- Project Runeberg -  Idun : Praktisk veckotidning för qvinnan och hemmet / 1898 /
398

(1887)
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - N:r 50. 16 december 1898 - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

398 (DUN 1898
dessa skrifvelser, men vi föredraga att be-
hålla dem för oss själfva som ett kärt vitt-
nesmål, att våra uppriktiga sträfvanden för
de nnga af dem själfva äro öfver all för-
väntan uppskattade.
Men äfven från föräldrar och målsmän
och från den offentliga kritiken ha vi mot-
tagit talrika erkännanden. Ett enda af dessa
bedja vi här att få anföra, då det i sig på
ett ypperligt sätt innesluter det väsentliga
af Kamratens program och kommer från
ett håll, som vi högt akta. Det är nämli-
gen den i Stockholm utgifna, välredigerade
tidskriften »Arets minnen», hvilken gjort
till sin uppgift att i ord och bild hugfästa
årets märkligare händelser, som i ett af sina
senaste häften ägnat en uppsats åt det
»Kamratmöte», som bland unga prenume-
ranter på Kamraten afhölls å Kinnekulle
den 1 juli i år. »I den tanke, som då för
första gången förverkligades, se vi ett spi-
rande frö, af hvilket en dag kan varda ett
stort träd,» säger den nämnda tidskriften
och skrifver vidare :
»Sedan 1893 finnes här i Sverige en ungdoms-
tidning, kallad Kamraten. Denna hvar fjortonde
dag utkommande tidning eller tidskrift har haft
åtskilliga till sitt syfte förträffliga föregångare,
men.’ ingen af dessa har vunnit en sådan utbred-
ning eller ett sådant inflytande i de ungas leder
som Kamraten. Den har vunnit detta genom
sin oaflåtliga sträfvan att åvägabringa ett kam-
ratligt andligt’ samarbete med sin läsekrets. Den
har ej med lärarmässig ängslighet lagt an på
att bjuda sina läsare endast lärorika och ut-
märkta saker; den har gifvit dem den ena
illustrerade äfventyrsskildringen eller indian-
romanen efter den andra; den har beredt rum
åt mér än en skildring af pojkaktiga upptåg,
hvilka endast den kan finna roliga, som tycker
öm icke blott sedisra, stillsamma barn, utan äfven
ungdomsfriska, odygdsglada barn med godt gry;
och slutligen har den låtit skriflystna ungdomar
i stort omfång öfva sig i författarskap i »sin
egen tidning». Alltigenom har redaktionen dock
utöfvat en vänskaplig, men långt ifrån alltid
mild kritik, sofrat och valt, uppmuntrat, utdelat
pris och . på alla vis sörjt för nödig omväxling.
Både lekar, sport, tankeöfningar och bildande
nöjen har den uppmuntrat : om fotografering,
frimärkssamling, insektsamling, växtpressning
och fotvandringar ha allehanda upplysningar och
god vägledning lämnats. Att förena det nyttiga
med det nöjsamma har ock varit en genomgå-
ende sträfvan, och för hvad som kunnat gagna
Ungdomen har tidningen ofta gjort ganska afse-
värda uppoffringar. Så t. ex. lät den under
förliden vinter anordna en pristäflan för histori-
ska minnesord enligt ett nytt och lättlärdt min-
heskonstsystem samt utarbeta och till sina läsare
utdela en lista på öfver 500, till största delen
mycket goda hjälpord för inlärande af historiska
åratal.
Men tidningen har ej inskränkt sina sträf-
vanden till dylikt redaktionsarbete. Den har
äfven gifvit uppslag till åtskilliga kamratför-
eningar, af hvilka »Idrottsföreningen Kamraterna»
har kretsföreningar i en mängd städer. Den
har vidare efter en engelsk-fransk förebild an-
ordnat en svensk-norsk-finsk kamratbrefväxling
sålunda,. att af en svensk eller svenska och en
kamrat från något af broderiänderna bildas ett
par, som växlar bref på bestämda tider om
hvad som ligger dem om hjärtat: i många fall
blir måhända detta tankeutbyte tämligen värde-
JS löst, i andra kan det helt visst knyta ej blott
ett språkligt band mellan de skrifvande och
därmed öka deras vetande, utan ock efter hand
göra dem förtrogna med broderfolkets egen-
domliga åskådningssätt, seder och familjevanor,
ja, knyta ett för båda länderna fruktbärande
vänskapsband för lifvet. Och så har slutligen
Kamraten förenat en stor del af sina läsare till
ett Kamratförbund med ett förgylldt kamrat-
märke som igenkänningstecken samt följande
korta, men innehållsrika program: »en brinnande
fosterlandskärlek, en ärlig sträfvan att väl fylla
hemmets och skolans plikter, en öppen håg för
oskyldig glädje, bildande lek, härdande idrott,
ett vänfast kamratsinne i alla lifvets skiften.»
Detta kamratförbund, som för öfrigt ej sam-
manhålles af några stadgar eller afgifter, höll den
1 juli i år sin^ första »kamratdag» på det vackra
Kinnekulle. Öfver hundra glada ungdomar från
olika bygder af Sverige samlades där, och en
ännu större kamratskara hade skriftligen infun-
nit sig medels 60 bref och 30 telegram. Snart
voro alla som gamla vänner, sjöngo, lekte, dan-
sade, höllo tal, hurrade och hade »förtjusande
roligt» : var jublet än ibland’ något stormande,
så var det också »högt till taket», och ingen
oordning, ingen misshällighet, ingen förlöpning
störde ungdomsglädjen.
Sådana stunder lämna ofta oförgätliga minnen
i unga själar: frön kunna sås och band knytas
af största betydelse för framtiden. En lifskraf-
tig ungdom samlas ej för tidigt kring högstämda,
enande framtidstankar. Vi lyckönska därför af
hjärtat Kamraten till den goda början och till
dess afsikt att ett kommande år »än vidare ut-
veckla den vackra tanken att under härliga
sommardagar på minnesrika eller eljes sevärda
punkter i vårt fosterland samla dess ungdom
till oskyldig glädje samt till en dådkraftig foster-
landskärleks och kamratkänslas inbördes be
fästande.»
Så långt »Årets Minnen»! Det skulle
glädja oss, om rätt många af Sveriges fäder
och mödrar ville verksamt stödja Kamra-
tens sträfvanden, om de genom dessa rader
kunde känna sig föranlåtna att på prof för
nästa år införa »Kamraten» som de ungas
vän i sina hem. Priset på posten för helt
år är endast 3 kronor, och så kan ju
visitkortet, prenumerationssedeln, instufvas
bland andra håfvor i julklappskorgen.
*-
liXgfUR NOTISBOKEN. ÆSÜ
Kronprinsessans resa. Alldenstund det
efter prof. Passows undersökningar yttermera
bekräftats att hertigens af Skåne öronlidande
för närvarande ej ger anledning till något nytt
operativt ingrepp och öfver hufvud ej inger
några farhågor, har kronprinsessan, hvilkens
hälsotillstånd på senaste tiden allt mera för-
sämrats, på sin läkares tillrådan redan i denna
vecka anträdt sin på grund af prinsens sjukdom
allt för länge uppskjutna resa till södern. Af-
resan ägde rum i onsdags. Kronprinsessan åt-
följes af friherrinnan Ahlströmer, född Ehren-
borg, och kammarherre F. Peyron.
»
Prinsessan Thyra af Danmark, prin-
sessan Ingeborgs yngre syster, som här gästat
sina närmaste anhöriga sedan medio af novem-
ber månad, afreser från Stockholm i dag fredag
med ordinarie södra snälltåget.
Ännu en kvinnlig fil. d:r. För vinnande
af fil. doktors-grad vid Upsala universitet för-
svarade fil. lic. Lydia Wahlström den 15 d:s en
af henne utgifven afhandling: Sveriges förhål-
lande till Danmark 1788—89.

*


Den unga drottningen af Holland har,
enligt uppgift i flere utländska tidningar, för-
lofvat sig med prins Wilhelm af Wied, drottning
Sofias systerson. Bröllopet skall firas i Haag
i april nästa år.
if
Tidning för musik och teater är namnet
på en ny publikation, hvaraf profnummer med-
följer veckans Idun till alla dess prenumeranter.
Efter hvad vi försport komma flere framstående
pennor att medarbeta i densamma.
––––- *––––-
En sorg öfver sviket hopp,
den pinar ej så en själ
som vinterns köld en naken kropp,
som stenar en sargad häl.
Hvad är romantisk själanöd,
som tycker sig intressant,
mot det, att utan tak och bröd
få sofva vid vägens kant?
JJTI UKA’IHR
»Dagsländor», af Mari Mihi. Under denna an-
språkslösa rubrik har den unge författare, som
döljer sig under märket »Mari Mihi», äfven väl-
kändt och skattadt af Iduns läsarinnor, till julen
utsändt en samling noveller, dem vi anse oss
lifligt kunna rekommendera. En och annan af
dem har redan varit synlig i våra spalter och
förvärfvat läsarinnornas varma tycke. Författa-
rens goda berättaregenskaper genomgå dem alla :
en målande och liflig stil, god iakttagelse- och
karaktäriseringsförmåga och — ej minst fängs-
lande I — en frisk humoristisk syn på lifvets skif-
tande företeelser. Med sina luftiga vingars spel
skola helt visst Mari Mihis »Dagsländor» förmå
fladdra bort mången angenäm drömstund för
vänner af vår unga vitterhet och kanske äfven
väcka ett minne eller intryck till lif, varaktigare
än siändans I
––––- ❖––––-
TEATER
»Tirfing» å Kungi. teatern.
Upptagandet af en ny opera motses ju alltid
med intresse, och detta intresse blir naturligtvis
än större, då. det verk som skall framföras allt-
igenom är inhemskt. Länge har man gått och
väntat på Vilhelm Stenhammars »Tirfing», och
förväntningarna på densamma hafva nog varit
ganska stora. Hr S. har ju redan hunnit göra
sig känd som en allvarligt sökande och arbetande
ande på musikens mera betydelsefulla områden,
hvadan man anser sig ha skäl att ställa rätt stora
anspråk på honom. Förväntningarna hafva ej
heller svikits — om man får döma af det entusi-
astiska bifall, som kom hr S. till del vid »Tirfings»
första uppförande fredagen den 9 dennes. Bi-
fallet var nog ock till stor del välförtjänt, ty
operan eller musikdramat, som tonsättaren själf
kallar »Tirfing», betecknar onekligen ett afgjordt
steg framåt i hr S:s utveckling som kompositör.
Att den unge tonsättaren valt Wagner till före-
bild, märkes på allt, och detta må ingen för-
tänka honom, tvärtom — det bästa är godt nog.
Ej heller kan han skäligen klandras för de tyd-
liga reminiscenser från Wagners operor ss. »Fly-
gande Holländaren», »Valkyrian» och »Tannhäu-
ser», som förekomma i hans musikdrama. Till
åtskilliga af dessa gifver textboken direkt an-
ledning. Men hvad tonsättaren hade bort und-
vika, det är dessa longörer, som här och hvar
förekomma, och hvilka inom kort skola för alltid
begrafva »Tirfing», om de ej med det snaraste
bortarbetas. Musikdramat går nästan alltigenom
i ett långsamt tempo och verkar redan därigenom
långdraget. Detta är verkligen synd, ty arbetet
besitter obestridliga föi tjänster och har att upp-
visa många musikaliska skönheter. Särskildt
gäller detta den instrumentala delen. Vi erinra
endast om början af förspelet, där orkestern så
väl afmålar nattstämningen kring Angantyrs graf,
samt den briljanta afslutningen af samma för-
spel ; vidare de små mellanspelen i första akten,
början af gästabudet i andra akten, orkester-
ackompanjemanget till bardens sång, Hervardurs
vägran att mottaga Gullvägs hand, ovädersmål-
ningen i efterspelet m. m. I rent melodiöst
hänseende framstå hufvudsakligast väfsången
och Vidars saga, båda i första akten. I andra
akten finner man en ganska karaktäristisk dryckes
kör.
Hvad man särskildt saknar i detta fornnor-
diska musikdrama är teckningen af den kraft,
djärfhet och oförvägenhet, som man gärna vill
förbinda med tanken på dessa forntida vikingar,
som här framställas. Särskildt finner man allt
för litet däraf hos Vidar och Hervardur, den se-
nare visserligen af kvinnligt kön, men som dock
— enligt en kämpes skildring i andra akten —
gått som segrare ur hvarje siaktning.
Väl tio skilda kungariken lyda blindt hans lag
Fast okrönt fordrar han konungslig aktning.
Och af kung Gudmund betecknas de båda som
»vildhjärnor tvänne». Af allt detta förnimmer
man dock ej mycket i dramat annat än vid den
Juvelerare Ringar, Armband, Kedjor, Silfverarbeten, Modemast!
M. AETI>E15S©Sr Broscher, Kedjearmband, Nålar, Bordsilfver. Solidast!
tfakobstorgr 1 Begär prisuppgift innan uppköp göres på annat håll, Billigast
Ada Christen.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 10:38:24 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/idun/1898/0402.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free