Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Julnummer - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
IDUNS JULNUMMER
figgpi
..J.v-s*
fe •
«MTW
l#Ç!:
mï$#i£k
åSÉÉ;
rl« ü
Dessa ord innesluta den/sanningen, att ett land
djupast och sannast karaktäriseras genom sina kvin-
nor, hvilka, när allt kommer omkring, evinnerligen
förbli det centrala. Och när religionerna berätta oss,
att det onda kommit in i världen genom en kvinna,
så är detta ju endast ett ofrivilligt medgifvande af
samma faktum och ett uttryck föp- hur en kränkt na-
turlag hämnar sig.
Nu var det om den svenska kvinnan vi ville säga
några ord.
Först och främst ett tack till henne, för att hon
bättre än de flesta lands kvinnor har hållit vakt emot
råhet och brutalitet och därigenom, lagarne till trots,
värnat om sina naturliga rättigheter.
Redan från urminnes tid har den svenska kvin-
nan vetat att skaffa sig respekt. Allt ifrån hedendo-
mens dagar har man vittnesbörd om, att hennes myn-
dighet inom hemmet var mycket stor och bekräftad
af lagen. I de äldsta svenska lagarna finner man
detta beteckmadt genom, att hon »blef gift till husfru-
döme» eller till »heder och husfru».
Hur sparsam kunskap vi än genom saga och sägn
få om de äldsta tidernas kvinnor — ett framgår dock
tydligen: att den nordiska kvinnan har förstått att
förvärfva sig en ännu vida större aktning och bety-
delse, än lagarne medgåfvo henne — något som ju
blott utgör ett bevis på, hvilket fåfängt arbete det då-
tilldags, liksom intill senaste tider, har varit att genom
lagstiftning söka tvinga tillbaka i andra ledet det, som af naturen
själf har första leds rang. Men det är alltid hennes egen för-
tjänst, att där har röjts plats omkring henne. Det är alltid hon
själf, som har nödgats lägga hand vid arbetet, måst flytta grän-
serna, vidga synkretsen. Och det har den svenska kvinnan gjort.
Genom sin stolta själfkänsla har hon lärt männen att respektera
henne. Enär hon själf haft aktning för sin natur, ha svenske
män också insupit den. Det har alltid visat sig, att kvinnor
kunna vara de bästa läromästare. I Sverige har det funnits kvin-
nor, som vetat att uppfostra män till en humanitet och en klar-
synthet, som man i svunna tider på långt när icke nått hän till
i de flesta andra land. Och det länder de svenska kvinnorna
till heder, att det redan på 1200-talet i Sverige fanns en lag,
som gaf kvinnorna lika arfsrätt med männen, något som vi med
blygsel må bekänna icke blef infördt hos oss förrän långt in i
detta århundrade. Från gamla tider går där ännu tal om sven-
ska husfruar, som med kraftig hand styrde sina gods och hem.
Och svensk lag ställde straffet för dem, som kränkte eller dräpte
henne, lika högt, ja, tidtals högre än för någon man af ätten
— något som är utan motstycke i andra land.
Historieskrifvarne ha annars föga att förtälja om Sveriges
kvinnor — det har icke alltid varit historieskrifvares sed att se
det väsentliga, och de, som vilja läsa dem, böra förstå konsten
att läsa mellan raderna. Endast få kvinnonamn ha kommit med
i Sveriges lysande historia, och om de få, som nämnas, vet man
litet. Det lilla man vet, glömmer man sedan. Hur många är
det nu, som känna till, att den heliga Birgitta (Birgersdotter
Brahe) på sin tid hyllades af påfven och hela Europa och af
senare tiders lärde har beundrats som den största ande, Norden
under medeltiden frambragt? Och hvem känner namnen på de
kvinnliga frihetshjältarna i Sveriges historia? De svenska kvin-
norna ha ägt en forntid, som väl förtjänar att minnas.
Medan männen under Karl XII lågo utanför landets grän-
ser och skördade lagrar, det vill säga under långvariga krig för-
spillde sina lif och utarmade landet — så voro kvinnorna hemma.
De vunno inga lagrar — det har aldrig varit kvinnors art —
men de utförde arbetet där hemma. De värnade hus och hem,
de brukade jorden och drefvo handel och fiske; öfverallt fyllde
de de tomma platserna efter männen. Då och då kommo ut-
ländingar dit upp. De grepos af undran och beundran öfver
den svenska kvinnan. Och år 1748 har det kunnat ske i det
landet Sverige, att en kvinna blef medlem af den kungliga veten-
skapsakademien.
Som något, det där icke saknar sin betydelse, må nämnas,
att kvinnorna ända till långt in i det 18:de århundradet som
gifta behöllo sitt eget namn — och det föll ingen • lefvande själ
in, att det kunde vara annorlunda.
1 Sverige som i de andra europeiska landen var det den
nyligen framträdande borgarklassens kvinnor, som först begynte
Fredrika-Bremer-förbundets byrä i Stockholm
|jUr svenska hem : I. Interiör från statsminister Boströms salong ä Östanä.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
