Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - N:r 45. 11 november 1898 - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
360 IDUN 1898
O
W
fel
ÏQ
Hr*fö
gmti
g" sï
p.« UV
t» cd B
S+o |-*i
P CD o:
P-H8
o ££
tJ ^
P*M
ws
©;&
» s
©C
>fs
ü «
oo g
$&0
S’:?’
4 fcb j,
C ? S
s I *
§:§ #
3 5-
il *-i
S3
? 1
°: _
& S
CD O
4 §
i» a
S3 5,
5 B
«• A
u». »
O:
4 »
’O
"d
g
>
S3 Q
B w
Ö3 <1
«- j
83o
2 £
a S i
: i !
i*
a.
CD
Uw !
sl
s*
a
w
01
M
C0
u
ÎÔ
o
d
w *d
fej o.
cl *-J
r; m
Î3*
O
kopparguld, som gnistrade öfver hennes
panna . . . »Nu skämtar jag ...»
»Min man är så gammal, så gammal,»
fortsatte hon. »Men han är min stolthet...
min man, min äkta man.» Och hon lät
sig glida ned på soffan och blef så sittan-
de med armbågarna på bordet... »Så gam-
mal som han är, kan ni naturligtvis för-
stå, att han är ömtålig. Han tål inte fukt,
inte alls. Han blir genast sjuk, om fönstret
står uppe. Och att ligga i ett oeldadtrum
skulle kunna taga lifvet af honom. Han
har sin egen doktor, som bor i Paris. Sist
for jag dit den långa vägen bara för min
mans skull. -— Min man måste undergå
en riktig kur, ser ni. Det var ett inre fel.
Han är ännu inte riktigt bra, tror jag.
Ibland är han så krånglig och förstämd...»
Och hon suckade — en undergifven liten
suck . . . »Ja, han kommer mig ofta att
gråta och tvifla både på honom och mig
själf . . . Vet ni hvad det vill säga att
tvifla på sig själf... att i ett ögonblick
förstå, att det . är inbillning alltsammans . ..
alltsammans, som man byggt hela sitt lif
på och trott på .. . trott, så att det vuxit
ihop med hela ens varelse?.. . Tror ni
inte, att jag haft sådana stunder, jag . . .
då jag stått öga mot öga med mig själf
och klädt af mig bit för bit. .. skonings-
löst, tills jag riktigt såg, hur intet jag var ...
Jag skrattar och leker, när andra se mig,
och därför tror man, att jag inte kan taga
något allvarligt... Åh! Jag kan kanske
känna djupare och starkare än de, som
hela lifvet igenom gå med hängande mun-
gipor och nedslagna ögon . . .
. . . Det är bara han, som så kan kom-
ma mig att tvifla på mitt kall och komma
mig att tro, att jag inte alls duger till vio-
linist . . . Ah, i sådana stunder är det, som
om jag satt och såg ned i ett svart, .omät-
ligt djup, och dit in i det svarta måste
jag och det är någon, som knuffar mig
bakifrån och jag vill inte dit. .. jag vill
inte . . . och jag håller emot . . . men jag
måste . . . och så faller jag . . . och jag sjun-
ker djupare och djupare och det finnes in-
gen botten .. . och jag sjunker ...»
Mille Curra satt så tyst en stund och
stirrade framför sig med hopdragna ögon-
bryn. Och åter blef hennes hvita panna
slät och hon såg upp med en stor, ljus blick.
»... Det finnes också stunder, då han
kommer mig att tro . . . tro fast och lugnt
på mig själf och min förmåga ... åh . . .
det är en berusande känsla .. . Det är nå-
got underbart, som griper en ända in i
alla fibrer . . . man blir så underligt varm
längst innerst i ens varelse . . . och det är
som om man gick ut ur sitt eget lilla små-
aktiga jag och lyftes uppåt och allt blef
stort, fritt och ljust. .. Det är endast han,
som kan komma mig att känna en sådan
salighet. . . endast han, som kan komma
mig att tro så orubbligt starkt på min för-
måga . . .
.. . Han kan vara härlig . . . härlig .. .
Jag känner, hur jag tillhör honom helt och
hållet, med hvarje andedrag .. . Jag älskar
honom öfver allt annat på jorden ... äl-
skar honom ...»
Det var som om hela hennes lilla dock-
varelse växte i detta enda ord, och hon
upprepade det ännu en gång med slutna
ögon . . . »älskar honom ...»
Plan hade suttit stum och hört på henne.
Endast den stora ådern, som svällde vid
hans tinning, förrådde hvad han kände.
»Jag trodde först, att ni skämtade, mille
Curra . . . men nu förstår jag, att ni älskar
honom . . . den lycklige . .. och jag... Curra
... jag . ..»
»... Ni . . . ni . . .» Hon såg upp från-
varande, som om någon väckt henne ur
en ljuf dröm.
»... Ni! . . .» Och hon blef åter samma
lilla, lekande docka. . . »Ah, hvad ni har
för en sorglig och hjärtnupen min. Inte
duger det. . . seså ! »
Hon ryckte till sig den stora, rubinröda
rosen, som var fäst vid hennes hvita, nak-
na axel, slet bladen af den och kastade
dem med båda händerna mot honom, så att
de föllo öfver honom, fuktiga, doftande. Han
samlade dem alla i sin hand och kysste
dem häftigt. . . »Curra ...»
(Forts.)
„ ______A______
Från Percy F. Luck & C:o
Handelsaktiebolag
följer med detta nummer den utförligt speci-
ficerade priskurant, som den framstående och
af våra läsarinnor välkända firman tid efter
annan plägar offentliggöra genom Idun.
––––-*––––-
innehållsförteckning ;
BoletteGjör; författarinnan »Margrethe». Af L. S. (Med
porträtt.). — Skiften; poem af Sigrid Elmblad — Offren
åt, husgudarna; af A. W. - I inackorderingstrågan. VII,
VIII. — En stor nyhet. — En madonna i silke (Med illu-
stration.) — Utgången af Iduns romanpristäöing: EU nytt
Hieran namn! — Min »trike» och jag; af Anna Fleetwood
Derby. — Albine Pecha. (Med porträtt.) — Ur notisboken.
— Teater och musik. — »Min man»; skiss för Idun af
Elsa Lindberg. — Tidstördrit.
TIDSFORDRID
Bidrag mottagas med tacksamhet.
Logogryf.
Vanskligt är det, mâ ni veta,
Att sig själf beskrifva rätt,
Och det bör er icke reta,
Om det sker på tölpigt sätt.
Hufvud har jag nog, men tänk er
Att det nästan litet är,
Innan ni ert eget sänker,
Fullt af gissningens besvär.
Om på denna jordplaneten
Split och söndring stå i rop,
Känner jag till hemligheten
Att det brustna jämka hop.
Men om man mig ej behandlar
På ett fint och varsamt sätt,
Händer det att folk jag stöter
Med min spetsighet helt lätt.
Men nu må ni dissikera
Stackars mig och finna ut,
Om jag har meriter flera,
Innan gåtan får ett slut.
En som kommit Nordpol’n nära.
Hvad en munk jämt måste bära
Till en gödd lekamens skydd.
När man är för hyran brydd,
Hvad man måste af sin nästa.
Stängsel, ett ibland de bästa.
Luktar illa, smakar ljufligt,
Mången äter däraf grufligt.
Hvad den lille fiskargossen
Hoppas jämt att få på »trossen»,
När han sitter, »svång» i magen,
Invid —hvad? — mest hela dagen.
Hvad som mannens jämvikt rubbar,
Om den fattas. Namn för gubbar,
Och för pojkar likaså.
Verktyg hvarmed man plär »klå».
Tack, nu är på ord jag — hvad?
Sätter punkt så hjärtans glad.
Kusin Vivika.
Charad-visa.
Uppå jorden är mitt första störst,
Suckar, häfves som ett mänskobröst ;
Det kan locka, tjusa,
Det kan ryta, brusa,
Och det talar med sireners röst.
Med mitt andra dras fabrikens hjul,
Spännes äfven omkring oxens mul,
Den kan huden flänga
Och om benen slänga;
Vara kan än svart, än grå, än gul.
Uti skogens djupa, mörka sköt
Finns mitt tredje liten, mörk och
blöt.
Mången ej den känner,
Men när solen bränner,
»Kan den läska torparns magra nöt».
Nu mitt hela uppå doktors ord
Kommer såsom rätt på rikmans
bord;
Men i forna dagar
Fanns ej klena magar
Och man gaf det till vår boskaps-
hjord.
Adota.
Skärningsgåta.
1 2 3 4
4 5 6 4
7 8 9 10
Mitt första, värda läsarinna,
Som dopnamn du kanhända bär,
Du fyra typer där bör finna —
Liksom i alla orden här.
Mitt andra kan man nogsamt kalla
Ett verkligt fattigdomsbevis, —
Som »bosch» betraktas det af alla,
Dess form är stundom en — notis.
Det sista ordet vi nu gissa
(Du slipper sedan kära du)
Betecknar hvad, vi äro vissa
Att dina blickar möter nu.
Om vi nu, sedan de tre orden
äro rätt lösta, uppställa dem nog-
grant under hvarandra och med en
lodrät linie skära (tem midt itu (en-
ligt ofvanstående figur), så bilda de
sex bokstäfver, som befinna sig på
vänstra sidan om den delande linien
tillsammantagna, rätt ordnade ett
mansnamn, samt de sex bokstäfver,
som äro placerade på den andra
sidan om samma linie tillsamman-
tagna, rätt ordnade, ett annat så-
dant.
Moster Lisa.
Konsonantförändringsgåta.
Med d.
En bruklig, ofta smaklig vara —
Ingrediens i mången rätt.
En husmor kan dig nog förklara,
Hur den reds till på bästa sätt.
Med g.
Finns allmänt inom Stockholms
tullar
För den som önskar »vefven dra»,
Jag går dock ej på ben, men rullar
Och tar mig likväl fram rätt bra.
Med t.
Ett klädesplagg bland många an-
dra —
Jag undrar om det också klär. —
Dock — synes däri någon vandra,
Så är det säkert icke här.
Moster Lisa.
Aritmorem.
1, 2, 3, 4, 5, 6, 7, 8, 9, 10 = Ar-
bete från smedjan, ej sällan sirligt
4, 6 = partikel,
5, 6 = adjektiv,
10, 2 = djur,
5, 2, 4 = fångstredskap,
1, 9, 3 = mansnamn,
5, 6, 7, 8 = för tillfället påkom-
met infall.
E. O. N.
Apokop.
1—5 = passar för småfolk,
1—4 = klädd i krona,
1—3 = häcklas af en och annan.
Fix.
Lösningar.
Logogryfen: Fågelskrämma: mask, ål,
eka, ås, skål, ek, slår, kelar, gräl, Kisa,
Lars, glas, räf, grå, älg, lärka, ram, skälm,
märke, läkare, skref, mars, arm, kam.
Charaden: Takås.
Namnaritmogryfen : Ellen Hartman : 1)
Greta, 2) Selma, o) Hilma, 4) Olena, 5) Le-
onora, 6) Beda—Hilma, 7) Alexandra, 8)
Henrika, 9) Betty, 10) Mimmi, 11) Klara,
12) Jenny.
Prokopen: Sören, ören, ren, en.
Gåtan: Fantasien.
Keäjegåtan: Pergament: Per—erg—gam
—amen—en—t.
Bland nu befintliga Cacaosorter
intages säkert förnämsta platsen af HULTMANS CACAO cä-xxica.xo.GcaL^ij
vid 1 897 års Konst- och Industriutställning
i Stockholm.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
