Full resolution (JPEG)
- On this page / på denna sida
- N:r 44. 4 november 1898
- Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
1898 IDUN 351
Diastas sönderdelar vid groning stärkelse nti
dextrin och maltsocker. Groningen framkallas
därigenom, att kornen läggas i vatten, svälla och
bli mjuka (»stöpning»), utbredas i lager, samman-
skjutas i högar och utsättas för en temperatur
af 250 gr., dä vattnet afdunstar (»högarna svet-
tas») och groddar utskjuta från kornen. Efter
1 à 2 veckor är »grönmaltet» färdigt, och gro-
ningen afbrytes. Betingelserna för stärkelsens
sönderdelning i dextrin och maltsocker äro vatten,
luft och värme. Diastasen verkar kraftigast mel-
lan 54 och 63 gr., svagare vid 70 och alldeles
icke vid 80.
En liknande process äger rum inom djurriket.
Där förvandlas stärkelsen till dextrin och malt-
socker genom salivens och bukspiottens inverkan.
Sönderdelningen underlättas genom två opera-
tioner: 1. Brödets jäsning (uppluckring). 2. Dess
gräddning (upphettning). Genom jäsningen, som
åstadkommes genom tillsats af jäst eller jäst-
pulver, blir degen utspänd af gasblåsor eller med
andra ord porös. Är degen för tjock, kan kol-
syregasen ej spänna ut den nog, är den för
tunn, tränger gasen ut och brödet sjunker sam-
man eller blir degigt. Som jästpulver användas
bl. a. natriumbikarbonat och hjorthornssalt, hvars
bismak af ammoniak är mindre angenäm. Om-
sorgsfullt beredda jästpulver åstadkomma ofta
bättre resultat än jäst och äro mycket hållbara.
Med dylikt pulver uppblandadt mjöl säljes under
namn af bakmjöl. Jäsning åstadkommes äfven
med konjak, brännvin, hårdt slaget ägghvite-
skum och vattenånga, det senare hos s. k. grahams-
bröd. Genom gräddningen får brödet stadga.
Efter denna process är brödet antingen hårdt,
då vattnet afdunstat, eller mjukt, då en del af
vattenhalten är kvar. Sädeskornen innehålla ett
ägghviteämne, gluten, som hårdnar vid grädd-
ningen. Brödets bruna färg härrör från socker-
halten och gluten. Om brödet under grädd-
ningen bestrykes med vatten, upplöses dextrinet
och bildar liksom en fernissa. Gräddningstem-
peraturen för gröfre bröd är 250, för finare 200
gr. Utanpå får brödet själft ej vara varmare än
200, inuti endast 100 gr.
—––- *––––-
)UR.NOTISBOKE>J.rm
Drottningen, hvilken som bekant för när-
varande jämte konungen vistas i Kristiania, ådrog
sig på resan dit en förkylning och har sedan för
det mesta varit sängliggande.
.-»
tGamla Stockholmi». Den 3Ô okt. afied här-
städes vid 94 års ålder en af hufvudstadens äld-
sta invånare, ägarinnan af huset n:r 44 vid Ar-
tillerigatan här i Stockholm Anna Christina Kling-
berg, född Sernander, änka efter den på sin tid
bekante källarmästaren på »Blå Porten» å Djur-
gården, Axel Leonard Kiingberg.
*
»Damernas lista». Som exempel på det
säregna intresse, som inom skilda lager knutit
sig till östra centralbanan, berättas att inom Södra
Vi socken existerar jämväl en »damernas egen»
lista för aktieteckning, på hvilken tecknats om-
kring 40 aktier. Listan cirkulerar endast bland
fruntimmer, som äro så situerade att de kunna
ha råd att teckna flere eller färre aktier i järn-
väsren. Ingen manlig individ är med på denna
»damernas egen» teckningslista.
––––- *––––-
ÏTEATERf £öl /’\US 1 K
Kung!, teatern har i nv instudering och ny
uppsättning återupptagit »Trubaduren». Hufvud-
rollerna innehafvas af fruarna Östberg och Lin-
den samt hr Ödmann. Vi återkomma härtill i
nästa nummer.
— Andra symfonikonserten gifves i morgon lör-
dag under anförande af hr V. Stenhammar.
Dramatiska teatern har under veckan på sin
spellista åter upptagit »Hamlet» med delvis ny
rollbesättning. Hr Skånberg utför nu Hamlet
och fru Lindberg Ofelia.
Svenska teatern bjöd i tisdags kväll åter på
ett nytt program. En obetydlig lever de rideau,
»Polykrates ring» af II. Teweles, inledde det.
Det lilla skämtet saknade icka, esprit, och hr
Iledlund gaf en lustig tolkning åt sin uppgift
som utomordentligt nygift och hygglig äkta man.
Det tyska skådespel »Törnestigen» (Der Dornen-
weg) af Felix Philippi, som därpå följde, kunde
väl ur konstnärlig synpunkt gifva anledning till
förbehåll, men erkännas må, att det i sin bredt
allmänmänskliga anläggning och i sin skickligt
knutna intrig ägde förutsättningar att fängsla en
omedelbart kännande publik, förutsättningar hvil-
ka på premieren ej heller sveko. Dessa innebo-
ende egenskaper stöddes af en god iscensättning
och ett i det hela ypperligt spel. Försöket att låta
fru Sandell spela gumma slog visserligen icke
helt lyckligt ut: rollen var, som man kunde
vänta, intelligent anlagd, men hennes ungdom-
liga temperament och dito fysiska förutsätt-
ningar ville icke trovärdigt intvinga sig i den
misspassande uppgiften. Däremot bjöd flertalet
af de närmast biträdande högst lofvärda presta-
tioner: så hr Riego i én utmärkt träffsäker gam-
mal hedersgubbe, hr Lindberg i en skarpt ut-
mejslad karaktärsfigur, fröken Holmlund, hrr By-
ström och Barcklind i sina respektive uppgifter.
Den Ranft-Molanderska regien har alltså med
detta sitt senaste prof åter bringat ett arbete,
som förtjänar den teaterkära publikens erkän-
nande och uppmuntran.
Vasateatern har med sitt nya operettprogram
otvifvelaktigt fått en trumf på hand af de bästa.
Awen Halls och Harry Greenbanks »operabuffa
i 3 akter» Geishan har gått ett snabbt segertåg
från scen till scen genom Englands och kontinen-
tens storstäder. När vi sistförflutna september
sågo den på Centralteatern i Berlin, gafs den
där för bortåt 200:de gången, fortfarande inför
fullsatt och högst animerad salong. Ett så långt
lif torde den japanska lilla danserskan — ty en
»geisha», det är en offentlig danserska på de
japanska tehusen — vä! ej här kunna motse,
men att döma af den värme, hvarmed äfven
stockholmspubliken från första stund hälsat den
exotiska uppenbarelsen, bör hon tryggt kunna
påräkna deps ynnest åtminstone fram till den
värsta julbrådskan.
En synnerligen täck och melodiöst insmick-
rande musik, af Sidney Jones, en underhållande
libretto med en nästan öfverflödande rikedom
af omväxlande burleska och smått känslosamma
kupletter samt ej minst den färgskimrande ja-
panska scenramen — se där några af betingel-
serna för »Geishans» framgång. För titelrollen
har Vasateatern vidare haft den stora fördelen
att i fröken Grünberg finna en representant, som
med intagande gratie och ungdomligt behag fyl-
ler uppgiftens dramatiska kraf och äfven högst
lofvärdt skiljer sig från dess musikaliska. Ett
i sanning vackert ochl för kommande uppgifter
lofvande arbete af en så ung och ännu föga pröf-
vad konstnärinna! Fru Emma Berg samt hrr
Aug. Svensson, Emil Strömberg och Ringvall upp- •
bära med mycken aplomb de öfriga, mera fram-
trädande rollerna, och alla göra tydligen, med
lif och lust, sitt bästa. Uppförandet af »Geishan»
har med ett ord artat sig till den mest välför-
tjänta operettsuccés vi haft i Stockholm på mån-
gen god dag.
Södra teaterns senaste nyhet, den franska tre-
aktsfarsen »Ställföreträdaren» af hrr Busnach,
Duval och Hennequin, har gjort en ganska vacker
skrattsuccés. Den första akten är litet långran-
dig, men sedan tar det sig betydligt i de två
följande, som ingalunda spara på muntra galen-
skaper i äkta franskt lustspelshumör. Om detta
senare — den galliska andan — ligger så sär-
skildt nära till för Södra teaterns krafter, vilja
vi lämna osagdt; visst är att fröken Stiegler i
bufvudrollen lixsom fröken Hjort, hrr Lam-
bert, E. Wagner och Hagman i de sekunderande
iyckas gifva det en tolkning, som synes vår hygg-
ligt borgerliga stockholmspublik synnerligen an-
taglig. Och något- annat kan man ju i grund
och botten ej begära.
Pianisten Harold Bauer gaf i tisdags konsert i
Musikaliska akademien inför en ganska talrik
och intresserad publik. Och om vi än under de
senaste åren haft tillfälle att här höra pianister,
som stå framom honom — senast hr Borwick —
så måste dock erkännas, att han ingalunda gjort
sig oförtjänt af en hel del af de loford, man nu
senast sett anföras om honom från hans upp-
trädande i Köpenhamn. Hr B:s föredrag, under-
stödt af en öfverlägsen teknik, som förstår att
använda både öfversvallande kraft och behaglig
mjukhet, utvisar en god, om ock ej vidare själf-
ständig uppfattning af de tonskapelser, han satt
på sitt program. Det väcker beundran genom
sin klarhet och korrekthet, men saknar måhända
denna tändande och värmande förmåga, som en-
dast återfinnes hos konstnärer med Guds nåde.
Hr B. hade på sitt program upptagit komposi-
tioner af sådana vidt skilda mästare som Beet-
hoven, Schumann, Chopin och Liszt, och tolk-
ningen af alla dessa till arten och innehållet så
olika tonalster förtjänar rättvist erkännande.
Främst sätta vi föredraget af Beethovens Appa-
sionata och Chopins ass-dur-polonäs, om ock
flere af Schumanns målande karnevalsbilder samt
Liszts rapsodi n:r 6 erhöll en lika förträfflig
tolkning. Bifallet var ofta mycket lifligt och
framkallade vid konsertens slut tvänne extra-
nummer. Hr B. ger i dag fredag sin andra kon-
sert, och vi tillråda en hvar, som älskar piano-
musik, att ej försumma tillfället att få höra den
framstående konstnären.
Musikföreningen gifver instundande tisdag sin
första abonnementskonsert för innevarande sä-
song. Programmet upptager Schumanns »Paradis
och Peri», vid hvars utförande medverka sådana
förmågor som fruarna Östberg och Edling samt
hr Salomon Smith m. fl.
Fru Anna Norrie gifver med biträde af fru Ina
Lange nästkommande onsdag en vis- och romans-
afton i Vetenskapsakademiens hörsal. Att denna
kommer att omfattas med det lifligaste intresse
af allmänheten taga vi för alldeles gifvet.
——-—❖—-——-
På hemfärd.
Skiss för Idun af Agathe Lind.
(Forts. o. slut.)
»Gamla vänner!» Fru Holm rätade på sig litet
häftigt. »Jo, de första åren jag var gift, så var
det några af dem, som kom ut ibland och häl-
sade på mig, men när vi nu mötas på gatan, så
är det så många, som ej känna igen mig, fast
bra besynnerligt är, att jag så väl känner igen
dem. Och de, som jag träffar, säga alltid: »lilla
snälla Anna» eller »lilla fru Holm», och de kunna
. icke tala med mig om annat än det dåliga väg-
laget eller priset på mjölk. Och blir jag någon
gång bjuden på en måltid, så heter det: »Lilla
Anna skall smaka på det eller det, — det brukar
landtbor tycka om!» Ser du, det är som om man
vore en särskild sorts människa, dåmanborpå
landet!»
Hon var sig så lik som fordom, då hon talade
lifligt och fick färg på sina kinder. Protokoll-
sekreteraren flyttade sig närmare henne.
»Anna,» frågade han, med en oväntad skymt
af den gamla förtroligheten i rösten, »hvarför
gick du och gifte dig med en landtbrukare?»
»Därför att jag blef kär i en sådan,» svarade
hon utan tvekan.
Plan tog af sin pincenez oeh torkade den med
en fin, svagt parfymerad näsduk.
»Du kunde ha blifvit kär i mig istället,» mum-
lade han.
Fru Holm skrattade »Vet du,» svarade hon,
»det har jag verkligen varit ett par gånger, men
du brydde dig visst om mig på den tiden, — du
bara såg på din vackra kusin.»
»Ja, Ellen var vacker, bibehålle^-sig märkvär-
digt ännu förresten, men jag tror, att jag egent-
ligen var förtjust i dig. Det märkte jag, då du
blef förlofvad. Min inre jämnvikt var störd för
ett par veckor.»
»Stackars Georg!» sade fru Holm skämtsamt.
»Jag hoppas, att den har kommit till rätta
igen ! »
»Bara den icke blir rubbad nu!»
» h, det har minsann ingen fara ! Säg, Georg,
minns du, när jag förde in dig i Amaranten? Du
hade varit så artig och vänlig mot mig på några
baler strax förut, att jag redan hade börjat flam-
ma litet, och när jag så fick se dig inne i reci-
pientrummet, klädd i adelsuniform, lång och ståt-
lig, då tog du mitt hjärta med storm! Och när
sen dörrarne slogos upp till stora salen och vi
vandrade dit ut i ljus och glans, hand i hand,
du till höger och jag med min stora bukett i
handen, då tyckte jag alldeles att det var som
om vi gingo till altaret. Men–––- »
»Men?» upprepade han,
»Du kände ingenting ditåt, nej, — afbryt mig
icke; jag minns alltför väl, huru du underhöll mig
hela kotiljongen med att lofsjunga Ellen. Det var
afkylande, må du tro! Ah, hvad det där före-
faller att vara länge, länge sedan ! Men, minns
Väggohyra, Mal och Bakterier utrotas af Aktiebolaget Désinfection
i rum, fartyg och bostäder, allt på stället — utan bortförande af möbler.
Rikstel. 34. —- Kontor: Brunkebergsgatan 3 B. — Allm. Tel. 7494.
T*
t=3 g
ca E
fn P*
■PM
w v>
’S
P*
P :c3
S
o o
ö «
O
PS
N
10
H
Pl
m
«
. 3
E tS
o .fl
O *3
tO fl
<
*.
O;
Si
IÊ S
1 « s
i « ^
s t.
Ht:3
a» «i
rs
Z -+3
|S
$;
>. $
A
o
»
O i
■M
• § :c8
> Ü s
HE >■ *8
o fl
o
fco N
o
3
o
o
-w
CO
w M §
OW »c
t SB s
g,2 ö
%>Q
sfc
•ö
äg •
îls
_ , <33 03
„ cs£
(0
w
<
o
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Project Runeberg, Sun Dec 10 10:38:24 2023
(aronsson)
(download)
<< Previous
Next >>
https://runeberg.org/idun/1898/0355.html
