Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Julnummer - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
iUUNS JULNUMMER.
TVA
llllllUhl
il Klin
B
land den mängd af skrif-
velser, som för hvarje
dygnets posttnr böljar
öfver Iduns redaktionsbord,
mottogo vi en dag äfven föl-
jande framställning:
Till redaktionen af Idun!
Många gånger harjag tänkt,
att det skulle vara ett stort nöje
att få läsa något i Idun om
den norska kuinnan. Kvarje
svensk kvinna, som något tänker,
skulle nog mycket intressera sig
för att i ord och bild få stifta
en närmare bekantskap med kvin-
nan i Norge. Jag vågar påstå,
att den svenska kvinnan i allmänhet ingenting vet om sin norska syster,
om hernies hemlif i stad och på land, i dal och på fjäll, hvilket jag
antager i mycket skiljer sig från vårt. Den del af Sveriges kvinnor,
som äro bundna vid hemmet eller hvilkas tillgångar ej tillåta några resor,
men som genom vännen Idun få veta så mycket, skulle helt visst med
tacksamhet mottaga en sådan skildring af den norska systern i Iduns
julnummer.
En kvinna af Sveriges allmoge.
☆
Resultatet föreligger nu
här! Må något af den ädla
afsikt, som ligger innesluten
i de varmhjärtade författarin-
nornas ord, slå ut i blom i
svenska och norska syster-
hjärtan, till en välsignad skörd
af inbördes förstående och
kärlek !
De illustrationer, som åt-
följa uppsatserna, stå visser-
ligen ej i något strängt direkt
sammanhang med texten, men
äro valda och afsedda att i
bild gifva en komplettering
af densamma. De till Ellen
Keys uppsats äro utförda ge-
nom Idun, de till Alvilde Prydz’ artikel genom Urd. De olika
rubrikerna under bilderna torde för öfrigt gifva dem tillräcklig
förklaring.
VÂR NORSKA SYSTER.
Af ELLEN KEY.
Med glädje behjärtade vi den vackra tanke, som tagit ge-
stalt i detta bref från en kvinna ur våra djupa led. I tider,
då tyvärr så mycken split sås ut mellan brödrafolken, syntes det
oss vara en värdig uppgift för de svenska kvinnornas tidning
att söka nedlägga ett, om än så anspråkslöst, litet frö af förståelse
och sympati. Och vi behöfde ej länge betänka oss för att be-
sluta hörsamma insändarinnans uppmaning.
Snart fick denna tanke en ytterligare utvidgad form. En
begåfvad svensk författarinna, med personlig kännedom om och
varma sympatier för »den norska systern», och hvilken var villig
för Idun författa den afsedda uppsatsen, hade vi funnit i fröken
Ellen Key. På samma gång som detta steg togs från den sven-
ska kvinnotidskriftens sida, tycktes det oss emellertid, att en lik-
nande åtgärd från norskt håll borde träffas: händerna skulle
möfas från ömse sidor om Kölen!
Till den ändan företogo vi en resa till Kristiania och öpp-
nade underhandlingar med den utmärkt redigerade norska kvinno-
tidningen »Urdu, Norges Idun, hos hvårs talangfulla redaktris
fröken Anna Böe vi från första ögonblicket mötte den varmaste
anslutning till vår idé. Broderlandets i närvarande tid utan
tvifvel rikast fcegåfvade författarinna, fröken Alvilde Prydz, var
ock snart vunnen för den vackra tanken, och så låg inom kort
planen mogen : medan svenskan Ellen Key för svenska kvinnor
skildrade »den norska systern», skulle norskan Alvilde Prydz
för sina landsmaninnor tala om »den svenska systern», och
härefter skulle samtidigt de bägge landens förnämsta kvinnotid-
skrifter, Idun och Urd, i sina resp. julnummer bringa de bägge
parallelartiklarna: »Två systrar».
D
en norska kvinnan har bevarat icke få af de drag, hvilka
för cle gamla sagornas kvinnor voro kännetecknande.
Redan i det yttre gifva de norska kvinnorna ett intryck
af kraft. De äro ofta högväxta, deras ansikten utpräg-
ladt starka, deras väsen raskt, rättframt och enkelt. Den fasta
vilja, den behärskade tysta handlingskraft, den styrande och
rådkloka myndighet, hvilka redan i forntiden kännetecknade de
nordiska kvinnorna, återfinnas ännu i de norska storbondehem-
men, där hustrun ter sig som en drottning och mannen som en
kung, i stolt själfkänsla af att hvardera behärska ett litet rike.
Klasskillnaden är i Norge mycket mindre än i Sverige, och bon-
deståndet har sedan urgammal tid det trygga medvetandet om
sin egen vikt och sitt eget värde, hvilket borttager såväl fram-
fusigheten som »bondblygheten» i umgänget med de bildade klas-
serna. Med driftighet leder bondhustrun alla husets inre sysslor
och deltager äfven i jordbruksarbetet utomhus. I Norges många
afsides liggande bygder måste allmogekvinnan ännu i dag lefva
ett sträfsamt, af kroppsarbete, enformighet och enslighet ned-
tyngdt lif. Och i dessa från samfärdseln aflägsna bygder ser
man vanligen samma gammaldags ställ, som under århundraden
varit sed. Men i de östliga bygderna, med de stora präktiga bond-
gårdarne, brukas många af nutidens uppfinningar, och bristen på
arbetsfolk har här framkallat ett allt större användande af nya ar-
betsmetoder.
Trots sin handlingskraft och duglighet i det enskilda lifvet
hafva de norska kvinnorna icke på något väsentligt sätt ingripit
i landets historia, och det är endast en och annan kvinna, hvilken
kan nämnas i samband med de politiska händelserna, såsom fru
Inger til Östraat, Gustaf Vasas samtida, och den under Karl XII:s
Ui
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
