Full resolution (JPEG)
- On this page / på denna sida
- N:r 48. 2 december 1898
- Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
1898 1 DU N 381
sitt val, ty hon led numera alldeles icke
af någon naivité och hade kommit till den
slutsats, att man på det hela taget nog
angenämast och bekvämast vandrar sin väg
genom lifvet två och två.
Vera Vinge.
––––––––- *î*–––––––––
Cvå diskussionsa/tnar.
Ȁktenskapet inom litteraturen oeh
i verkligheten. »
»Trädgårdsskötsel som yrke för
kvinnor».
ti vinnoMubben här i Stockholm diskuterade på
A sitt sammanträde den 24 november det först-
nämnda ämnet. Uti inledningsföredraget fram-
höllos de kvinnliga hufvudpersonerna i Ibsens,
Björnsons och Lies böcker såsom utrustade med
stark individualitet jämte stark samkänsla, så-
lunda på samma gång kvinnor och medborgarin-
nor. I den nya svenska litteraturen däremot,
hette det vidare, framställes kvinnan hufvudsak-
li.gen som en leksak för mannen, en kastboll för
sina känslor, en varelse, som hänsynslöst följer
hvad man kallar »sitt väsens art», samtidigt
hvarmed den åsikten gör sig gällande, att äkten-
skapet blott är en episod, något tillfälligt, som
när den erotiska lidelsen slocknat, kan afbrytas
för att fortsättas på annat håll. Lyckliga äkten-
skap med olyckligt slut, beroende på en tredje
persons mellankomst eher på makarnas oförmåga
att tillsammans bära hvardagslifvets enahanda
— se där en numera inom litteraturen med för-
kärlek omhuldad företeelse. Såsom exempel på
dylika framställningar, hvilka på grund af be-
rörda tendens ansågos kunna snedvrida ungdo-
mens uppfattning af äktenskapet, nämndes »Sin
nästas hustru» af Harald Gote, »Äktenskapets
komedi» af Geijerstam och »Judiths äktenskap»
af Peter Nansen.
Att kärleken är den enda rätta grundvalen för
ett äktenskap häfdades med kraft. Hustrun bör
göra hemmet varmt och ljust i både egentlig och
figurlig bemärkelse, intressera sig för mannens
sysselsättningar, vara honom den bästa af kam-
rater och den mest trofasta hjälp samt i vidriga
fall härda ut i det längsta af omsorg för barnen,
hvilka för att biifva rätt uppfostrade kräfva
både faders- och modersvård.
På tal om de i »Lejonets unge» förfäkta-de
åsikterna upplästes citat ur Ellen Keys kritik
öfver »Sin nästas hustru» och Anna Sandströms
uppsats »Modern romantik och etik». Det påpeka-
des, att som skäl för fria förbindelser anföras
än religiösa betänkligheter gentemot den kyrkliga
vigseln — ett skäl. som skulle bortfalla, om en bor-
gerlig vigsel biifva tillgänglig för alla — än det
faktum, att ogift moder har större rätt öfver sina
barn än den gifta hustrun, som ju är lagligen
omyndig — ett missförhållande som likaledes
skulle kunna rättas genom ändring af lagen —
och slutligen den åsikten, att det äktenskapliga
samlifvet skulle förfinas och adlas, om kärleken
ensam, intet lagtvång, förenade makarna — ett
antagande, som ännu är obevisadt, då det däre-
mot är för alla uppenbart, hvilka svårigheter
som i ett dylikt förhållande möta en kvinna på
grund af därvidlag ännu gängse föreställningar.
Det sjunkande i aktningen för kvinnan, som
man tyckte sig hafva spårat i männens samtal
och i litteraturen, ansåg man kunna motverkas,
om kvinnorna oaflåtligen sträfvade framåt och
uppåt, behölle, ja. utvidgade de redan gjorda
.andvinningarna och fortfarande gjorde anspråk
på rättmätiga garantier för sig själfva, sina barn
och sitt hem.
*
Eredrika-Bremer-Förbundets trädgårdskommitté
hade i fredags å Nya Hushållsskolans lokal vid
Västra Trädgårdsgatan anordnat ett aftonsam-
kväm med diskussion, hvarvid domänintenden-
ten Tamm fungerade som ordförande. Diskussio-
nen gällde frågan: »Trädgårdsskötsel såsom yrke
för kvinnor» och inleddes af fru Maria Bolin.
Trädgårdskommittén, som bildades för 8 år se-
dan, hade haft att kämpa mot åtskilliga svårig-
heter. På Fredrika-Bremer-Förbundets initiativ
hade direktör Abelin öppnat en trädgårdsskola
för kvinnor vid Norrviken och därifrån hade
ganska många elever utgått. Emellertid hade
denna skolas verksamhet upphört och kvinnliga
trädgårdselever hade de senare åren erhållit ut-
bildning vid åtskilliga egendomar. Det mötte
dock mången gång svårigheter att å i öfrigt lämp-
liga egendomar finna bostäder för eleverna, hvar-
för såsom önskemål måste ställas anordnandet
af en trädgårdsskola för kvinnor.
Af öfriga talare nämndes att, i Tyskland och
England finnas ganska många kvinnliga träd-
gårdsmästare. Särskildt i England är efterfrågan
på sådana stor, och Swanley College samt Woo-
men’s London Gardening Association skaffa sys-
selsättning åt ett stort antal kvinnor. Äfven i
Finland finnas flera trädgårgsskolor. Vidare be-
tonades vikten af att gifva den fattigare landt-
befolkningen ett föredöme i fruktodling.
En talare nämnde, att denna rörelse onödigt
mycket anlagts såsom kvinnosaks- och öfverklass-
rörelse, och ansåg anläggande af skolor olämp-
ligt, samt att intresset för trädgårdsodling bör
spridas genom broschyrer. Däremot invändes
att de som önska sprida intresse för trädgårds-
skötsel bland landtbefolkningen måste själfva in-
hämta kunskap i yrket, och han hoppades att
inom en ej allt för aflägsen framtid en trädgårds-
skola för kvinnor måtte anordnas.
–––- *–––-
Donationer.
et kan ju ej förnekas, att äfven i vårt
lilla fattiga land ganska många en-
skilda personer finnas, som efter våra för-
hållanden sitta inne med mycket stora för-
mögenheter. Om icke förr, märker man det
vid studerandet af de nog så intressanta
taxeringslängderna. »Finns det verkligen så
mycket rikt folk!» utbrister man ovillkorli-
gen, vid genomläsandet af dessa talande
siffror. Här är ju fråga om årsinkomster,
som för enskilda personer kunna uppgå till
50,000 och därutöfver, ja, ända till mer
än 100,000 kronor.
Helt osökt gör sig då det spörsmålet gäl-
lande: Hvart taga alla dessa stora kapital
vägen? Till hvad gagn och nytta för in-
divid och samhälle komma de slutligen att
användas?
I de flesta fall torde ju förmögenheten
öfvergå till de lagliga arfvingarne, kanske
i många led, men det är ej alltid så, och
i synnerhet i våra dagar är det utan tvif-
vel endast undantagsvis, som en större el-
ler mindre förmögenhet alldeles oafkortad
tillfaller arfviDgarna, ja, det händer till och
med, att den går dem alldeles förbi. Man
kan tryggt påstå, att vår tid är donatio-
nernas tid, och sällan går väl en stor ka-
pitalist bort, utan att ha gjort flere eller
färre dispositioner för allmänna ändamål.
Det måste ju tagas för alldeles gifvet,
att testator härmed velat uträtta något
verkligt och varaktigt godt, men huruvida
detta hans syfte också därigenom befordras,
det kan måhända vara tvifvel underkastadt,
och ofta händer, att man med en bekla-
gande suck eller ett ironiskt leende — allt
efter ens naturel — läser om alla dessa
donationer till förut stormrika fonder eller
inrättningar, hvaraf kanske mer än en är
af tvifvelaktigt värde.
Här är ej platsen att ingå på frågan om
rätta halten af åtskilliga s. k. välgören-
hetsinrättningar och företag. Ett vilseledt,
af en starkare vilja behärskadt omdöme
låter sig ju ofta nog föras i en riktning, som
det på egen hand aldrig skulle slagit in på,
och efter närmare personlig pröfning skulle
kanske aldrig den digra och dyrbara testa-
Huru som helst kan verkligen ett så-
dant där i kassaskåpets allra heligaste för-
varadt aktstycke uppväga glädjen att me-
dan man ännu lefver få väpna någon hand
till lifvets strider — lyfta bördan från nå-
gon dignande skuldra? Hur är det möj-
ligt att frivilligt kunna försaka en sådan
glädje !
Skulle det inte kännas mera tillfredsstäl-
lande att bekosta någon fattig ynglings el-
ler flickas studier för den lifsuppgift, som,
brinnande åtrådd, likvisst antingen måste
uppgifvas af brist på medel eller också en-
dast under oerhörda försakelser och med
bruten hälsa kan uppnås, än att testamen-
tera ett motsvarande belopp till, låt vara,
någon stipendiefond med motsvarande syfte?
Här går så mångeu ibland oss och bär
på bördan af ett förfeladt, ja, förspilldt lif,
som hade kunnat räddas med en jämförel-
sevis liten summa, om den blott stått till
buds i rätta stunden.
Och nog borde det väl vara mera tillta-
lande att få resa sig en minnesvård i något
af en själf planlagdt och grundadt företag
i människokärlekens tjänst än att under-
stödja något, som andra redan satt i gång.
Uppgifter satnas ej. Yi ha ju den ännu
olösta bostadsfrågan, barnuppfostrings- och
med den i närmaste samband stående fo-
sterbarnsfrågan, för att nu endast taga fram
några få af de allra betydelsefullaste.
En idé att taga vara på vore äfven hvilo-
hem för öfveransträngda, ännu arbetande
män och kvinnor, själs- som kroppsarbetare,
där de riktigt kunde få hvila ut, utan oro
för framtiden, för att med spänstiga nerver,
klarnad tanke och förnyadt blod åter göra
sin insats i lifvet.
Att gifva endast genom donationer, det
är som att kasta ut en sådd, som man al-
drig skall se gro eller växa, långt mindre
få skörda, eller som att lämna en skatt ef-
ter sig, som man aldrig kommer att af-
hämta.
Du, som fått mycket, unna dig den o-
skattbara glädjen att gifva mycket — me-
dan du lefver 1 Steffen.
––––- *––––-
Sr skuggornas värld.
Några minnesblad för Idun
af Wilhelm Bäckman.
VII.
Två storgubbar.
unisolen log med varma strålar öfver
Stockholm och dess sköna omgifningar
den dag år 1851, då prinsessen Lovisa af
Nederländerna landsteg vid Waldemarsud-
den för att biifva den svenske kronprinsen
Karls maka. Alla, som icke af tvingande
skäl höllos kvar i hufvudstaden, vallfärda-
de till Djurgården och den plats där land-
stigningen skulle ske. Dalkullornas vef-
slupar oeh roddarmadamernas klumpiga
båtar — de enda den tidens sjölägenheter
till Djurgården — voro öfverfyllda med
passagerare; likaså trängdes man om plats
i omnibusar; alla hyrkuskekipager och åkar-
droskor voro upptagna; med dessa blandade
sig de förnämes och rikes eleganta landåer
samt en och annan finare chäs med äga-
mentshandlingen sett dagen.
Juvelerare
K. 1IÎDE&SOS
Jakotastorgf 1
Ringar, Armband, Kedjor.
Broscher, Kedjearmband, Nålar,
Begär prisuppgift innan uppköp göres på annat håll,
Silfverarbeten,
Bordsilfver.
Moderuaat!
Solidast!
Billigast
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Project Runeberg, Sun Dec 10 10:38:24 2023
(aronsson)
(download)
<< Previous
Next >>
https://runeberg.org/idun/1898/0385.html
