Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - N:r 50. 16 december 1898 - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
1898
397
pande sanning, som gjorde att hon i detta
parti med framgång kunde täfla med en
dramatisk artist sådan som Gina Oselio,
hvilken hon för öfrigt öfverträffade genom
sin smältande, ljufva sång; fru Östbergs
mezza-voce är ju nästan absolut enastående
i fulländning.
Af öfriga italienska partier, som fru Öst-
berg utfört, nämner jag främst A’ida, en af
hennes populäraste uppgifter, där hennes
sång alltid varit beundransvärdt fulländad,
Norma, Gioconda, Elvira i Ernani och
Leonora i Trubaduren. Bland rena kolora-
turpartier, som sångerskan utfört, bör man
minnas hennes Margot i Hugenotterna, där
hon sjöng med ett raffinement och en
pärlande teknik, som gjorde hennes utfö-
rande af detta parti till ett verkligt unicum.
Fru Östbergs största betydelse för vår
operascen ligger emellertid i det stöd, hon
varit för den klassiska repertoaren. 1 Mo-
zarts operor, där så mycken sångkonst
kräfves, för att de olika partierna skola
komma till sin rätt, och där örat i de öm-
tåliga cantilenorna önskar liksom väga hvar
ton på tonskönhetens och tonrenhetens guld-
våg, där kommer först fru Östbergs stora
konst till full utveckling. Hennes grefvinna
i »Figaros bröllop», Nattens drottning och
Elvira i »Don Juan» äro nära nog verkliga
musikaliska idealprestationer. Till dessa är
äfven att räkna Fidelio, där hon sjunger med
sådan konst och säkerhet, att åhörarne icke
ana de oerhörda svårigheter, som här öfver-
vinnas, utan endast glädjas åt den ädla
skönhet i ton som föredrag, som kväller
fram ur hennes återgifvande af den store
mästarens härliga verk. Man kan nog få
se detta parti mer dramatiskt återgifvet,
men knappast höra det sjungas med en
skönare hängifvenhet eller med mer suveränt
mästerskap. På detta skall jag blott anföra
ett exempel. Fidelios utrop på höga b:
»tödt erst sein Weib» (på svenska: »döda
först hans maka») är ett allmänt fruktadt
ställe, isynnerhet här hos oss, då den sven-
ska öfversättningen nödvändiggör, att den
höga tonen attackeras två gånger efter
hvarann’. Just på denna för de flesta sån-
gerskor alldeles osångbara fras finner fru
Östberg några af sina skönaste toner. För
ett sådant mästerskap måste äfven den kin-
kigaste buga sig. Värdigt vid sidan af
dessa partier stå hennes Agatha i »Fri-
skytten» och Rezia i »Oberon», en af hen-
nes bästa uppgifter, där särskildt Ocean-
arian alltid sjöngs med elektriserande glans,
samt hennes Jessonda, där hon visade sitt
mästerskap i arian, ett verkligt Spohrskt
violinadagio, som icke Wilhelmina Neruda
• hade utfört i mer klassisk stil eller med
mer fulländadt legato på sin Stradivarius
än fru Östberg på sitt ädla instrument.
Som Wagnersångerska har fru Östberg
äfven visat glänsande egenskaper. Om ock-
så hennes dramatiska teknik icke här all-
tid fullt räckt till, så har hon dock musi-
kaliskt låtit både Elsas, Elisabeths och Seg-
lindes partier komma till sin fulla rätt, och
icke blott det, utan både i fråga om före-
dragets stilfullhet och rent vokal tonskön-
het sjungit så, att hon just i dessa verk
vunnit några af sina vackraste konstnärliga
segrar, hvartill äfven den efterdömligt klara
diktionen i sin mån bidragit.
I konsertsalongen har hvart och ett af
fru Östbergs uppträdanden endast tjänat
till att om möjligt ytterligare befästa hennes
anseende som vår främsta sångerska, och
IDUN
(Fria Östbergs som Kezia. i ”Oberon”.
MJV
äfven som sånglärarinna utöfvar hon en
verksamhet, som borde kunna få den största
betydelse. För vår Opera är hon dess utan
gensägelse förnämsta konstnärliga pryd-
nad. Icke ofta träffar man hos en artist
en så omutlig samvetsgrannhet, en sådan
grundärlighet och gedigenhet i hvar tum
och en sådan afsky för all flärd och hum-
bug som hos fru Östberg. Allt briljerande
i otid med rösten till förfång för karaktä-
ristiken eller det konstnärliga intrycket är
henne främmande, och hon har alltid vetat
att absolut underordna sig det konstverk,
hon har att tolka, något som är mycket
ovanligt bland sångartister, hvilka hälst
vilja på både möjliga och omöjliga ställen
göra långa fermater, ’ — för att visa rösten !
— och fråssa i alla slags urmodiga opera-
manér, eller också, om de vilja följa med
sin tid och inlägga verkligt dramatiskt ut-
tryck i sin sång, brista i korrektheten och
precisionen. Fru Östbergs fina musikaliska
gehör och utvecklade sinne för rytm ha
gjort hennes sång så korrekt, så musika-
liskt sund, men denna korrekthet lifvas äf-
ven af det af situationen och karaktären
betingade uttrycket. Dessa, som man tyc-
ker elementära egenskaper, äro icke så all-
männa, som man skulle kunna tro, och ieke
Fru Östberg som Åida.
alltid står all konstfärdigheten hos en bra-
vursångerska på så solid musikalisk grund
som hos fru Östberg. Därför har hennes
sång också alltid verkat uppfriskande och
välgörande.
Magnus Josephson.
–––- ❖–––-
Stettins julnummer
utsändes i början af nästa vecka till samt-
liga våra prenumeranter, och hoppas vi,
att det skall bära glädje och julstämning
till tusentals svenska hem !
I julnumret kommer ock att meddelas
fullständig plan för de viktiga utvidgnin-
gar och förbättringar, som Idun till ny-
året vidtager, och om hvilka vi i n:r 45
lämnade ett förberedände meddelande. Vi
erinra redan nu alla våra gamla vänner
om vikten att i god tid för sin egen räk-
ning förnya prenumerationen — helst före
jul och de många helgdagarne — samt
bedja dem att hos vänner och bekanta,
hvilka ännu ej hafva ldun, för det kom-
mande året på det bästa rekommendera
»de svenska hemmens egen tidning», som
nu rustat sig att med friskare och mång-
sidigare krafter än någonsin tillförene
söka fylla sitt betydelsefulla program.
Jul och ungdomsglädje.
ulen är ju framför allt barnens, ung-
domens fest och den glädje, som då,
rikare kanhända än vid någon annan tid-
punkt på året, lyser in äfven i gamla hjär-
tan, är främst en återspegling af festens
glans i unga ögon. Hvarje moder och fader,
hvarje ungdomens vän sträfvar nu ock att
bereda de unga dessa angenäma små öfver-
raskningar i julklappsväg, som på helgens
strålande afton utgöra glädjens höjdpunkt.
Bland de mer eller mindre rika skänkerna
i er ungdoms julklappskorg skulle vi då
också vilja rekommendera en, för hvilken
penningutgiften icke är stor, men som helt
visst för de unga mottagarna skulle med-
föra en varaktigare och innehållsrikare till-
fredsställelse än mången annan snart för-
brukad eller glömd gåfva. Det vore ett
prenumerationskvitto för det kommande året
på en verkligt god ungdomstidning.
En sådan äga vi nu ock i tidningen
»Kamraten», hvilken sedan sex år utgifves
från hufvudstaden och redigeras af Frithiof
Hellberg och Johan Nordling under med-
verkan af många bland vårt lands bästa
ungdomsförfattare och konstnärer. Vi våga
påstå, att Kamraten i en alldeles enastående
grad förvärfvat vår ungdoms sympatier.
Den har gjort det genom att ställa sina
mål högt, genom att städse söka besjäla de
unga för en brinnande fosterlandskärlek, en
glad pliktuppfyllelse, ett äkta kamratsinne.
Men den undviker därvid allt torrt pedan-
teri, så främmande för unga, friska sinnen,
och den sätter en sund ungdomsglädje främst
på sitt program.
Kamratens redaktionsbord dignar af de
bref, som dag från dag ingå från dess unga
läsare, och i hvilka de i ungdomligt öfver-
svallande, ofta naivt intagande ordalag ge
uttryck åt sin förtjusning öfver sin »egen tid-
ning». Vi skulle kunna citera spaltvis ur
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
