Full resolution (JPEG)
- On this page / på denna sida
- N:r 49. 9 december 1898
- Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
386
1838
(DUN
Hvar odygd åker fram, har hon sitt straff på medan:
Ho lustan hysa vill, han måst’ ock hysa svedan.
S. Columbus. »
operan var Tirfing redan i våras antagen
till uppförande. Ja, den var till och med
designerad till invigningsopera. Men som
höga vederbörande ej måtte ha haft riktigt
klara papper med afseende på invigningen,
fingo vi upplefva den i sanning originella
anordningen att på den dagen fröjda oss
åt ett program, som redan andra gången
ej förmådde locka mer än halft hus. Och
ändå fanns det att välja på flere nya ope-
ror af lefvande svenska kompositörer. Det
var en embarras de richesse, som för ovan-
lighetens skull ledde till så godt som en
bankruttförklaring. Men bättre sent än al-
drig, och i dag, fredag, går premièren af
Tirfing af stapeln.
Häromdagen besökte jag fru Boberg i
hennes och hennes mans konstnärligt ori-
ginella hem vid Birgerjarisgatan. Vid ske-
net af en muntert flammande brasa i den
trefliga »pejsen» berättade hon mig, hur Tir-
fing kom till. Tanken att skrifva en opera-
text uppstod hos fru Boberg, då herr Sten-
hammar en gång på skämt, men väl också
till en del på allvar, uppmanade henne att
»laga till» en sådan åt honom. Hon hade
aldrig förr- sysslat med författarskap, och
ej ens hennes närmaste trodde, ■ att hon
skulle lyda tonsättarens uppmaning. Men
hon tog fasta på tanken, beslöt att utföra
den, valde sitt ämne — eller rättare ämnet
inställde sig hos heane genom den process,
som skalderna kalla inspiration —, och på
en resa mellan München och Berlin våren
1896 uppsatte hon planen för Tirfing. Hö-
sten samma år tillbringade hon ute på Skug-
gan, det scholanderska sommarhemmet vid
Lilla Värtan, och i lugnet och stillheten
därute formade hon, strof för strof, sin sago-
dikt, så att hon vid återkomsten till Stock-
holm kunde till herr Stenhammar fullt fär-
dig öfverlämna den äskade operatexten.
När det så blifvit beslutadt, att Tirfing
skulle uppföras å operan, åtog sig fru Bo-
berg att öfvervaka och led&.iscensättningen.
Till alla dekorationer har hon lämnat egen-
händigt utförda skisser. Kostymerna äro
utförda under hennes öfverinseende och efter
noggranna, i de minsta detaljer af henne
utförda planscher. Tyger och smycken ha
anskaffats genom henne, och hon har till
och med fått lägga hand vid tillskärningen
af de koturner Hervard bär, ty som dessa
hvarken äro »Lohengrinskor», »Hugenott-
skor» eller det »slags galoscher» som för
öfrigt användas vid operan, stod teatersko-
makaren rådlös. Man kan lätt föreställa
sig, att arbetet med iscensättningen i hög
grad fordrat studier och omtanke, tid och
tålamod. Fru Bobergs verksamhet har dock
betydligt underlättats genom den goda vilja
och det tillmötesgående, som ådagalagts af
alla dem som haft med rekvisita att göra.
Och särskildt har samarbetet med regissö-
ren, herr Elmblad, varit af odeladt ange-
näm beskaffenhet. Men trots detta ha nog
fru Bobergs krafter och tålamod mången
gång satts på härda prof. Nu äro emeller-
tid »mödans timmar flydda»; återstår er-
kännandet för fullgjordt värf ■— ett erkän-
nande, som helt säkert icke kommer att
utebli.
*
Fru Boberg har förut skaffat sig välför-
tjänt berömmelse på ett annat område än
det literära, nämligen det konstnärliga. Med
alster af sin pensel har hon flere gånger
framträdt offentligen. För ett tiotal af år
sedan debuterade hon som akvarellmålarinna,
men ägnade sig snart därefter åt det de-
korativa måleriet. Till en början sysslade
hon då med gobelinimitationer. Den första
större beställning hon på detta område ut-
förde var dekoreringen af en matsal i grefve
von Hallwyls villa vid Ljusne. Kommo så
i rask följd matsalsväggarna å Hotel Ryd-
berg, en figurfris (ämne: Den underbara
harpan) till ett rum i otsaren Herman Häggs
bostad utanför London, en dito (med visan
Signa-lill till ämne) för grosshandlaren V. Has-
selblad i Göteborg, oljemålningarna till Salt-
sjöbadens hotellvestibul, Hasselbackspannå-
erna och en fris, målad al fresco, på Cen-
tralpalatset i Falun, samt åtskilliga privata
beställningar. Flere sådana ligga och vänta
på att bli utförda. Få nu se, hur de lite-
rära intressena komma att samsas med de
konstnärliga !
Fru Anna Boberg, kanske den blondaste
af alla »blonda Scholandrar», är som bekant
dotter till F. W. Scholander, den genialiske
arkitekten, målaren, tonsättaren och skalden,
och dennes ännu lefvande maka, fru Carin
Scholander, född Nyström. Själf säger fru
Boberg, att hennes konstnärsbegåfning egent-
ligen icke röjdes under uppväxttiden i hem-
met, där den ej heller tog sig just andra
uttryck än färgläggandet af modejournaler,
ett nöje som ofta öfvades i syskonkretsen.
Däremot studerade hon musik och sändes
vid unga år till Paris för att ytterligare ut-
bilda sina anlag på detta område. Vid
tjugutre års ålder ingick hon äktenskap med
den nu så framstående arkitekten Ferdi-
nand Boberg. Det var först efter sitt gif-
termål hon började sin konstnärsbana. Hen-
nes poetiska begåfning har ej förrän nu
brutit fram och hittills ej gifvit sig till
känna annat än genom åstadkommandet
af — julklappsverser. Genom täta utrikes
resor har hon vidgat sina vyer och skaffat
sig nya, friska intryck. »De intressantaste
resor jag gjort,» sade mig fru Boberg, »ha
varit till Algier och Samsö. Erbjödes det
mig att få återse blott endera af dessa plat-
ser, så valde jag ovillkorligen Samsö» —
denna härliga stamort för nordisk sång och
saga.
Man behöfver ej mer än några minuter
iakttaga fru Bobergs anletsdrag för att bli
öfvertygad om, att hon är i besittning af
en okuflig energi. De mål hon sätter sig
är hon i stånd att fullfölja till det ytter-
sta. Hon äger en »sprudlande» helsa och
en kroppskonstitution, som — härdad ge-
nom mångahanda idrottsöfningar —, när
det gäller, tilläter henne att stå vid sitt ar-
bete från morgon till kväll. Man torde med
säkerhet kunna förespå, att fru Boberg med
dessa förutsättningar går till mötes en vac-
ker framtid på de olika banor hon, ledd af
sin mångsidiga begåfning, redan beträdt
eller kommer att beträda.
Namnet Scholander har länge varit kärt
för vänner af svensk konst och svensk poesi.
F. W. Scholanders samtida fröjdades åt de
vackra minnesmärken han reste sig i kon-
stens och vitterhetens tempelgårdar. Vi
yngre lyssna med jubel till Sven Scholan-
ders visor och luta. Och vid operan Tir-
fings sagostrofer knyter sig nu Anna Bo-
berg-Scholanders namn.
Heder åt minnet af Luisellas diktare,
Den blödande rosens skapare, och ett hjärt-
ligt lycka till åt de unga, som nu föra hans
namns runor med den äran!
Gurli Linder.
–––––––*–––––––
förspelet till ”Gr/ing”.
Mytisk sagodikt af Anna Boberg.
Scenen föreställer Samsö med de tolf Arngrims-
sönernas grafkullar. Till vänster i förgrunden
Angantyrs kulle; de andras perspektiviskt bortåt.
I fonden Kattegat. Stilla sommarafton.
En herde blåser vall-låtar i en lur. Herden reser
sig, går långsamt bortåt, och man hör vall-låtarna
förtona sig mer. och mer aflägset. Under tiden
kommer HEBVOB, mansklädd, in från höger fond
och stannar, då hon varseblifver grafvarna.
HERVOR.
\
Mitt mål jag nått! Redan länge mig lyste
Att hälsa den jord, där min fader ljöt döden
I tväkamp med Hjalmar; där öfrige elfva
Af Arngrims söner oek stupade mangrant
Mot Oddur den vilde, af trollbrynja värnad.
(Går sökande kring grafvarna ned mot rampen.)
Jag kommit till Samsö i sunnan skär,
Där högarna tolf tälja blodiga striden.
Jag kommit att lysa den eviga friden
Öfver min faders jordiska stoft.
Väl sinnet har hårdnat och .tårkällan sinat
I mitt vilda, ; bragdrika vikingalif,
Och vekare känslor i glömska förtvinat :
Här vaknar dock saknadens sargande kval,
Här ville jag sörja den störste bland kämpar,
Som dådlös hvilar i stensatt sal !
Här kunde jag bida i gagnlös kvidan
Och rostande slagsvärd förgäta i slidan
Och gråta, fast tåren mitt öga flyr,
Begråta dig fader, dig Angant.yrl
Men framåt till handling! Ej ovärdig klagan
Må fjättra det nedärfda, pröfvade mod.
Nej, sorgen skall tvagas i rykande blod —
Dä först är hon värdig din enfödde ättling. .
Som ende telning på blixtsplittrad stam
Växer skyhög, i obändig kraft,
Så vill jag i världen gå segrande fram
Och nämnas bland vikingar störst.
Därför må jag taga ,min arfslott ut:
Det flammande dvärgsmidda svärd
Som jordats med fader. När Tirfing jag äger,
Jag trotsande går mot en värld,
Ty då nämns min vapenbror: Seger.
(Går sökande omkring bland grafvarna, tills hon
blir varse herden utanför scenen och ropar)
HERVOR.
Hitåt ! Hitåt !
HERDEN (inkommande).
Hvad äskar du, herre?
HERVOR.
Min vän ! Jag är främling på ön dess värre
Och ä-kar af, dig, gamle man, det besked,
Hvar Angantyr lades i jorden ned —
Vet du det?
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Project Runeberg, Sun Dec 10 10:38:24 2023
(aronsson)
(download)
<< Previous
Next >>
https://runeberg.org/idun/1898/0390.html
