Full resolution (JPEG)
- On this page / på denna sida
- N:r 41. 14 oktober 1898
- Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
326 IDUN 1898
insläppt djur ofelbart skalle hafva kväfts;
kolsyrad kalk framställdes medels några
kolbitar, inneslutna i ett kulrör och utsatta
för en syregasström, och under påverkan
af en dylik förvandlades pulvriseradt soc-
ker först till en karamell och därpå till
kol. Under ett helt fyrverkeri af sprakan-
de gnistor förbrändes magnesium i luften
och messing i klorgas, under utveckling af
en vacker violettblå låga brann svafvel i
syrgas.
I fråga om förbränningsvärmen påpeka-
des, att mörk rödglödgning motsvarar 700
gr. Celsius, ljus dylik 950, gulglödgning
1,100 och hvitglödgning 1,500 dito. Vid
födoämnenas förbränning inom människo-
kroppen, som ej åtföljes af ljusfenomen, sti-
ger värmen under normala förhållanden på
grund af det långsamma förloppet blott
till 37 gr. Cels.
Stearinljusets låga, som består af tre par-
tier: innerst en tämligen kall kärna af oför-
bränd stearingas, därpå en lysande mantel,
som afsöndrar kol och följaktligen sotar,
samt ytterst en blåaktig ljuskrets med full-
ständig förbränning, anfördes som exempel
på lysande, ogenomskinliga lågor. En icke
lysande låga, hvars kol ögonblickligen för-
brännes på grund’ af ett häftigare drag,
framställdes med hjälp af en bunsenappa-
rat samt färgades röd och grön som våra
bengaliska eldar med salterna, strontium
och barium.
För att åstadkomma lysgas betjänade
sig doktor Cleve helt enkelt af trästickor
i stället för den i gasverk brukliga sten-
kolen. Lysgas produceras af våra brasor,
så länge de flamma, men icke af glödhö-
gen. Dennas små fladdrande, blåa lågor,
som då spjället stängts för tidigt, beröfvat
så många sofvande lifvet, utgöras af kol-
oxid, som vill förbrinna till kolsyra och,
om den hindras att genom skorstenen skaffa
sig det felande syret, lömskt stjäl detta
från rummets luftmassa med ofvannämnda
sorgliga påföljd.
Behöfva vi väl tillägga, att doktor Cleve
år högst sympatisk som föreläsarinna samt
auditoriet intresseradt och tacksamt!
*
lURaXönsBaKBYpiT
’jm
» När medaljen oft-erläm nades». Redan
i förliden juli månad meddelade Idun, att den
framstående lärarinnan vid tekniska skolan här-
städes fröken Amelie Brandt af konungen hugnats
med guldmedaljen: »Illis quorum meruere labo-
res». Sedan nu skolan börjat sin verksamhet
för läsåret, ägde senaste lördags e. m. en stäm-
ningsfull fest rum därstädes, hvarvid styrelsens
ordförande professor G. R. Dahlander i närvaro
af skolans talrika lärarepersonal samt dess öfver
300 kvinnliga lärjungar med ett anslående tal
öfverlämnade den åt fröken Brandt tilldelade
medaljen. Härpå framträdde skolans förestån-
dare, rektor Adler, och uppläste en lyckönsk-
nings- och tacksamhetsadress från fröken Brandts
kamrater samt frambar å egna och lärjungarnes
vägnar ett från hjärtat gående tack för hennes
mångåriga och förtjänstfulla arbete i skolan.
Slutligen öfverlämnades till fröken Brandt från
tekniska skolans nuvarande och f. d. lärjungar
flere smakfulla buketter och en korg med blom-
mor.
*
Tre silfverbrudar utan man. En lika
vacker som säregen fest firades här om dagen
härstädes af en af våra mera bemärkta kvinnliga
fotografer, hvilken då jämte två väninnor, den
ena likaledes fotograf, den andra kontorist å ett
af våra större leksaksmagasin, i 25 år ständigt
Juvelerare
K. ASTDEMSOSJ
X Jakobstorg 1
bott tillsammans och delat lifvets sorger och
fröjder. Festen bar den mest kordiala prägel,
och af de till ett femtiotal närvarande gästerna
fingo de tre silfverbrudarna mottaga flere bevis
på vänskap och högaktning. Tal i så väl bunden
som obunden form, ett stort antal telegram och
lyckönskningsbref samt musik och sång illustre-
rade högtidsdagen, och sent kommer nog så väl
klöfverbladet som de närvarande vännerna att
glömma detta enastående »silfverbröllop».
Sveriges Kvinnliga Fredsförening hade
den 5 oktober sammanträde härstädes, hvarvid
beslöts, att föreningen skulle utgifva en serie
småskrifter i fredsfrågan samt vidare att genom
föreningen inköpta tidskrifter, skönlitterära ar-
beten och broschyrer angående fredsfrågan skulle
hållas tillgängliga för kostnadsfri utlåning åt per-
soner inom och utom föreningen i fröken Maria
Larséns lånbibliotek, Oxtorgsgatan 8. Föreningen
beslöt äfven att afsända en skrifvelse till »Ligue
des femmes pour le désarmement international»
i Paris angående samverkan med denna förening
»i alla de åtgärder till fredssakens befrämjande,
som äro förenliga med det program, föreningen
antagit för sin verksamhet».
*
Pä sin sjuttioårsdag i måndags var fru
Betty Lidell föremål för mycken och hjärtlig
hyllning. Så uppvaktades hon bland annat i sitt
hem af Klara församlings skyddskommittés sty-
relsemedlemmar. till hvilka fru Lidell hör. Ge-
nom friherrinnan Skogman framförde kommittén
sitt tack för det mångåriga gagnande arbete i
välgörenhetens tjänst, fru Lidell uträttat, och öf-
verlämnade en synnerligen smakfullt textad
adress. I hemmet vid sin makes sida, den 83-
årige fil. d:r C. E. Lidell, mottog fru Lidell för
öfrigt under dagens lopp talrika bevis på släkts
och vänners hjärtliga sympatier i form af smak-
fulla presenter, blommor, telegram och bref från
när och fjärran.
*
Kvinnorna, äro välkomna! Till den kurs
för utbildande af posttjänstemän, hvilken tog
sin början den 1 oktober, hade ansökningar in-
kommit till ett antal af 76. Oaktadt kursen en-
dast var afsedd för manliga elever, hade dock
18 kvinnliga sökande anmält sig och dels på
grund af det stora behofvet af rekryter och dels
på grund af den ringa tillgången på lämpliga
manliga sökande, blefvo icke mindre än 14 an-
sökningar från kvinnliga aspiranter bifallna.
*
Professorskan Ann Margret Holmgren,
f. Tersmeden, aflidne prof. Frithiof Holmgrens
änka, har utsetts till redaktör af studentförenin-
gen Verdandis småskrifter.
*––––
TEATER JoCHlf /Aus HA
Kungl. teatern har återupptagit Beethovens här-
liga opera »Fidelio» med samma rollbesättning
som under förra spelåret. Och glädjande är det
att nämna, det den publik, som förstår att sen-
tera denna operas inneboende skönheter, allt mer
och mer ökas. Redan i onsdags var publiken
ganska talrik, och i söndags var den stora , sa-
longen nära nog fullsatt. Bifallet var båda aft-
narna särdeles lifligt. Men så äro ock iscensätt-
ning och utförande numera värda ett alldeles
särskildt erkännande. Nu som alltid glänser fru
Östberg i titelpartiet med sin eminenta sångkonst
och hr Elmblad genom sitt förträffliga utförande
af fångvaktarens roll. Hr Bratbost behärskar
sitt maktpåliggande sångparti säkrare än förra
spelåret, och för utförandet af såväl operans
orkesterparti som den mellan andra aktens båda
tablåer inlagda uvertyren n:r 3. e-dur förtjänar
hofkapellet under hr Hennebergs anförande en
eloge. Öfriga medspelande och körer fylla äfven
väl sina platser.
— I måndags gafs Nicolais komiska opera »Mun-
tra fruarna i Windsor», äfvenledes med förut-
varande rollbesättning. Ett par bättre repre-
sentanter för de båda fruarna Ström och Page
än fruarna Östberg och Linden låter näppeligen
tänka sig. Och en i alla afseenden dråpligare
framställare af Falstaff än hr Elmblad torde
man få gå mycket vida omkring för att finna.
Operan gick ock i sin helhet med en friskhet
och abandon, som förtjäna allt erkännande.
— Teckning af abonnement å Kungl. teatern
kan äga rum hvarje dag i kansliet. Första
abonnementsföreställningen gifvesnästkommande
onsdag.
Dramatiska teatern. Fru Anna Petterson-Norries
uppträdande som »Madame Sans Gêne» bief
näppeligen den odelade succès, man på många
håll hade väntat. Så lätt går det icke för låt
vara ock én primadonna med obestridd rangplats
på operettens område att med ens ta steget öfver
till den rena talscenen, behärska dess väsentligt
afvikande teknik, synnerligast i en så pass for-
drande roll som den nämnda. Att just den he-
derliga tvätterskan-marskalkinnan i hela sin ka-
raktärsanläggning äger många drag, som ypper-
ligt böra stämma med fru Norries konstnärs-
gemyt, må ej förnekas, och i vissa scener af
hennes framställning glimtade detta ock igenom
med äkthetens starka glans. Sådana moment —
som t. ex. scenen med maken i 2:a akten, där
denne berättar, att Napoleon påyrkat deras äkten-
skapliga skilsmässa — blefvo verkliga små pär-
lor. Men tyvärr hängde dessa pärlor icke sam-
man; bristande smidighet, säkerhet och rutin
lämnade däremellan allt för stora luckor, och de
gamla operettmanéren lockade emellanåt till nä-
stan parodisk öfverdrift. Mycket torde väl dock
härvidlag kunna skrifvas på »debutens» nervösa
stämning, och vi tilltro den begåfvade konstnär-
innan att efterhand afrunda och utfylla sin fram-
ställning. Hon äger då helt visst betingelser
att en dag kunna prestera en utmärkt »madame
Sans Gène».
Vasateatern bjöd i måndags kväll på en repris
af Duru’s och Chivots operabuffa »Lyckoflickan»,
musiken af Edmond Au,dran. Rollbesättningen
var till en stor del densamma som vid styckets
uppförande å Arenateatern i fjol somras. Fru
Emma Bergs täcka »Rosenkind» slog äfven nu
lifligt an, och hr Strömbergs upptåg som furst
Lorenzo XVII hade sina sedvanliga tacksamma
beundrare. Vidare förtjäna att nämnas hr Adami
som prins Fritinelli, hr Carlander som herden
Beppo, hr och fru Lund som Rocco och Fiametta.
Den muntra handlingen och den lekande mu-
siken torde nog bereda »Lyckoflickan» ännu
många lyckosamma recetter på Vasateatern.
En uppläsningsafton var på lördagen af herr
och fru Engelbrecht anordnad i Vetenskapsaka-
demiens hörsal och bevistades af en talrik publik,
till största delen bestående af damer. Program-
met inleddes med ett föredrag af hr E. om »Kon-
sten att väl läsa vers och prosa». Föredraget,
ledigt och populärt framburet, gaf åtskilliga be-
aktansvärda synpunkter om välläsningen och de
medel, genom hvilka en verklig sådan kan nås.
Bland annat lade hr E. våra mammor varmt
på hjärtat att icke med så stor förkärlek efter-
jollra sina småttingars första ord, därför att de
äro »tå töta», emedan deras uppfattning om or-
dens verkliga uttal därigenom med åratal för-
senas. Programmet för den därpå följande upp
läsningen var valdt med omsorg, representerande
några af våra förnämsta skalder. Dock synes
det som vid en aftonunderhållning som denna
programmet väl mycket tynges genom att på en
gång medtaga två så stora saker som »Dödens
ängel» och »Afskedet» ur Frithiofs saga. Upp-
läsningen var, som man af dessa konstnärer kunde
vänta, synnerligen förtjänstfull.
Fru Bergliot Ibsen gaf i tisdags sin bebådade
romans-afton i Musikaliska akademien. Som bä-
rarinna af tvänne vidtberömda namn möttes hon
naturligtvis af stora förväntningar från en pub-
lik, som nästan till sista plats fyllde den stora
salen. Förväntningarna blefvo nog ej heller all-
deles besvikna. Visserligen äger fru I. ej någon
vidare stor röst, och stämman är, konstnärligt
sedt, nog ej heller ännu fullt utbildad ; men hon
har ett utsökt föredragssätt, fullt af poesi och
känsla, och härmed tager hon, understödd af en
särdeles tilltalande apparition, publiken samt och
synnerligen. Programmet upptog franska och
norska romanser, af hvilka de senare fingo det
bästa utförandet och äfven anslogo mest på pub-
liken. Ett par nummer måste omtagas, och vid
konsertens slut lät sångerskan af det lifliga bi-
fallet förmå sig att sjunga ytterligare en norsk
romans. Texten till alla dessa norska romanser
var af sångerskans fader Björnstjerne Björnson.
För att utfylla programmet spelade den norska
pianisten fröken Gusta Belmont några stycken
af Chopin, Liszt, Schubert och Moszkowski. Före-
draget utmärkte sig mera för en ganska högt
Modernast !
Solidast!
Billigast!
Ringar, Armband, Kedjor. Silfverarbeten,
Broscher, Kedjearmband, Nålar, Bordsilfver.
Begär prisuppgift innan uppköp göres på annat håll.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Project Runeberg, Sun Dec 10 10:38:24 2023
(aronsson)
(download)
<< Previous
Next >>
https://runeberg.org/idun/1898/0330.html
