Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - N:r 45. 11 november 1898 - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
1898 I Dü N 359
SUR NOTISBOKEN!
Förlofning rid hofvet. Förlofning har ek-
laterats mellan drottningens hoffröken Maria
Tamm, dotter till bruksägaren Hugo Tamm pâ
Fånö och hans framlidna maka i första giftet,
född friherrinna af Ugglas, samt konungens tjänst-
görande förste hofmarskalk grefve August von
Kosen.
3:
Madame Cherif Pascha, turkiske mini-
sterns general Cherif pascha fru, som anländt
hit frän Egypten med sin sexåriga dotter Ché-
rifé, är egyptisk prinsessa af kungligt blod. Hen-
nes fabulöst rike fader, prins Halirn pascha, var
siste öfverlefvande sonen till Mehemmet Ali, den
egyptiska dynastiens trrundläggare. Prinsessan
Eminé, som är en strålande skönhet, ämnar be-
vara sin religions bruk, hvarför hon icke kom-
mer att deltaga i societetslifvet, ej heller låta
presentera sig vid hofvet.
•Jf
Fru Oselio-Björnsson, den kända norska
sångerskan, har af konungen erhållit medaljen
litteris et artibus i briljanter.
Fn vacker utställning var i början af veckan
anordnad i n:r 17 Birger jarlsgatan, IC M. Lund-
bergs textilafdelning, hvilken förestås af fru
Thyra Grafström. Där exponerades både enklare
och elegantare handarbeten såsom broderier på
siden och linne, konstväfnader, arbeten i flossa
och gobelinsöm, glödritningar på trä och skinn
m. m. samt en del växtmotivmönster, kompone-
rade af artisten Lundström. Särskild uppmärk-
samhet tilldrogo sig en effektfull afdelningsskärm
af hvitt siden med silkesbroderier efter vallmo-
motiv af herr L. samt en soffa, kuddar och en
afdelningsskärm i empirestil. Bland öfriga ut-
ställningsföremål må nämnas akademiens för de
fria konsterna præses-sto! med GV.staf III:s namn-
chiffer och vapen och en dekorativ portière med
blågrön botten och gula tulpaner i applikation
Utställningen var lifligt besökt.
Blommor i vintersnö. I år liksom under
föregående vintersäsong kunna friska blommor
från Rivieran erhållas försända i askar från änke-
fru Laura Lindholm i Genua.
––––––––
12§éIIm|
AUS1K.I
TEATER f/001
Kungl. teatern gaf i lördags sin andra symfoni-
Iconsert under anförande af hr W. Stenhammar
och efter ett särdeles intressant program. In-
ledningsnumret utgjordes af Mendelssohn-Bar-
tholdys målande stämningsbild »Hebriderna», som
med sitt breda återgifvande gjorde ett för den
unge dirigentens tolkningsförmåga mycket för-
månligt intryck. Brahms märkliga och kontra-
punktiskt rika, ehuru något tunga variationer
öfver ett tema af Haydn visade sig vara en in-
tressant bekantskap att göra, liksom ännu mera
Wagners briljanta Faust-uvertyr. Dessa båda
kompositioner voro så godt som nyheter för pu-
bliken. Lifligaste bifallet rönte Sjögrens genia-
liska och stämningsmättade »Heliga tre konun-
gars ökenvandring» med hr Stenhammars väl
gjorda instrumentering. Som hufvud- och slut-
nummer upptog programmet Beethovens fjärde
symfoni, b dur, hvilken erhöll ett alltigenom för-
träffligt utförande och ej förfelade att framkalla
den lifligaste stämning. Publiken, bland hvilken
märktes kronprinsen, prins Eugen och hertiginnan
af Dalarne, visade ock med lifligt bifall sin er-
känsla.
— » Trubaduren*, denna nästan mer än någon
annan utslitna och banala opera, har återuppta-
gits — hvarför är ej godt att veta. Hufvudrol-
lerna äro emellertid besatta med teaterns bästa
krafter, hvilka nog i och för sig hafva förmå-
ga att skänka den Verdiska operan ny dragnings-
kraft. Fruarna Östberg och Linden, hrr Ödmann
och Forsell — hvad vill man mer begära? ■—
göra ock sitt allra bästa, och det vill ej säga li-
tet. Nej, kanske inte fru Linden — Azacenas
parti tycktes ej ligga riktigt bra för hennes röst;
särskildt gjorde sig i de högre tonerna en viss
svaghet gällande. Inöfning och iscensättning
voro annars värda erkännande. Vi hoppas dock,
att »Trubaduren» snart måtte stängas inne i fän-
gelsetornet för alltid och ej taga bort tid och
krafter för långt gedignare saker, gamla eller nya.
Dramatiska teatern. Efter reprisen af »Ham-
let», hvilken ingalunda blef någon konstnärlig
framgång och öfver hvilken vi så mycket hellre
draga tystnadens och glömskans slöja, som den
efter tvänne föreställningar åter uppgafs, bjöd
Dramatiska teatern i lördags på Blanches »Herr
Dardanell och hans upptåg på landet». Fröken
Widell i Agapetus’ roll gjorde mycken lycka;
mindre chargerad än sin föregångerska, förlänade
hon dock vederbörlig drastisk färg åt den bort-
skämde och slvngelaktige morsgrisen. I öfrigt var
emellertid rollbesättningen klen. Hvarför använ-
der icke teatern åtminstone sina nu så reducera-
de resurser? Hr Personne hade säkerligen gifvit
oss en vida njutbarare Dardanell än hr Kellberg,
och hr Bæckstrôms torroliga- komik borde väl
med framgång kunna tillgodogöras i det heder-
liga gamla Blancheska lustspelet. Publik och kri-
tik stå undrande och spörjande. Det torde vara
oklokt att låta dem spörja för länge.
Musikföreningen hade till sin femtiondeförsta
konsert i tisdags till allra sista plats fyllt Musi-
kaliska akademiens stora sal med en publik, som
tacksam och hänförd lyssnade till Schumanns
härliga tondiktning »Paradis och Peri». Den
framfördes ock på ett sätt, som lände förenin-
gen och dess utmärkte ledare, prof. Neruda, till
största berömmelse. Körerna klingade förträff-
ligt och med vederbörlig nyansering, och k. hof-
kapellet utförde ackompagnementet med beröm-
värd precision. Solopartierna hade goda, delvis
utmärkta representanter. Särskildt kunna ej nog
framhållas den värme, bredd och glans, som fru
Östberg, utmärkt disponerad, förlänade Perins
mycket fordrande parti. Att fru Edling och hr
Salomon Smith, hvilken senare denna gång ej
hade något mera omfångsrikt parti, likaledes voro
förträffliga hvar i sin stad behöfver endast kon-
stateras. Sopransolot hade öfverlämnats åt frö-
ken Ruth Hollstén, hvars mjuka och behagliga
stämma passade särdeles väl för detsamma. Det
omfångsrika tenorsolot — den berättande perso-
nen — utfördes ledigt och bra af hr Klein, hvars
vackra stämma dock skulle vinna betydligt på
ett mera öppet sångsätt och efter bortarbetandet
af vissa gutturala biljud. Ett par mindre tenor-
solon tolkades af hr Gentzel. — Att ingå. på nå-
got utförligare omnämnande af tondiktningen i
dess helhet nekar oss både tid och utrymme.
Verket är kändt och välkändt från ett föregåen-
de utförande härstädes. Nu liksom då väckte
det intensivt och lifligt bifall. Konserten bevista-
des af prins Eugen och hertiginnan af Dalarne.
Pianisten Harold Bauers andra konsert förliden
fredag hade i det närmaste fyllt Musikaliska.aka-
demiens stora sal med en publik, som med lifligt
bifall mottog den eminente artistens prestationer.
Han hade nu fått ett tacksammare instrument
än vid den första konserten : en charmant Bech-
steinflygel, som sjöng af välljud under hans hän-
der. Schumanns etudes symphoniques och Cho-
pins h-moll-sonat utgjorde programmets hufvud-
nummer och fingo en allt igenom gedigen tolk-
ning, men de mindre sakerna anslogo ej minst,
såsom Mendelssohns rondo capriccioso, Liszts
»Waldesrauschen» och Wagners »Walkürenritt».
Fruarna Anna Norries och Ina Langes soaréer i
onsdags och i dag, hvilka motsetts med lifligt
intresse, få vi omnämna i nästa nummer.
Förestående konserter. Om söndag gifver hr
Albert Lindström orgelkonsert i Jakobs kyrka med
biträde af fruarna Edling och Lang m. fl. — På
tisdag konserterar fröken Karin Weber i Veten-
skapsakademien. Samma dag violoncellvirtnosen
Georg Schnéevoigt i Musikaliska akademien. —
Torsdagen den 17 dennes gifver den kända nor-
ska pianisten fru Agathe Baclter-Gröndahl konsert
i Musikaliska akademiens stora sal med biträde
af fru Dagmar Möller. Programmet upptager
uteslutande kompositioner af konsertgifvarinnan.
En konsert af alldeles särskildt intresse gifves
tisdagen den 22 dennes af hofkapellmästaren
Richard Henneberg med biträde af fru Östberg,
hrr Elmblad och Forsell samt k. hofkapellet.
Vid denna konsert utföras sång- och orkester-
nummer ur ej mindre än elfva Wagner-operor.
”pn man”.
Skiss för Idun
af Elsa Lindberg.
» I ackar ödmjukast för den stora äran,»
r sade nulle Curra, steg upp och gjorde
en djup nigning, i det hon med båda hän-
derna höll ut den goffrerade bébéklädningen,
som kunde skifta från det kallaste orange-
grönt allt intill det hetaste rnbin ...» Men
det i’r tyvärr alldeles omöjligt. Jag är redan
gift.» Och hon såg npp mot honom med
intrigblanka ögon . . . »Jag har min man...»
> Gift ! »
Han stötte så häftigt till sitt champagne-
glas, att det stjälpte på den höga foten
och rann i en iskyld guldström öfver du-
ken.
M:lle Curra samlade ihop sina sidenkjo-
lars rasslande frou frou och hoppade lätt
som en skiftande sky npp på soffan för att
undgå förödelsen.
»... Och min man är en gammal ita-
lienare ...»
»Ni skämtar som vanligt, nulle Curra,»
sade han sorgset. .. »Men det är allvar
nu! Jag vill hafva ert svar...» Han såg
bedjande upp till henne, där hon stod på
soffan på sina högklackade sidenskor —
detta graciösa småting, detta fladdrande
flarn, som var idel lustighet och skratt,
denna blonda obetydlighet, som han skulle
hafva kunnat krama sönder med en hand,
men som han knappast vågade röra vid,
bara se på med sina varmaste blickar.
»Gift! Gift! Gift!» kvittrade hon och
hoppade upp och ned på soffans sviktande
resorer, så att armbanden klirrade mot
hvarandra. »Gift! Gift! Gifti .. . gränslöst
stadigt gift ...»
» M:lle Curra !... »
»M:lle Curra!... Det är bara mitt ar-
tistnamn som violinvirtuos. Jag kan inte
sätta ut min mans namn på affischen, för-
står ni. Han är af en sådan fin gammal
familj med förfärligt många anor — ett
riktigt gammalt berömdt namn ...»
Hon skrattade sitt lilla, trollska, gäckande
skratt, som kunde göra honom galen . . .
»Och han är rik, glupskt rik. Ja, han hål-
ler stall, stall hör ni. Och han ger mig
allt hvad jag vill, allt, allt . . . diamanter
. . . smycken ...» Och hon sträckte fram mot
honom sina små barnahänder tunga af rin-
gar . .. »Blommor ger han mig . . . blommor
... så att jag kan begrafva mig under dem.
Han ger mig allt, allt. . . bara jag tager
honom under hakan ...»
»Curra! För en enda gång tala allvar-
samt, jag besvär dig! Det gäller mer än du
anar. »
»Ni kan ej tro, hvad han är gränslöst
svartsjuk ...» fortsatte hon, utan att låtsas
om detta lilla, vältaliga —- ’du’. »Och så
fordrande sen. Han vill hafva mig allde-
les ensam för sig flere . . . fiere timmar om
dagen. Och lämnar jag honom för sig själf
bara en endaste dag, så får jag nog min-
sann lida för det, och det dröjer om, in-
nan han blir god igen.»
»Man vet aldrig, om ni skämtar eller
är allvarsam, nulle Curra,» sade han ner-
vöst.
»När jag skämtar, då menar jag alltid
allvarsamt,» sade hon och såg på sned på
honom under detta fladdrande virrvarr af
Väggohyra, Mal och Bakterier utrotas af Aktiebolaget Désinfection
i rum, fartyg och bostäder, allt på stället — utan bortlörande at möbler.
Rik8tel. 34. — Kontor: Brunkebergsgatan 3 B. — Allm. Tel. 7494.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
