vår tids »kon-
torstolar», som af praktiska skäl ha denna
anordning. Den engelska »Glastonburysto-
len» med korsade ben är lämplig för dem,
som ha för vana — eller såsom vi i vår
barndom hörde det kallas ovana — att
»väga» på stolen. Framför alla inventiös
är väl den moderna amerikanska skrifsto-
len, som är särskildt konstruerad både till
att »väga» och snurra rundt.
En annan möbel i skrifrummet, nästan
lika viktig som skrifstolen, är interlokutörens
stol, den i hvilken vännen, den besökande
tar plats, då herrn i huset sitter vid sitt
skrifbord; den kunde också kallas »fruns
stol», då jag tror att husmodern vid en
bok eller sitt handarbete gärna hvilar ut i
den efter dagens hushållsbestyr och delar
skenet ifrån mannens arbetslampa. Denna
stol bör vara framför allt bekväm, dess
modernaste form är den engelska hvilstolens,
bred och djup med gedigen skinnklädsel
och något tunga former, en stol-hvars stora
komfort uppväger dess mindre vackra yttre.
En lättare och elegantare typ är den djupa,
låga korgstolen med dyna i sitsen och stor
kudde i ryggen. Till skrifbordsgruppen hör
också gärna en vridbar bokhylla, också den
én amerikansk uppfinning, ytterst praktisk
och äfven effektfull i rumsanordningen, då
den ger en höjd åt möbelgruppen, som är
af god verkan. En sådan hylla är dock
endast afsedd för uppslagsböckerna, de lexi-
kon och handböcker, man vill hafva nära
till hands vid arbete eller sam-
språk, och kanske också för
»favoriterna», de böcker, man
läser och läser om igen. Det
egentliga »bibliotekets» plats
är på vägghyllor eller i skåp.
Ett skrifrum, hvars väggar från
golf till tak äro beklädda med
böcker, är mindre ovanligt nu
än förr, men det är den dyr-
baraste väggbeklädnad, som
kan finnas, och högst sällan
den vackraste. I de flesta fall
äro dock herr-rummets väggar
tämligen !fria från böcker, och
de som finnas, rymmas godt
i ett enda bokskåp eller på
en hylla. Ett vackert bokskåp
hör till sällsyntheterna i våra
dagar; så på samma gång
enkla, vackra och praktiska
som våra fäders eller farfäders
raka, räta släta mahognyskåp
kunna aldrig nyare tiders för-
sök i renässansanvändning bli,
endast det gamla sättet att bak-
om glasrutorna spänna gröna
sidenjalusier och såmedels dölja bibliotekets
prydliga ryggar, förefaller oss föga tilltalande.
En bokhylla ger visserligen icke’ samma
skydd åt böckerna — och bokdam är säkert
mången husfrus värsta fiende —■ men den
är bekvämare, kan ofta göras ganska prydlig
med enklare medel och kan placeras och
anordnas på flere olika sätt i rummet.
En god bokhylla bör ej vara högre, än
att man stående på golfvet bekvämligen
kan komma åt alla dess böcker, dess pro-
portioner i öfrigt kunna helt och hållet
rättas efter väggytans bredd, dess indelning
kan varieras på många sätt, så att t. ex. icke
alla hyllor gå i hela obrutna längder, utan
här och hvar afbrytas af småhyllor och fack
för placering af liggande böcker, af vaser
eller statyetter.
En dekorativt tacksam anordning — då
golfutrymmet är knappt. —- är att öfver sof-
fan placera en vägghylla af samma längd;
en panelsoffa får i detta fall ett raison
d’être, såsom bärande hyllan med dess böc-
ker. Öfver en lägre soffrygg bör den hvila
på framspringande konsoler. Soffans plats
får i ett herrum vanligen vara på raka
väggen och ej öfver hörn, af det ganska
naturliga skälet, att en sådan soffa bör vara
tillräckligt lång till hvilsoffa. En af de
mest praktiska och tillika vackra soffor för
»herrum» är den engelska s. k. »chester-
fieldsoffan», bred och med rygg och arm-
stöd i samma höjd, något bakåt- och utåt-
böjda, med fyllig stoppning och klädsel
helst af skinn.
I soffans närhet, hellre något på sidan
än midt för, kan ett halfstort bord placeras
för tidningar och de böcker, som äro under
läsning; häromkring kan äfven familjekret-
sen samlas, såsom numera plägar vara van-
ligt, där intet särskildt hvardagsrum finnes.
Ett mindre rökbord är i de flesta herrum
en nödvändighetsartikel och har då lämpli-
gen sin plats invid den djupa länstolen.
Såsom exempel på ett anspråkslöst, men
originellt och vackert anordnadt herr-rum
skall jag slutligen tillåta mig att gifva föl-
jande beskrifning.
Rummet är af allra vanligaste, enklare
Stockholmstyp, nästan kvadratiskt, med två
fönster, kakelugn i hörn och en dörr på
hvardera af de två väggar, som bilda detta
hörn. Hela långväggen upptages af en
bred, högryggad soffa, flankerad af en större
bokhylla upp emot fönstret, en smalare på
andra sidan. Väggen midt emot fönstret
har en dörröppning midtpå med en lägre
hylla för planschverk på hvar sida. Nästa
vägg har en dörr in till fruns rum och en
stor bokhylla mellan denna och kakelugnen.
Från pelaren mellan fönstren framspringer
en två meter lång bokhylla vinkelrätt ut i
rummet, och i den afdelning, som härigenom
bildas vid ena fönstret, står skrifbordet om-
gifvet af skrifstol, fåtölj och en hög kolonn-
hylla, öfver hvilken den stora taklampan
nedhänger ; i den andra afdelningen, som är
en samtals- och läsvrå, finns en djup hvilstol
af korg, ett tidningsbord af bambu samt
ännu ett par mindre stolar.
Hela rummet är sålunda uppdeladt i tre
delar, hvilka likväl höra tillsammans; i den
större inre delen från fönstret räknadt står
ett halfstort bord bredvid soffan samt ett
par bekväma stolar. Hela anordningen möjlig-
gör placeringen af ganska många möbler,
utan att rummet därför ser trångt eller be-
lamradt ut.
En något liknande anordning med hylla
utgående från en vägg visar äfven den
härmed följande planen.
—–––*––––
Kvartalsprenumeranter
å Idun och Iduns Modetidning erinras om
nödvändigheten att nu ofördröjligen förnya
prenumerationen för det stundande oktoberkvar-
talet, på det intet afbrott i expeditionen må be-
höfva förekomma.
wmm
4y7
FRANf IDUNS gfc
USEKRCTSÄ
% ggjg
mmEm » : «
Ett genmäle.
Med anledning af min i n:r 32 af Idun införda
uppsats: »Brutna förlofningar», har »Titti» an-
sett sig böra uppträda för att bekämpa åsikter,
hvilka tyckas förefalla henne vara af särdeles
farlig, ja, nästan samhällsvådlig natur. »Ett råd,
helst ett tryckt, kommande från någon af de
lärda kvinnor, ’som skrifva i tidningar’, kan af
den naiva landtflickan tagas som ett orakelsvar,»
yttrade Titti, och söker därefter fullgöra den
bjudande samvetsplikten att varna de naiva
landtflickorna för att låta sig snärjas af så far-
liga åsikter som mina.
Till all lycka har emellertid Titti fullkomligt
samma utsikter att kunna få gälla såsom »ora-
kel» som förf. till »Brutna förlofningar». Hvil-
kendera af oss, soro är »lärdast» —• om nu nå-
gondera af oss kan göra anspråk på att hänföras
till de lärda damernas kategori — har sig nog
ej så lätt att afgöra. Båda tyckas vi ju vara
staf- och skrifkunniga. -Oskicket att skrifva i
tidningar synas vi ju äfven äga gemensamt.
Men om vi nu verkligen skulle förutsätta, att
Tittis och mitt inlägg i förlofningsfrågan skulle
kunna komma någon större verkan åstad i prakti-
ken, undrar jag dock om mina uttalanden kunnat
vålla lättledda flickor större men än Tittis råd
kunnat göra. De prolongerade förlofningar, jag
möjligen kan äga på mitt samvete, kunna ju i
trots däraf slås upp. Men kanske har det sig
svårare att återknyta de uppslagna förlofningar,
till hvilka Titti möjligen varit vållande. Någon
af flickorna skulle ju möjligen redan kunnat finna,
att fastän hennes f. d. fästman nog hade sina
sidor, — så tyckte hon dock i grund och botten
om honom. (Flickor, som i nämnvärd grad låta
»tryckta råd» inverka på fullgörandet eller bry-
tandet af ett trohetslöfte, hafva nog lätt att skifta
I meningar från i går till i dag.)
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
