Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - N:r 41. 14 oktober 1898 - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
-
Cr
yiNNAN
Stockholm., Iduns Kungl. Hofboktr.
ii
’
<>v
N:r 41 (564).
Prenumerationspris pr år:
Idun ensam–––––––––––– kr. 5:—
Iduns Modet., fjortondagsuppl. » 5: —
Iduns Modet., mânadsuppl....- » 3: —
Bamjarderoben––––––––––- » 3:—
Fredagen den 14 oktober 1898.
Byrå:
Klara södra kyrkog. 16, 1 tr.
Öppen kl. 10—5.
Allm. telef. 6147. Rikstelef. 1646.
Redaktör och utgifvare:
FRITHIOF HELLBERG.
Träffas säkrast kl. 2—3.
Redaktionssekr. : J. Nordling.
Utgifnlngstld:
hvarje fredag.
Lösnummerpris 15 öre
(lösnrr endast för kompletteringar.)
ll:te årg.
An nonsprls:
35 öre pr nonpareillerad.
För »Platssökande» o. »Lediga platser»
25 öre för hvarje påbörjadt tiotal stafv.
Utländska annons. 70 öre pr nonp.*rad.
Bergliot I bsen»
et gifves många slag af framstående konserterande sång-
erskor. Det finns de, som skörda triumfer snart sagdt ute-
slutande på grund af sin stämmas egenskaper. Ett enormt röst-
omfång, stor styrka eller ett visst klingande välljud kan vara
nog att framkalla beundran hos en publik.
Andra åter skörda sina triumfer genom en häpnadsväckande
virtuositet. De kunna »med
ackuratess och skyndsamhet»
korrekt hacka sin staccato-
skala upp till höga c och så
till sist slå en knut på det
med en ihållande drill ■— lik-
som till bekräftelse på, att
på denna höga spets kunna
de till och med balansera en
stund, utan att falla.
Nå, sådant kräfver under
alla omständigheter en stor
stämma, som icke är skör,
åratals ihärdigt, energiskt ar-
bete under god ledning m. m.
hvilket allt onekligen kan
vara förtjänt af ett visst er-
kännande och en viss beun-
dran. Men, man åhör ej
sällan detta slags storheter
med ungefär samma känslor,
hvarmed man ser en lindan-
serska göra sina konster och
luftsprång. Man sitter i högsta
spänning — skall det lyckas
eller misslyckas? —och man
drar en suck af lättnad, när
man lyckligt och väl har män-
niskan nere igen på ofarlig
mark.
Och likasom efter en cirkus-
föreställning går man hem
med starka funderingar på,
huruvida det icke borde vara
förbjudet för kompositörer
att komponera så vildt hals-
brytande saker, att veder-
börande artist riskerar att taga knäcken på att inöfva och ut-
föra dem.
Och man kan med saknad känna, att hvad man fick i ’dessa
stora arior — lösryckta ur sitt dramatiska sammanhang — icke
var det något för sitt hjärta eller sin tanke.
Man gick på konserten för att få dyrka sångens stora, enkla
skönhet, men skönheten hade
flyktat från sitt altare, och
kvar stod blott hennes grannt
utstyrda lilla tjänarinna —
koloraturen.
Men det finns lyckligtvis
också sångerskor, som verk-
ligen kunna hänföra, och
bland dessa äfven de, som
trots sin stämmas ringa om-
fång, trots dess ringa styrka,
dock kunna vinna en musi-
kalisk publik.
Till dessas antal vill jag
räkna fru Bergliot Ibsen. När
jag för några år sedan hörde
henne, var hon på ett be-
gränsadt område en god ro-
manssångerska med godt dra-
matiskt föredrag. Hon hade
en liten stämma*, men med
denna lilla smekande, mjuka,
rena stämma kunde hon
smyga sig in till hjärteroten
på sina åhörare. Hon för-
mådde uttrycka och meddela
en sällsynt intensitet i stäm-
ning — antingen den var
allvarlig eller skälmsk.
Hennes föredrag af norska
sånger -—• i synnerhet dem
med ord af hennes far, Björn-
stjerne Björnson — var så fint,
* Skolad i många år under
ledning af den kända m:me Mar
chesi i Paris.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
