Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - N:r 47. 25 november 1898 - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
372
1898
IDUN
af handtverk), utan lät de materiella och ideella
intressena förenas, man hinner därmed genom
klok beräkning. Du får din belöning genom att
se nöjda och belåtna anleten omkring dig.
Är någon af dina inackordenter litet själfsvåldig
och vill taga sig små privilegier, såsom att någon
gång få sin måltid serverad på olaga tid eller
möjligen inne på sitt rum, låt henne få det utan
missnöje; bifall hennes önskan på ett förekom-
mande sätt, och — du bUr belönad, kanske med
ett hjärtligt tack såsom: »Ack, hvad tant ändå
är snäll!» el. dyl. Låt gärna för någon gång —
ty ofta blir sådant aldrig — dina inackordenter
bedja en besökande vän stanna och deltaga i
eftermiddagskaffet eller aftonmåltiden ; kostna-
den därför är så ringa emot den uppmärksamhet
du därmed visar din gäst.
Nu några vänliga råd till de inackorderade.
Man bör mötas på halfva vägen. Betänken att
I hafven rätt stora fordringar på eder värdinna.
Hon önskar intet högre än att se eder nöjda —
försöken att hysa samma önskan ! Hon drar den
tyngsta bördan, hon skall »gifva», ni »taga emot».
Visen eder erkänsla och tacksamhet genom upp-
märksamhet och ett belåtet ansikte; varen icke
endast fordrande, utan äfven erkännsamma. När
en maträtt serveras, som ej är i eder smak,
visen ej sura miner, utan äten något litet däraf,
tyst fördragande det. Kunnen I absolut icke
förtära någon viss rätt, sägen då artigt ifrån en
gång för alla, och eder värdinna bestyr förvisso
om, att ni nästa gång serveras med en särskild
rätt.
Varen aktsamma om de möbler och bohag,
som stå till eder disposition; passen på de ut-
satta måltiderna och försöken så långt som möj-
ligt tillmötesgå eder värdinnas säkerligen billiga
fordringar. Då skall nog harmoni uppstå äfven
i »inackorderingshemmen».
Det angenämaste hemmet blir nog alltid det,
där man ej uteslutande måste existera af in-
ackorderingarna (då det ju nödvändigt måste
drifvas i stor skala för att gå ihop), utan där
husfadern t. ex. har sin lilla pension, eller där
en änka åtnjuter en dylik. Min åsikt är, att
den som hyser alltför stor antipati för inackor-
deringar, bör på annat sätt söka sin utkomst.
»Stade» har rätt, då hon säger att, »om inackor-
deringsvärdinnan vill lefva på inackorderingarna,
hon äfven måste lefva för dem.»
Hvad nu priset beträffar, beror ju detta all-
deles på, till hvilken klass inackorderingshem-
met hör. Här i Stockholm bär det sig godt med
60 kr. pr månad för 2:dra klass, rätt så dyra
tider vi nu hafva, och i en småstad bör ett pris
af 45 kr. kunna ersätta både mat, rum och
besvär m. m. Mycket beror af en matmoders
insikter och erfarenheter i hushållsbestyren —
härvidlag som annars.
Mitt råd är: Eäcken hvarandra handen, gån
halfva vägen hvar, I inackorderingsvärdinnor och
inackordenter. Tvånget skall då försvinna, har-
moni och sympati uppstå äfven i »inackorderings-
hemmen» I
Tante Maria.
«î:
Med detta »Tante Marias» medlande och
försonliga inlägg anse vi att diskussionen
i denna fråga lämpligen hör afslutas. Saken
har nu blifvit rätt grundligt belyst från
bägge parternas synpunkt, och sanningen
ligger nog här som oftast »midt emellan»,
hvadan en god lösning af befintliga tvistig-
heter också bäst torde nås genom ömsesidigt
tillmötesgående, eller genom att vederbörande,
som insändarinnan här ofvan uttrycker sig,
gå »halfva vägen hvar».
De 50 kronor, vi utfäst som diskussions-
premier, anse vi på följande sätt böra för-
delas: 20 kr. åt »Stade» för hennes inled-
ningsartikel, som gaf uppslag, afsevärda
synpunkter och fart åt debatten; 20 kr. at
»Moster Stina» för de sakliga inläggen V
och VIII till inackorderingsvärdinnornas för-
svar; 10 kr. åt »Tante Maria» för hennes
medlande och förnuftiga slutord. Och torde
pristagarne godhetsfullt gifva sig tillkänna
och afhämta sina »premier» å
Redaktionen.
Pdelina patti — svensk
friherrinna!
M n celeber förlofning har under veckan in-
gåtts i London — en förlofning, som ej
minst här hemma i Sverige måste väcka in-
tresse, då genom densamma en af samtidens
ryktbaraste konstnärinnor på sätt och vis blir
vår landsmaninna. Kontrahenterna äro fri-
herre Kolf Cederström och madame Adelina
Patti-Nicolini, den världsberömda sångerskan.
Baron Kolf Cederström är född 1870 och
son af f. d. löjtnanten vid lifgardet till häst
frih. Claës Edvard Cederström och hans friher-
rinna, född LeijonhuEvud. Han innehar sedan
flere år ett eget gymnastikinstitnt i London.
För den engelska societeten kom förlofnin-
gen ej som någon öfverraskning. Baron
Cederström hade nämligen på sista tiden
varit en af de talrika gäster, som den
celebra divan om höstarne brukar med furst-
lig frikostighet mottaga på sitt slott i Wales,
det ståtliga Crag-y-Nos, och man märkte
där tydligen, att det höll på att knytas ett
ömmare band dem emellan. Bröllopet lär
komma att äga rum redan under stun-
dande vår.
Madame Patti är född i Madrid 1843 och
har förut varit tvänne gånger gift, första
gången med hofstallmästaren hos Napoleon
III markis Henri de Caux och sedermera
med den berömde tenoren Nicolini.
Madame Patti säges i alldeles enastående
grad ha bevarat sin ungdoms strålande
fägring, något hvarom ock det porträtt
af den blifvande friherrinnan Cederström,
som Idun här skyndar meddela sina läsar-
innor, bär vittne. I England åtnjuter hon
en ofantlig popularitet; trots de 55 åren
är hon fortfarande stjärnan bland de världs-
berömda sångerskor, som hvarje säsong låta
höra sig i London, och världsstadens största
konsertlokal, den väldiga Albert Hall, som
rymmer 8 tusen personer, fylles till sista
plats, så snart madame Patti endast har
ett nummer på programmet. Men utom
genom sin fägring och sina konstnärliga
egenskaper vinner hon ock allas hjärtan
genom sina äkta kvinnliga dygder och genom
den storartade välgörenhet, hon bevisar de
lidande och fattiga. Den furstliga förmögen-
het, hennes konstnärskap förskaffat henne
och hvilken lär räknas i millioner, sätter
henne ock i stånd härtill.
På Crag-y-Nos, hennes ståtliga gods i
Wales, är hon af befolkningen dyrkad som
en drottning. Ingenstädes är hon också
lyckligare än här. Crag-y-Nos är för öfrigt ett
till och med efter engelska förhållanden först-
klassigt herresäte, dess stall med ädla »full-
blod» ett af de finaste i England och slottets
inre ett verkligt museum af konstskatter
och dyrbara segertroféer från konstnärinnans
triumftåg rundt världen. Här finnas ock
en med utsökt smak inredd konsertsalong
och en förtjusande liten slottsteater. Det
är således i ett verkligt furstligt hem den
unge svenske ädlingen blir härskare, när
han inom kort förenar sina öden med den
älskvärda konstnärinnans.
–––- *–––-
fruar! Eder stolta kämen
Utaf det sista rön, som statistiken gjort,
Det att ibland de gifta männen
Det minsta antal brott man sport.
Att det är er förtjänst väl ingen vågar neka,
Och ingen ungkarl nu ett ögonblick må tveka
Att välja sig en fru, det fortaste han kan.
O! underbara kön! hur blida och hur veka
I synens vara än, I stödjen dock en man!
Förutan Er, det syns, han är ett rö för vin-
den,
Därför med starka band den stackars svage
binden,
Långt förr än vara fri, han vare’ Eder slaf,
Ty annars hända kan, att förr’n han det kan
tänka,
Ifrån det rättas väg i hast han viker af
Att uti mörka dåd allt mer och mer sig sänka.
När hädanefter jag en gammal ungkarl ser
Utaf det hyggliga och aktningsvärda slaget
— Som nog försvinner mer och mer —,
Jag darrar för hans skull, ty kanske att i
’draget
Trots gikt och ryggskott han en nattsvart gär-
ning gör,
En sak han inte alls rår för,
Men af det skälet blott, som statistiken säger,
Att ingen maka huld han äger.
På risken tanken, män, och giften Er, jag
ber!
Visst är det hårdt, så kan man tycka,
Men att Er ur fördärfvet rycka
Väl kvinnan nu som förr får offra sig för Er!
Men, sorgligt nog, jag hör det redan går en
sägen,
Som kvinnans stolthet bör slå ned,
Det sägs att på velociped
Så lätt hon viker af ifrån den rätta vägen.
Månn’ bland de hundraåttisju,
Som fått för brott mot ordning böta
Ibland de cyklande små tärnor söta,
Ej funnits en och annan fru,
Som fått vid rådsturätten möta.
Ifatt så är, man nog förstår
För kvinnans makt det blir en fara,
Om detta tilltar år från år,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
