Full resolution (JPEG)
- On this page / på denna sida
- N:r 45. 11 november 1898
- Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
358 IDUN 1898
1) JOHANNES SINENSIS, en historisk
äfventyrsroman från 1600 talet, i någon mån
påverkad af *En lyckoriddare» — ett verk
af litterärt värde, röjande goda historiska
studier, väl träffad tidskaraktär samt åskåd-
lighet i skildringen.
3) I1VIDEÈUS, en skånsk herrgårdsro-
man från våra dagar, lättläst och underhål-
lande, med intresseväckandefamiljeinteriörer
och liflig konversationston.
3) EFTERKRAF, en redhart skrifven
verklighetsroman, särskildt beaktansvärd ur
följetongssynpunkt.
Stockholm den 7 nov. 1898.
Georg Nordensvan. Sven Söderman.
Med ledning af hrr Nordensvans och Sö-
dermans ofvan anförda utlåtande har Iduns
redaktion, som för sin del ansett, att ro-
manen »Hl/IDEHUS» framför alla andra er-
bjöde för en vidsträckt familjepublik i hög
grad tilltalande följetongsegenskaper, beslutit
att åt densamma tilldela det utfästa priset
af två tusen (2,000j kronor.
Yid namnsedelns brytande, som härefter
företogs, befanns författaren till det prisbe-
lönade arbetet vara:
Fröken Annie Quiding, Malmö,
ett, för så vidt vi känna, inom vår littera-
tur hittills obekant namn.
Idun har således ännu en gång — vi er-
inra om, hur Selma Lagerlöfs nu så allbe-
kanta »Gösta Berlings saga» först framkom
genom en af våra täflingar — den stora
tillfredsställelsen att i sina spalter förmedla
en intresseväckande litterär kvinn-
lig debut.
Vi våga också hoppas, att då vi strax
på nyåret begynna publicerandet af »Hvide-
hus», densamma skall förvärfva sig så tal-
rika och varma vänner, att »den nya stjär-
nans» uppgång torde bli lika snabb som
strålande.
*
Med författarne till »Johannes Sinensis»
och »Efterkraf», hvilka fortfarande äro för
oss okända, önskar redaktionen träda i per-
sonlig underhandling i och för eventuelt
förvärfvande för vår tidnings räkning af
nämnda deras arbeten. De öfriga manu-
skripten torde mot uppgifvande af motto
eller signatur afhämtas inom december må-
nads utgång.
Stockholm den 10 nov. 1898.
Redaktionen af Idun.
jViin ”trike" och jag.
Bref till Idun.
Hillside, Hoddesdon i oktober.
Y
i ha mycket trefligt tillsammans, min lille
»trike» och jag. Han är nämligen en tricykel
af utmärkt »byggnad», stark (men väger blott 32
skålp.), finlackerad och finpolerad samt ser myc-
ket lätt och »stilig» ut. Han är »bygd», d. v. s.
sammansatt, af bästa »fittings-» o, s. v. för min
räkning af m:r Hale i Hertford och har ännu
ej varit fullt tre veckor i min ägo. Men hvilka
trefliga utfärder vi haft på den tiden!
En af de första dagarna foro vi upp till »Brox-
bournbury Woods», en stor skog, som det kan
taga 2 eller 3 timmar att gå tvärs igenom. I
Sverige tror man ju i allmänhet att England ej
har några skogar, därför att de ej äro så vanliga
som där och ej hufyudsakligen af tall och gran.
Här i trakten åtminstone finnes godt om skogar
af härliga löfträd, och i en öppning af skogen
bland månghundraåriga ekar, bokar, almar, lin-
dar m. m. hålla vi en rast, hvarunder jag plockar
björnbär för en paj i korgen, som »trike» bär.
Det är så härligt, tyst och stilla häruppe, där
människoboningar äro rätt sällsynta. Lilla »Robin
Redbreast» kvittrar så gladt, eljes är tystnaden
blott då och då afbruten af en fasan, som flyger
upp med mycket oväsen eller af en och annan
kanin, som prasslar mellan buskarna.
Flere gånger ha vi varit ute och fotograferat:
kameran i ett skinnfodral fastgjord vid trikes
axel och ställningen vid handtaget. Lika lätt
går det, fastän detta ej obetydligt ökar vikten,
om blott väglaget är godt; men de annars så
förträffliga vägarna ha nu på sina ställen genom
den långa torkan varit rätt sandiga. Och så
stanna vi där det är mest tilltalande att taga en
vy: på landsbygden, i byar eller städer — ty
på en liten eftermiddagstur kan man härifrån
fara igenom 3 städer och ett par byar. Och nå-
gra ej så dåliga fotografier ha vi tagit, som snart
komma på en utställning i Hoddesdon.
Och så fara vi ibland in till Hertford eller
Ware för »shopping», ty det kan hända att i
dessa städer finnas varor, som äro att föredra
framför dem, som det dock i allmänhet välför-
sedda Hoddesdon bjuder på.
Till kyrkan fara vi också; till »Great Amwell
church», den vackraste lilla kyrka, med det mest
pittoreska läge man kan tänka sig, högt uppe
på en brant sluttning, öfverklängd af murgröna
och omgifven af en vacker kyrkogård med väl-
skötta grafvar och gamla ståtliga träd. Min »trike«
och mitt sällskaps »bike» få jämte andra dylika
under gudstjänsten hvila på verandan till »the
vicarage», ett af flere pittoreska hus som bilda
den täckaste lilla by däruppe.
Det är så fröjdefullt att kunna fara omkring
med sådan lätthet i våra vackra trakter, i ett
landskap så rikt på naturskönhet. Ar väglaget
godt, går det bra på trike äfven uppför de branta
och långa backarne här, fastän det naturligtvis
är litet mer sträfsamt än med bicykel. Man har
också belöning, när man kommer upp och har
de vida, vida härliga utsikterna framför sig;
och så bär det af utför med fart. De långsträckta
sluttningarna tycka vi dock bättre om, trike och
jag, än de mycket branta backarna, fastän dessa
ej ha samma faror för en tricykel som för en
bicykel. Strax på e. m., d. v. s. mellan kl. 2
och 3, fara vi ut, luften är så »exhilarating», och
lärkorna drilla så gladt där uppe högt i skyn
se, de sjunga här egentligen hela året om. Utan
ansträngning gå vi en svensk mil och mer i tim-
men; och så återvända vi när solen, nära sin
nedgång, sänder sina rödskimrande strålar genom
de höga almarna, gör de nu rödbladiga hagtorns-
träden än rödare, de guldlöfvade popplarna än
mer skinande och de granna klängväxterna än
grannare.
Häromdagen hade vi en liten »race» med ett
par »bicyclists», en dam och en herre. Vid ett
kort uppehåll passerade dessa. »Låt oss nu se,
trike,» sade jag, »hur länge vi kunna hålla upp
med dessa!» Uppför en långsluttande väg går
det för ungefär 10 minuter, vi hålla oss just strax
bakom. Så vid en vändning in på en annan väg
går det utför en långsam sluttning på samma
vis i ännu en 10 minuter, men så sakta »cy-
klisterna» farten, vi passera och äro snart långt
i förväg. Det är sant, att »de besegrade» voro
säkerligen i full okunnighet om kapplöpningen,
men de gingo dock med en ganska aktningsvärd
fart — och därför kände trike och jag oss gan-
ska stolta.
Jag vill nu ej råda de damer, som äro i be-
sittning af en bicykel — och många äro väl det
— att lägga sig till med tricykel. Långt därifrån.
Men äldre damer, som ej vilja tänka på möjlig-
heten att rida bicykel, dem vill jag gifva ett
hjärtligt uttaladt råd: läggen er till med. en tri-
cykel, och det ju förr desto hellre! Lifvet blir
så mycket rikare, man har alltid en liten utfärd
att »look forward to», att glädja sig åt; man vin-
ner i hälsa och energi, och man blir säkert —
jag vill ej säga hur många år yngre. »Man är
ej äldre än man känner sig,» brukade en kry
gammal engelsk dam säga.
Hvad en tricykel kostar, det sparar man sä-
kert snart in i läkarearvoden, piller och badse-
jourer, ocb den tid som användes är i intet af-
seende förspilld; mycket bättre arbetar man ef-
ter en uppfriskande ridt. Trieykeln har det be-
stämda företräde framför bicykeln, att man har
ingen svårighet lära sig rida den, att faran för
halkning ej förefinnes, att man kan stanna när
man vill, utan att hoppa af o. s. v. När man
iakttager vanliga vägregler, styr korrekt och ej
vänder för skarpt, far man tryggt och gladt
framåt, under det man super in ny lefnadslust
med hvarje andedrag.__________________________
Således : lägg eder till med en tricykel, och ni
skall se, hur mycket roligare det är att lefva;
Ja, vi ha så trefligt, min lilla »trike» och jag!
Anna Fleetwood Derby.
’JS’kulle ej Idun vilja vara snäll och visa oss
den unga sjuksköterskan Aibine Péchas
porträtt? — Det torde ej vara så svårt att an-
skaffa, då många Wientidningar lära publicerat
detsamma och det allmänna intresset nu fästats
vid hennes person.
Prenumerant från början.»
Så löd en liten biljett, vi härom dagen mot-
togo. Alltid villige att så vidt möjligt gå våra
läsarinnors önskningar till mötes, skynda vi atH^y
uppfylla den framställda begäran och bringa här,-®**
Aibine Péchas bild.
Under de senaste veckorna ha hela den civi-
liseradef världens blickar med ängslan varit rik-
tade mot Wien, där den förskräckliga asiatiska
böldpesten utbrutit. Med andlös spänning mot-
tog man bulletinerna från epidemisjukhuset och
underrättelserna om de åtgärder, som vidtogos
för att hindra smittans vidare spridning. Det
första offret blef sjukhusvaktmästaren Barisch,
som tjänstgjorde vid laboratoriet, där experi-
menten med de fruktansvärda bacillerna pågingo.
Han dog den 18 oktober; den 23 följdes han a£
doktor Hermann Müller, som med hjältemodig
själfuppoffring ägnat sig åt den sjukes vård.
Vid läkarens sida i detta heroiska kärieksverk
stod den unga, blomstrande, endast 22-åriga sjuk-
sköterskan Aibine Pecha. Äfven hon föll ett of-
fer för pestens onda ande och hennes kvalfulla
dödskamp varade i 12 dygn. Hennes förtidiga
bortgång är så mycket mer beklagansvärd, som
hon hade ägnat sig åt sjukskötersketjänsten en-
dast för att bli i stånd att gifva sin sjuka tro-
lofvade eu sakkunnig vård.
Aibine Pecha, som’är af en anspråkslös familj
med många syskon, hade redan i unga år måst
gifva sig ut i världen att förtjäna sitt bröd. Ef-
ter ett par års vistelse i Wien kom hon till
Karlsbad, där hon fick en blygsam plats på
brunnshotellet. Här gjorde hon bekantskap med
en irländsk grefve och millionär, som för sin
hälsas skull vistades vid kurorten. Han blef så
intagen i den unga flickans behagliga yttre och
intagande väsen, att han bad henne att följa
honom tillbaka till Irland, där han ägde vid-
sträckta gods. Hennes ställning skulle närmast
bli en sällskadsdams. Aibine tog emot anbudet,
och i början af juni reste de båda till Irland.
En månad därefter friade grefven till henne
och fick ja. Bröllopet var utsatt till nu i no-
vember, och mellantiden skulle Aibine använda
till att genomgå en kurs i sjukvård, emedan
grefven fortfarande var svag. Sålunda kom hon
tillbaka till Wien och till det sjukhus, där ett
sorgligt ödes skickelse — ett par veckor endast
före det utsatta bröllopet! — skulle låta henne
falla, offer för den förfärligaste af alla sjukdo-
mar.
Till all lycka tyckes epidemien nu vara begrän-
sad och den hotande faran för smittans ytter-
ligare spridning afvärjd.
Juvelerare
K. A1TDEKMON
Jakctbstorgr X
Ringar, Armband, Kedjor.
Broscher, Kedjearmband, Nålar,
Begär prisuppgift innan uppköp göres pä annat hall.
Silfverarbeten,
Boråsilfver.
Modernast !
SolidastI
Billigast
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Project Runeberg, Sun Dec 10 10:38:24 2023
(aronsson)
(download)
<< Previous
Next >>
https://runeberg.org/idun/1898/0362.html
