Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - N:r 43. 28 oktober 1898 - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
342 1 DU N 1898
för det uppväxande släktets uppfostran och
utveckling. Doktor Hazelius har löst det
svåra problemet att låta barnen »lära med
lust». Mångfaldiga gånger har jag hört
lärare och lärarinnor uttala sin glädje öfver
att i sin undervisning kunna hänvisa till
ett sådant åskådningsmaterial som Skansen.
Komma så till den faktiska kunskapen den
aktning för gångna släktens arbete och lef-
nadssätt, som åsynen och studiet af deras
hem, deras redskap och husgeråd ovillkor-
ligen måste medföra, samt den fosterlands-
kärlek och solidaritetskänsla, som alstras så-
väl genom högtidlighållandet af våra stora
minnen som genom det pietetsfulla bevaran-
det af drag äfven ur de ringaste medborgares
lefnadsförhållanden. Dessutom har Hazelius
genom att lämna bilder af lifvet rundtorn
i Sveriges bygder förmedlat bekantskapen
och liksom knutit ett förståelsens band mel-
lan hufvudstadens och landsbygdens barn
och till stor del skingrat den grofva okun-
nighet om landets alla förhållanden, hvil-
ken i långliga - tider vidlådit de förra.
Ej minst har doktor Hazelius utöfvat en
förädlande inflytelse på vår ungdoms nöjes-
lif, dels genom de möjligheter han beredt
och de anvisningar han gifvit i denna rikt-
ning, dels såsom en bland stiftarna af för-
eningen Svenska folkdansens vänner. Hun-
dratals ungdomar söka i festliga samkväm
på Skansen en sund vederkvickelse, och
när »folkdansarna» om somrarna ge sig ut
på ferieströftåg, intressera de landsbygdens
ungdom för de gamla svenska lekarna,
danserna och — dräkterna. Månne ej till
stor del genom den svenska folkdansens
återupplifvande dessa senare räddats från
att blifva endast museiföremål ? — Det
ligger i öppen dag, hvilket godt inflytande
smaken för och deltagandet i ett förädladt
nöjeslif skall hafva på hemlifvet i dess
helhet.
Men djupast har doktor Hazelius kanske
verkat på den svenska ungdomen genom
sin personlighet, genom det ädla föredöme
han skänkt. I en tid med många och
olikartade kulturströmningar, då det ena
intresset efter det andra sticker upp huf-
vudet för att göra sig gällande, är det ju
eu stor frestelse i synnerhet för de verk-
samhetsifriga att splittra sina krafter på
en mångfald af uppgifter. Det är ett fram-
trädande drag hos nutidsmänniskan att
verka litet för en sak och litet för en an-
nan, att med ett grepp här och ett grepp
där deltaga i det stora kulturarbetet för
att sedan vid hopsummeringen, af sitt lifs
arbete stå där med ett »brutet tal» till
resultat. I dylika tider är det af stor be-
tydelse att för de unga kunna visa på en
lifsgärning sådan som Hazelii och på en
arbetare som han, en man som samlat hela
sin kraft på en enda stor uppgift. Då förstå
de klarare den sanna innebörden i Viktor
Rydbergs allbekanta ord :
»Bort med dem som ständigt glömma,
Att hvad stort som världen såg
Verkats har af späda krafter,
Spända af en eldig håg. »
Och hvad mera är, de se hvad den eldiga
hågen förmår i förening med mannaålderns
mognad, lifvets erfarenhet.’ De lära sig
tro på möjligheten att bibehålla ungdomens
glödande hänförelse in i ålderns höst. Artur
Hazelius visar dem bilden af en man, som
aldrig svikit sin ungdoms idealer. Men han
lär dem på samma gång att uppnåendet
af de verkligt stora resultaten fordrar oaflåtligt
arbete och oegennyttigt arbete; han gifver dem
i sitt lif tillämpningen af ett af sina val-
språk: »Ingen dag spårlös». Må Sveriges
söner och döttrar in i sena tider bevara
minnet af den väldige byggmästaren som
älskat sitt fosterland så högt och verkat så
stort för detsamma, och må de söka att
hvar och en på sitt område likna honom.
Ty det är mer än tacksamhet, den må
vara aldrig så djupt känd, som en nation
är skyldig sina store män. På henne ligger
äfven ett djupt ansvar att hägna om och
vårda dem och deras verk, arbeta med dem,
jämna deras väg så vidt möjligt är, taga
i med dem, så att deras krafter ej sprängas
på jätteföretagen, låta dem känna, att de
lyckats bibringa sin samtid väckande im-
pulser. Intet torde för stora andar kännas
så tungt att strida emot som andras lik-
giltighet och dådlöshet. Doktor Hazelius
har nog från de första åren af sin verk-
samhet åtskilligt att förmäla om en sådan
kamp. Hans eldhåg bestod emellertid prof-
vet, och det lyckades honom att samla om-
kring sig en skara män och kvinnor — en
skara som med hvarje år blir allt tätare —
af hvilka han rönt liflig sympati och er-
hållit kraftig hjälp vid arbetet på sin stora
uppgift. Om han ej varit så stark, hade
vi kanske nu stått inför uppfyllelsen af den
olycksbådande profetian: »Den dag kan gry,
då allt vårt guld ej räcker att forma bil-
den af en svunnen tid.»
Skulle ej Sveriges kvinnor och ungdom
kunna och vilja ge Artur Hazelius till jubi-
leumsgåfva det löftet att hvar och en efter
råd och lägenhet göra något för att bibe-
hålla och föröka det stora arf han skänkt
vårt folk? Sveriges bomärke har Topelius
kallat detta arf. Skall icke doktor Hazelius
under kommande dagar kunna trygga sig
vid den vissheten, att det finns en dåd-
lysten och viljekraftig ungdomsskara, som
med honom och efter honom värnar och
hägnar om detta Sveriges bomärke? Må i
vår stolthet öfver ägandet och vår. tacksam-
het mot gifvaren blanda sig en förpliktande
känsla af ansvar, hur arfvet kommer att
förvaltas !
Ett enkelt tack till Artur Hazelius för
hvad han verkat . för de svenska hemmen
och dess ungdom, ett tack för hvad han
skänkt oss och hvad han lärt oss.
Gurli Linder.
–––*–––
Elisabeth-opden.
om Idun redan förut berättat, har kejsar
Frans Josef, till åminnelse af den så sorg-
ligt bortryckta kejsarinnan Elisabeth, instiftat en
orden, uteslutande afsedd för kvinnor och bä-
rande namnet Elisabethorden.
Vi äro i dag i tillfälle att meddela en afbild-
ning af denna kvinnoorden. hvilken helt visst
bör intressera våra läsarinnor.
I kejsarens handskrifvelse af den 17 septem-
ber till grefve Goluchowski, den nya ordens kans-
ler, heter det om dess ändamål: »Den saligen
hädangångna eftersträfvade under hela sitt lif
att göra godt och att lindra sina medmänniskors
lidanden, så må ock den nyinstiftade orden haf-
va till uppgift att belöna förtjänster, som gifta
eller ogifta kvinnor nedlagt inom skilda lefnads-
värf eller för öfrigt på religiösa, humanitära el-
ler filantropiska områden.»
Enligt ordensstatuterna består Elisabethorden
af tre grader: storkors och första och andra
klass.
Ordenstecknet för storkors och första klass är
ett gyllene, rödemaljeradt kors med hvita emalj-
strålar i midten af korsgrenarne. Det guldom-
•’?*1 ’ ’ ■ .’-i
ramade, hvitemaljerade midtelfältet bär på fram-
sidan den heliga Elisabeths bild i guld, omgifven
af en gloria och med ett litet kors sväfvande
öfver hjässan. På baksidan hriiar initialbok-
stafven E på en gren med blomstrande rosor.
I de fyra korsvinklarne framspringa äfven ro-
sengrenar, medgrönemaljeradebladochi emalj ut-
förda blommor. Öfver korset en bandrosett i guld,
vid hvilken ordensbandet fästes. Detta senare
är ett bredt, hvitt och vattradt sidenband med
körsbärsröda längsgående ränder.
Ordenstecknet för andra klass liknar till stor-
lek och form de båda högre graderna, men är
af silfver i stället för guld.
Som ett tacksamt erkännande af den hängif-
venhet och offervilliga trohet, som kejsarinnan
Elisabeths hofdam, grefvinnan Sztaray, bevisade
vid furstinnans dödsbädd, har kejsaren nu för-
länat henne Elisabethsordens storkors, hvars för-
sta bärarinna grefvinnan Sztaray alltså är.
–––- *–––-
Huslig; ekonomi.
Doktor Astrid Cleves föreläsningar på Stockholms
högskola.
III.
J*rån kolvätena, som innehålla blott två grund-
r ämnen, nämligen kol och väte och som ej äro
ätliga, öfvergick föreläsårinnan i tisdags till en
annan grupp af kolföreningar, kolhydraterna, som
innehålla kol, väte och syre — de båda sista
ämnena i samma proportion sins emellan som i
vatten, d. v. s. dubbelt så många väte- som
syreatomer — samt äro af stor betydelse som
näringsämnen.
För att lefva och växa behöfva gröna växter
vatten och ljus. Genom fina porer inandas bla-
den den i luften befintliga kolsyran, alstrad
genom förbränning bl. a. i människo- och djur-
kroppen. Under ljusets påverkan försiggår en
kemisk reaktion i bladen, hvilkas kolsyra och
vatten förvandlas till stärkelse, hvarvid ett öfver-
skott af syre frigöres och bortgår som syrgas.
Denna process, genom hvilken kolsyra assimi-
leras och förvandlas till organisk substans och
som möjliggöres genom växtens gröna färgämne,
kallas kolsyreassimilation.
En del af växtens stärkelse åtgår till bildande
och underhåll af stam, rötter och växtens öfriga
delar. Öfverskottet kallas förrådsstärkelse och
är afsedt för framtida behof. Potatisväxtens
upplagsnäring förvaras i rotknölarna (potatisarna)
för att nästa år användas till nya skott. Färsk
potatis är följaktligen hård och tung; men då
den på våren skjuter groddar och därtill för-
brukar stärkelse, skrumpnar den. Potatismjöl
innehåller nästan alldeles reu stärkelse. När vi
äta potatisen, förbrännes inom vår kropp kol-
hydratets stärkelse till kolsyra och vatten, som
sedan åter kommer växterna till godo. Ett full-
ständigt kretslopp äger härvidlag rum. Djuren
och växterna hafva motsatta uppgifter : de förra
inandas syre oçh utandas kolsyra, de senare in-
andas kolsyregas och utandas syre.
Bland kolhydraterna märkas främst socker-
arterna, som hafva kristallisationsförmåga och
söt smak. samt äro lösliga i vatten och sprit.
De öfriga kolhydraterna kristallisera ej, hafva
icke söt smak och lösas ej i sprit.
Börsockret, som förbrukas i enorma kvantiteter,
Juvelerare Ringar, Armband, Kedjor, Silfverarbeten,
K. AUDEBSOl1 Broschier, Kedjearmband, Nålar, Bordsilfver.
1 Jakobstorgr 1 Begär prisuppgift innan uppköp göres på annat håll.
Modernast !
SolidastI
Billigast
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
