Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - N:r 43. 28 oktober 1898 - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
1898 IDUN 341
den, som går mera åt, för att inte tala om tid
och det dubbla besväret.
Hvad som nu gör, att de flesta inackordenter
i själfva verket hafva det bättre än pengarna
tyckas räcka till, det är att ytterst sällan någon
lefver på endast inackorderingar, utan att mannen-
i familjen — om en sådan finnes — förtjänar
till hyra och vedbrand ; eller, om det är en änka,
har hon någon pension eller släktingar, som
»sticka emellan» ibland med något in natura,
ibland en liten summa pengar vid höstinköp eller
dylikt, så inackorderingsafgifterna till större de-
len få användas till mat och de dagliga löpande
utgifterna.
I allmänhet är det äfven en helt liten familj,
som anses kunna » draga sig fram» med att hafva
inackorderingar. Ännu aldrig har jag hört nå-
gon enda samla kapital därpå, men väl däremot
flere klaga, att de aldrig få så mycket öfver att
det räcker till en ny kappa eller klädning, utan
få de i oändlighet slita på och lappa det gamla.
Hvad som äfven bidrager att kunna förbättra
mathållningen är om två inackordenter dela rum
samt då en inackordent stannar hela året om,
så att en del af omkostnaderna får fördelas på 12 i
stället för 8 månader. Det skulle då i stället
för 40 kr. blifva 26,66 2/s kr. pr månad, så
resten eller 13,33 Vs kr. få läggas till mat-
pängarna, hvilket väl kan behöfvas, då
nästan all mat blifvit dyrare, sedan nya
mått, mål- och viktsystemet infördes. Förr
höjdes t. ex. mjölken ibland med ett öre
pr kanna, nu med ett öre pr liter och det
blir nära 3 öre pr kanna. Om man köper
1 liter af någon vara, så beräknas priset
oftast efter det gamla stopet, och då äro
3 liter närmare än 2 liter motsvarande 1
kanna.
Det som i beräkningarna upptagits såsom
ränta och slitning af rummets möblering,
eller 5 kr. pr inackordent under 8 måna-
der, torde vara det enda en inackorde-
ringsvärdinna kan beräkna såsom vinst
tillika med den minskning i omkostnader,
som uppstår, då utgifterna fördelas på
flere händer, så att hon, med det lilla hon
har bredvid, kan få, hvad man säger,
lefva något bättre än eljes skulle vara för-
hållandet.
Det är nog äfven dessa 5 kr. tillika med
dem för uppassning och städning, som icke
tagas med i beräkningen, när inackorde-
ringsafgiften sättes lägre än 75 kr. Stun-
dom begäres ju icke mera än 50 kr. pr
månad, men då kan en inackordent endast
beräkna till frukost: kaffe med smör och
franskt bröd — intet kött till smörgåsen
och inga skorpor till kaffet — sill och
potatis; till middag två råtter mat, utan
öl, och möjligen kaffe utan »dopp» samt
till supé: smör, bröd, sill, skumost och
te, men inga skorpor och knappast nog
ett glas skummjölk.
Ljus, linne och tvätt beräknas en inac-
kordent alltid bekosta sig själf.
Där inackorderingspriset åter öfversti-
ger 75 kr. i månaden, är allting i för-
hållande därefter: två jungfrur, finare
rum och möbler, mera godt i maten etc. etc.,
hvilket allt nog icke märkes så mycket hvart
för sig, men som nog synes i räkenskaperna
och som gör, att den förmodade vinsten af
affären icke ens här blir större, än att den,
som man säger, »går ur handen till munnen.»
En uppställning af det sagda skulle pr månad
blifva :
Hyra för rummet ......................... 25 kr.
Ved .................................................. 4 »
Städning och borstning ............ 5 »
Kanta på möbler, rengöring etc. 3
Del i matsal etc............................... 3
Frukost à 30 öre .......... .............. 9
Middag, öl och kaffe à 60 öre ... 18
Supé à 27 öre ................................. 8,io —35,10
Summa 75,1 o
Af det föregående torde hvarje opartisk per-
son förstå, att allt hvad en inackordent rimligt-
vis kan begära är : husrum och mat i förhållan-
de till betalningen samt ett vänligt bemötande.
Det sista är ju något, som borde tillkomma hvarje
människa, äfven affärsmän = säljare = inackor-
deringsvärdinnor. Hvad därutöfver är af vän-
skap och sympati, det gifves ömsesidigt.
Moster Stina.
flptup flazelius.
Hvad kvinnorna tacka lör.
^^torslagen var den hyllning som i mån-
-ÅÅ’ dags ägnades doktor Artur Hazelius,
Nordiska museets skapare, Skansens upp-
hofsman. Konungen och prins Karl läto
öfverlämna egenhändiga bref; akademier
och sällskaper, i när och fjärran, med samma
eller liknande uppgift som Samfundet för
Nordiska museets främjande tolkade genom
adresser i varma ordalag sitt erkännande
för hans enastående lifsgärning, hundra-
tals gynnare och vänner uttryckte i bref
eller telegram sin beundrande tacksamhet,
och i hela den svenska pressen höjdes ett
samstämmigt »tack för god vakt» och hjärt-
liga önskningar om krafter till fortsatta
-40,-
aldrig
besegrande
sträfvanden, till vinnande af nya segrar, j
På aftonen slutligen samlades å Skansen i
tusental den fagra mälardrottningens under-
såtar för att där i den trolska belysningen
af kulörta lyktor, facklor och hloss, under
en stämning som endast Skansen kan skänka,
deltaga i den anslående jubileumsfesten,
glädjas åt fosterländska sånger, värmas vid
tanken på Sveriges stora minnen och genom-
strömmas af ljusa förhoppningar för dess
framtid.
Det var den 24 oktober 1873 som doktor
Hazelius i den Södra paviljongen vid Drott-
ninggatan i Stockholm öppnade den s. k.
Skandinavisk-etnografiska samlingen. Med en
svikande energi och en alla hinder
hänförelse har han sedan allt-
jämt fortsatt den verksamhet han af kärlek
till och till ovärderligt gagn för det sven-
ska folket då begynte. Sällan förunnas det
en människa att under ett fjärdedels sekel
med en entusiasm lika stor som i de första
arbetsdagarna och med nästan oförminskad
kraft verka i sin lifsgärning och bringa till
fullbordan allt det hufvudsakliga af hvad
hon tänkt och drömt. Denna sällsynta lycka
har i rikt mått beskärts doktor Hazelius.
Som en saga torde det förefalla honom själf
och dem, som stodo med honom i kampens
första dagar, när de nu från Oscarsterrassen
på Skansen låta sina blickar dröja vid den
ståtliga nybyggnaden å Lejonslätten, hvil-
ken i en snar framtid skall vara redo att
inom sina murar hysa en enastående skatt
af minnen ur de skandinaviska folkens lif.
Skansen, denna af alla samhällsklasser
med det varmaste intresse omfattade an-
läggning, är den yngsta och kanske den
käraste af Hazelii skapelser. Under det
oaflåtliga arbetet för Nordiska museet upp-
stod hos »doktorn» en lifiig önskan att
liksom gjuta en lefvande ande in i de
döda tingen, att som han en gång själf
yttrade »flytta museet ut i lifvet». Så
rörde han med sin trollstaf vid människors
hjärta och —- kassa: och Skansen växte
upp, fager och vän som en nordisk
ungmö. Hvad som utgör det fängs-
lande behaget hos Skansen är ej så
lätt att förklara. Man bör där liksom
vid en målning eller annat konstverk
söka den väsentliga tjuskraften i den
anda, hvarmed konstnären besjälat
sitt verk. »Det gifves ej en småsak,
som icke doktor H. själf velat hafva
just så gjord, så ordnad och så upp-
ställd.» Öfver allt möta våra blickar
äkthet, ursprunglighet och — svensk-
het.
»Har doktor Hazelius aldrig syss-
lat med något annat?» frågade här-
omdagen en ung telning. På sätt och
vis kan man på det spörsmålet svara
nej, ty hans föregående verksamhet
bildar egentligen en inledning till hans
lifsgärning. År 1860 promoverades
han till filosofie doktor efter att ha
försvarat afhandlingen : Inledning till
Håvåmål. År 1864 utnämndes han
till lektor i svenska språket och lite-
raturhistoria vid Högre lärarinnesemi-
narium. Han deltog i redaktionen
af »Läsebok för folkskolan», och hans
önskan att i ett dylikt arbete hafva
fullt fria händer förmådde honom att
utgifva »Fosterländsk läsning för barn
och ungdom». Sin med utomordent-
ligt nit och skicklighet handhafda be-
fattning vid seminariet lämnade han
år 1868. Följande år tjänstgjorde han som
sekreterare vid det i Stockholm samlade
Nordiska rättstafningsmötet och utgaf åren
1870—71 två afhandlingar »Om svensk
rättstafning», hvilka på sin tid väckte
stort uppseende. Hösten 1872 beslöt han
att i hufvudstaden skapa ett etnografiskt
museum, och därmed hade han funnit sin
lifsuppgift.
När det nu gäller att i denna tidnings
spalter bringa Artur Hazelius en enkel
hyllningsgärd, framställer sig helt natur-
ligt den frågan: »Ha vi kvinnor något sär-
skildt att tacka honom för, något utom
det att vi liksom hela Sveriges folk äro
delägare i hans stora skapelse, att han
bringat heder och glans öfver det svenska
namnet och att han skänkt oss en gärning
som satt outplånliga märken i vår kulturs
historia?» Jo, vi äro skyldiga honom tack-
samhet äfven för något annat, nämligen
för hvad han verkat för Sveriges ungdom.
Ty hvilka äro väl närmare att bringa ho-
nom ett särskildt tack för detta än kvin-
norna, som ju i första hand bära ansvaret
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
