Full resolution (JPEG)
- On this page / på denna sida
- N:r 40. 7 oktober 1898
- Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
H
» s
^ a
p fs
h ^
320
P
*
p
p:
»rf
P
H
P
d- Q,
h, y
O: “
lo
s: ®
p o
p- •
o n
S “
P o
s S
“ 8
«4 «
îrg
Pi M
" P
P
8)
S
*3
CP
<
ÇOo
ao
en paus och fortsatte: »Är det verkligen fröken
jag har att tacka för rosen?»
»Jaa,» — svarade Ella generad.
»Och utan en rad eller ett visitkort skickar
Ni den,» fortsatte han skämtande. »Jag blef
alldeles konfunderad, ty jag vågade inte tro —,
men hade Ni skrifvit en liten biljett, hade Ni
väl inte satt ut datum?»
Neej», svarade Ella skrattande, »hade jag
inte skrifvit om något, som behöfde ett datum,
hade jag nog inte kommit att tänka på de
siffrorna. »
Och när han ingenting svarade, bara gick och
g på henne, leende och forskande, blef hon
än mera generad och frågade för att säga något:
»Är Ni riktigt bra nu?»
»Ja, hur tycker Ni, jag ser ut?» svarade han
alltjämt skämtande, men när hon’ såg upp på
honom, riktigt ruskade han på sig af förskräc-
kelse. »Usch, se inte på mig, jag är bara skug-
gan af en karl ! » Och då han såg in i hennes
omedvetet ömma ögon,’ tilläde han rörd: »Men
det går framåt nu med stora steg.»
Sedan kommo de in i sitt gamla glada som-
marhumör och talade helt otvunget om allt,
som kom för dem. Ella måste tala om, hvad
hon haft för sig under vintern, och han berät-
tade henne, hur han haft det, hur han sökt
henne ett par gånger i höstas, men förgäfves,
och trott sig se en ödets vink däri och ej vågat
söka henne mer. Så hade han blifvit allt kle-
nare och klenare, och sådant tar äfven på lyn-
net, tills han blifvit riktigt sjuk och legat där.
Men alltid, äfven i de mörkaste ögonblicken
hade han minnts henne som något af det bästa
han ägde att minnas. »När Ni red hem den
där vilda hästen från gärdet, barbacka och med
hängande hår, och jag fick hjälpa Er ner vid
stallet, fröken, kommer Ni ibåg det?» frågade
han. »Jag vågade inte tro —», fortsatte han
med vek röst. »Jag skall säga Er, fröken, en
gammal man, han har sett och äfven själf känt
så många känslor komma och gå helt spårlöst,
man blir så skeptisk på sig själf. Och kvinnor
jag trodde den sidan af lifvet var länge se-
dan utagerad för mig. En stackars fattig sate,
som känner solen skina, han tror lätt nog han
IDUN
har rocken, han går och längtar efter i skuggan,
och jag trodde det var så med mig. Men den
gången», — och han tittade skälmaktigt ner på
Ella, — »vi mötte apotekarens flickor, hade inte
de kommit, hade kanske allt varit annorlunda.
Och sedan, när jag inte träffade Er i höstas,
jag vågade inte söka Er mer. Ni är så ung,
och jag så mycket äldre. Jag var så samvets-
öm om er lycka och er ungdom, och Ni hade
kanske låtit binda Er. Ni är bara ett barn och
bar ej pröfvat Er själf. Så blef jag som sagdt
sjuk, och om det nn var de nedsatta krafterna
eller ej, som gjorde det, men jag fick alldeles
klart för mig, att jag hade ingen rätt att söka
Er. Ja, sedan vet Ni, hur det gick, fröken.»
Ella gick och såg ner, blyg, hemlighetsfull och
varm, och de få promenerande, som gingo förbi
och sågo hennes rodnande ansikte och hans if-
riga tal, logo förstående. Men, när han efter en
stunds tystnad långsamt frågade henne, om
hon ville blifva hans hustru, svarade hon ett
mjukt, vackert »ja» — och såg upp med stora,
tindrande ögon. Han kunde endast trycka hen-
nes hand och för ett ögonblick beskyddande och
fast draga hennes arm in under sin och så se in
i hennes ögon.
»Och du —», han dröjde smekande på ordet,
— »är inte rädd för att binda din ungdom ?»
»Jag har pröfvat mig själf,»’ sade hon lågt.
»Jag är inte ett sådant barn, som» — hon rod-
nade och tystnade — »du tror», fortsatte hon
skrattande med en liten, behagsjuk knyck på
hufendet.
»Är du inte?» frågade han vek och öm. Men
han var inte längre rädd för hennes ungdom,
ty när han såg in i hennes strålande ögon, mötte
de hans blick så fast och så nästan moderligt,
då hon såg hans bleka kinder, och han kände
sig själf så ung.
Han började redan tala om bröllop och ville
redan i afton göra visit hemma hos henne, och
när de kommo till Ellas port, och hon stannade
för att säga adjö, sprang han som en pojke in
före henne. Hon kom långsamt och anande ef-
ter, och när porten fallit igen bakom henne
med en smäll, kände hon två armar omkring
sig och en lång kyss. Röd och förvirrad och
1898
leende stod hon framför honom och hade inte
ett ord att säga.
»Nå, så säg då: välkommen till i afton!» upp-
manade han.
»Ja», svarade hon, och så sprang hon skrat-
tande uppför trappan.
Den natten föll mörkret som en slöja full af
härliga syner i alla veck kring en varm, lycklig
liten flicka, som inte kunde somna, utan låg och
tittade ut i natten med stora, strålande ögon.
Hela hennes varelse var fylld af en ljuf oro,
och hennes tankar, trötta af dagens all spän-
ning, flackade från det ena till det andra.
Visst hade hon pröfvat sig själf. Tänk, om
han visste, att hon känt så för en annan, som
hon gjort. Åh, hvad det skulle bli förskräckligt
att tala om! Men detta var kärlek! Aldrig
hade hon trott, att kärlek var så, så —, hon
letade efter ordet, — så vaken och solljus, sade
hon för sig själf. Aldrig hade hon trott det
var så roligt att tänka på handdukar och lakan
och monogram.
Och hennes mammas matta ögon hade gråtit
af glädje i stället för sorg, och hennes fars viss-
na och sjuka ansikte hade sett lyckligt ut, när
han strök hennes hår till godnatt. Han såg ut,
som han tänkt, att han nu lugn kunde sluta
sina dar. Det hade blåst liksom friska vindar
in i det gamla dystra hemmet, det var ljust och
lugnt nu i de fattiga, mörka vrårna.
Och ute hade det blåst upp till en stormande
natt. Våren brusade in öfver staden, och det
ljumma regnet, som öste ner, smälte den smut-
siga snön i parker och bortgömda gator, och
stundom sopades molnen undan af vinden, som
tjöt, och fullmånen lyste klar öfver den våta
och sofvande staden.
–––––-ÿ–––
Innehållsförteckning ;
Drottüing Luise af Danmark. (Med porträtt). — Soliga
dar, som flyktat, farväl !... Af Anna Knutson. — »In-
ackorderingar»; en inbjudning till tankeutbyte i ett vik-
tigt kapitel. — En sjuttioåring. (Med porträtt af Betty
Lidell, t’. Roman.) — Introduktion; skiss för Idun af Eli-
sabeth Kuylenstjerna. — Sällskapsspelet »Hushållsplanen»;
af M. K. — Ur notisboken. — Teater och musik. — Gömdt
i snö kommer upp i tö; skiss för Idun af Ari. (Forts. o.
slut), — Tidsfördrif.
Po
va
»
8»
ui
sr
VE
Hi
8»
wr
TIDSFORDRIF
Bidrag mottagas med tacksamhet.
co gg
CD ÏÎ m
■o sg’
co sg
=5 glS
G©
iz. *-*•
O0*
- ■ oa
©◄..
H* u
K 3g
3 2, ”
H R* o
s-sr «
Sä *
<Q 3 1
JB • co
Charadlogogryf.
Herr Plomgrens mitt första och an-
dra
Har fått en mitt första och fjärde —
Mitt fjärde ej må henne klandra —
Mitt tredje hon vill. Och den värde
Mitt andra och tredje får följa
Den hulda på gungande bölja.
Helt visst till mitt tredje och första
han gjorde’t!
Men nu just- ha Plomgrens mitt hela
på hordet.
Figurligt, mitt herrskap, ni bjudes
att taga
Utaf deras mat och den stufva och
laga,
Och om så hopkokningen riktigt är
gjord,
Då kommer det fram en hel massa
små ord.
Ett mynt, ett mått,
En vagn, som blott
I forna dar
Man användt har.
På stolar nu
Finns saken ju.
En hedersman,
En båt som han
Med möda hann.
Hvart se’n han gick.
Hvad oxen fick
På halsen sin.
En färg så fin.
Sju kvinnonamn.
I Wolgas famn
Mång flod månd gå,
Sök finna två.
En gud så stor.
En stor mans bror.
Två land, tre djur,
Och hvad natur
Samt mamma är.
Hvad hvar man här
Vill gärna bli.
Dess motsats. Ni
Nog också får
En vind så svår.
Åsynja och kroppsdel. Mång’ ord
än ni fann,
Men säg blott till sist hvad ej mera
ni kan.
Ghittél.
Anagram.
Första ordet.
För brottslingen en »buse» blott,
Som framför allt han måste frukta,
Som också uti uppdrag fått
Att honom och konsorter tukta.
Andra ordet.
Ett namn, som ganska vackert klin-
gar
Och för en kvinna afsedt är. —
Om fantasin du nu ger vingar,
Du kanske namnet spårar här.
Tredje ordet.
Bland sådant som gör verklig nytta
Diverse finns att välja på. —
Dock — detta har man i en bytta —
Det passar också i en så.
Fjärde ordet.
Hvad mången stackare har blifvit —
Femte ordet.
I Euelides Elementa
Du finner det med lätt besvär. —
Dock skall du likväl icke vänta
Att se det utan sällskap där.
Sjätte ordet.
Af järn och koppar kan det vara,
Men äfven ntaf trä ibland. —
Bäst nu på min »belysning» spara.
Sök litet själf på egen hand!
Sjunde ordet.
Ett namn, som i musik och sång
Helt visst bar mycken ära vunnit,
Och som du kanske någon gång
Ut’på ett titelblad har funnit.
Moster Lisa.
Sexkantgåta.
1 2
Orden beteckna:
1—2) Hvad kroppen ibland kan
vara, 2—1) hvad en ung flicka ofta
kallas, 2—3) verb, 3—2) kärl, 3—4)
finnes på taket, 4—3) kärl, 4—5)
djur, 5—4) skadligt för hälsan, 5—6)
symbol af arbete, 6—5) djur, 6—1)
vid trängsel behöfligt, 1—6) djur.
Fyrkantgåta.
9 10 3 8 11
1Ü 1 6 3 2
3 6 4 7 7
8 3 7 7 1
11 2 7 1 5
Nu ordna alla bokstäfverna så,
Att samma ord man läsa må
Ofvanfrån och vänsterfrån, rad efter
rad.
Om jag skulle beskrifva
Hvad orden böra angifva.
Först ha vi då en värdighet
I saga som i verklighet.
Så en term i matematiken hemma.
En diktart. Ett namn, dock icke
Emma.
Och hvad mer?
Jo, jag ser,
Ö, som ligger nära till en Mälarstad.
b—g.
Lösningar.
Logogryfen : Palindrom : Rom, limpa, lod,
rim, piira, dam, mord, Linda, Lina, Ida,
Dina, Rina, Malin, Mina, Adi, lip, lam, ni,
om, pil, ropa, arm, pard, Amor, rida, Ola,
arom, lim, nio, mil, moral, mod, ord,
ond, il.
Charaden: Skorsten.
Aritmogryfen : Gyllenborg—Stagnelius : 1)
granris, 2) yxskaft, 3) litania, 4) linning,
5) Egypten, 6) nekande, V) barnbal, 8)
Odensvi, 9) Ranlzau, 10) gurksås.
Kombinationsgåtan: Gertrud, Ottilia, Ju-
liana.
Ordgåtan: Fram öiver polarhafvet—
Fridtjof Nansen: 1) flod, 2) Rio, 3) Alarik,
4) mast, 5) öbo, 6) far, 7) vif, 8) Ester, 9)
Tivoli, 10) pund, 11) omelett, 12) lakej, 13)
Arno, 14) räf, 15) Hindostan, 16) Arboga,
17) fasan, 18) vass, 191 Elbe, 20) tenn.
Rebusen: En ofullständig beskrifning.
Tyvärr det händer än i dag;
Menmången, som man så beskrifvit,
Ej sämre är än du och jag. Moster Lisa.
m hl
kemiskt tvättas och färgas, utan att söndevsprfittas.
Hillis»* priser. Välgjordt arbete.
HILDUR ANDERSSOWS Ullspinneri- Shrädderialitiebolasr.
Oxtorgsgatan 16. Filial: Hornsgatan I. —Allm. Tel. 30 435. Rikstol. 163. Allm. Tel. 76 53.
Gods afbämtas tacksamt afgnftsfritt.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Project Runeberg, Sun Dec 10 10:38:24 2023
(aronsson)
(download)
<< Previous
Next >>
https://runeberg.org/idun/1898/0324.html
