Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Julnummer - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
IDUNS JULNUMMER
få/äng möda.
Situation
af
Per Staaff.
Personer :
LOUISE.
ELSA.
ERIK.
lotta, tjänstflicka.
(Scenen ett rum på en herregård.)
Erik och Louise in, följda af lotta.
louise. Och Lotta är säker om att herrskapet
for bort till middagen.
lotta. Ja då, fröken. De skulle ändå till öf-
verstens på Herrby.
louise. Och vi som skulle gjort dem visit,
medan vi väntade på ångbåten. Jag tänkte försöka
få fröken Ellen med mig till staden.
lotta. Nå, då kan ju fröken vänta till i mor-
gon.
louise. Nej, det är omöjligt, jag har så brådt-
om. Vi dröja väl kvar här och vänta på ångbå-
ten då.
lotta. Behagar herrskapet någonting?
louise. Inte nu åtminstone.
lotta. För resten behöfver fröken bara ringa.
(Vt)
Erik. Kan man tänka sig sådan otur! Nu fick
jag ju inte se Ellen.,
louiSe. Var du så nyfiken på det, du?
Erik. Tacka för det. Efter alla dina förtjusande
skildringar af din bästa vän.
louise. Slingra dig inte nu, du är alldeles för
intresserad af vackra flickor.
erik. Nå, det har jag då ärligen bevisat dig.
louise. Hur så?
erik (kysser henne). Efter jag lagt beslag på
den allra vackraste för min personliga räkning.
louise. Nej, akta dig. Tänk om det kom nå-
gon.
erik. Prat ! När de är borta på middag. (Kys-
ser henne en gång iill)
louise. Nej, hör du. För resten skall jag säga dig
att jag har ett rasande fint öra. Och på din ton,
när du talte om min bästa vän, märkte jag allde-
les tydligt att du är en flyktig herre.
erik. Hur kan du påstå det?
louise. Den egenskapen lär ju för resten vara
gemensam för alla skapelsens herrar.
erik. Inte för mig, Louise, den här gången
är jag oföränderlig.
louise. Den här gången. Hvad menar du med
det?
erik. Precis hvad jag säger: den här gången.
louise. Det har alltså funnits »gånger» förut...
Kanske Here?
erik. Sju, åtta stycken allraminst, det kan
du väl tänka dig. Den som fyllt 35 år och aldrig
varit kär, han blir det heller aldrig, han är af trä.
louise. 35 . är inte så mycket för en karl, jag
är 21 jag och har aldrig varit — (hejdar sig, rod-
nar).
erik. Aldrig varit. . .
louise. Förrän den här gången . ..
erik. Du har aldrig varit förrän den här gån-
gen .. .
louise. Riktigt kär ... på allvar menar jag .. .
för en sjökadett på en skeppsholmsbal kan väl
inte räknas.
erik. Nej för all del, inte en landt-dito på Carl-
bergsbal en gång. Men då stå vi ju på samma
punkt; den här .gången är det allvar för oss båda
två.
louise. En sak skulle jag i alla fall vilja veta.
Fanns det ingen bland de där 7, 8 stycken, som
du tog allvarligare än de andra?
erik. Joo, det fanns verkligen en, hon var må-
larelev för resten, som hade mig ordentligt till
narr. Kors i je, hvad jag var galen i den tjuf-
ungen !
louise. Det låter så!
erik (illfundigt). Ja, du skulle bara ha sett
henne.
louise. Det nöjet betackar jag mig verkligen
för.
erik. Ah, sådan figur, sådana ögon, sådan pro-
fil. Jag vet inte, hvarför jag just nu ser henne
så lifligt för mig.
louise (gråtfärdig). Inte jag heller.
erik. Men jag tror det är för du tänker läm-
na mig ensam. Om jag fick följa med dig till
staden, så skulle hennes skuggbild snart vara ut-
plånad.
louise (belåten igen). Jaså, du retas, monsieur.
Men så skall du också få ditt straff. (Ringer.)
erik. Tänker du låta pigan ge mig risbastu?
louise. Du skall få se hvad jag ämnar göra.
lotta (in). Fröken ringde.
louise. Ja, gör mig den tjänsten att gå ner
till badhuset med nyckeln och ett lakan, jag skall
ta mig en dopp medan jag väntar. Båten kan väl
inte vara här på en stund ännu.
lotta. Nej, fröken hinner mycket väl, jag skall
genast springa ner. (Ut.)
erik. Att du kan vara så grym.
louise. Jag är inte grym, jag ar snäll. Ett så
ringa straff för en så grof förseelse. Men om
du lofvar att bättra dig, skall jag vara här igen
om en kvart.
erik. Ja, naturligtvis lofvar jag.
louise (kysser honom). Jag förlåter dig. Och
om en kvart är jag tillbaka. (Ut)
erik (går af och an, hvisslar, tänder en ciga-
rett. Efter några ögonblick inträder)
elsa. Nej ser man på. Det var länge sedan
vi råkades. Hvad har du för dig här.
erik. Jag väntar på stockholmsbåten, därtill
är ju det här chåteaut särskildt skapadt.
elsa. Alldeles som jag. Jag har varit en tid hos
Lindenstedts på Furebo, och nu vänder jag om
till sta’n. Då få vi väl hålla hvarann sällskap så
länge, för här är ingen katt hemma, som du vet.
(Paus)
erik. Tack för längese’n!
elsa. Ingen orsak.
erik. Nå, det har du då egentligen rätt i.
elsa. Det kan man kalla artigt sagdt.
erik. Du vill väl inte, jag skall börja kurtisera
igen.
elsa. Hvem vet? »Blås åter på en gammal
flamma och säg, att liten lefver än,» står det hos
Tegnér.
erik. Ja, men jag blåser inte.
elsa. Det gör du kanske dumt i.
erik. Hvarför det?
elsa. Att vara orättvis är alltid dumt. Och
du är orättvis.
erik. Hvad har du egentligen att förebrå mig?
elsa. Hela ditt sätt emot mig är föroläm-
pande.
erik. Det vore nog. Är jag inte både artig
och polerad? Hvad begär du egentligen?
elsa (med en trofast blick). Erik, nu vet du
själf att du är orättvis. Du måste förstå saken
bättre nu. Du menar inte längre att det var
mitt fel.
erik. Kan det på minsta sätt vara dig angenämt,
så tar jag gärna felet på mig. Det vai jag som ko-
ketterade för dig, som drog all nytta jag kunde
af dig, som lät dig tro att jag höll af dig och som
så med ens lämnade dig — när något förmånli-
gare erbjöd sig.
elsa (sjunker ned i en fåtölj). Att du kan tala
så till mig.
erik. Vet du hvad det bevisar?
elsa. Bevisar?
erik. Attjag är botad, du. Ja, det är sant att du
gjort mig galen, trots allt trodde jag på dina stora
ögon och din trofasta blick, jag ville aldrig märka,
hur du exploiterade mig för att få litet reklam
för dina kludderier, du hypnotiserade mig, så jag
fann dem förtjusande — till och med när du för-
lofvade dig, när jag bort inse, hur du haft mig till
narr, till och med då sökte jag ursäkter och un-
danflykter för din räkning — och af alla våra
vänner var jag den enda som gjorde det. Men
sedan har jag hunnit reflektera, och nu duperar
du mig inte längre . . . inte ens när du gråter.
elsa (med näsduken för ögonen). Hvad har du
för rättighet att stå här och skymfa mig?
erik. Det var du som slog in på det brännba-
ra ämnet, inte jag.
elsa. Nåja, det var jag. Och efter det en gång är
gjordt, så låt mig fortsätta. För du må tänka hur
uselt du vill om mig, jag är dig i alla fall så in-
nerligt tacksam för hvad som varit, att jag skall
ha igen din goda tanke. Den har jag rättighet
till, fast det tror du inte.
erik. Jag har åtminstone svårt för det.
elsa. Jag skulle bra gärna vilja veta, hvad du
egentligen vill förebrå mig. Att jag höll af dig
som en ärlig väninna.
erik. Det förebrår jag dig minst af allt. För
det gjorde du aldrig.
elsa. Om jag nu på min heder säger dig att
det var så, tror du då, att jag står och ljuger för
dig mot bättre vetande?
erik. Nej för all del.
elsa. Hvad tror du då?
erik. Att du ljuger för dig själf. Du har en
lycklig talang i den vägen . . . och det är till en
viss grad din ursäkt.
elsa. Hur menar du nu?
erik. Uttrycker jag mig inte tillräckligt tydligt.
Jag menar, att du har en särskild talang att beundra
din egen uppriktighet, just när du är som minst
uppriktig.
elsa. Du generar dig iiite.
erik. Låt mig ännu en gång påpeka, att du frågar
och jag svarar. För min del kan samtalet vara
slut när som helst.
elsa. Ånej! Den som sagt a får säga b. Och det
skall verkligen intressera mig att se, hur långt du
kan gå i din orättvisa. Vore det ogrannlaga att
be dig om några exempel på min s. k. talang att
beundra min egen uppriktighet.
erik. Du skall få så många exempel du behöfver.
Först och främst, när du förlofvade dig för två
år sedan, så lyckades du intala dig själf, att du
var förälskad i konsuln.
elsa. Intala?
erik. Ja, hur skall jag annars kalla det. Du var
nästan rörd öfver dig själf, som af oegennyttig
kärlek uppoffrade en kanske lysande artistbana
för att ägna dig helt åt den du höll kär.
elsa. Hvarför kunde jag inte på fullt allvar
känna på det sättet?
erik. Det vet jag inte. Men jag vet att du
inte gjorde det.
elsa. Hur kan du påstå det?
erik. På grund af hvad sedan följde. Hans cession
var inte ohederlig, den berodde på oberäkneliga
olyckor. Men din s. k. kärlek tog knäcken då.
elsa (med tårar i rösten). Du vet inte, hvad
de dagarne kostade mig.
erik. Inte på siffran. Men långt ifrån millio-
nen bör det inte ha varit.
elsa (gråtande). Att du kan vara så hjärtlös.
erik. Jag har gått mer än ett år i din egen
skola, vackra Elsa.
elsa (torkar ögonen, fattar hans båda händer,
ser djupt, djupt in i hans ögon). Erik, om allt
fått gå som du ville, tror du, du hade varit lyck-
lig då . . . jag talar inte om mig själf.
erik. Lycklig... nu. Tja, man kan ju aldrig
veta, hur länge illusionerna hålla i sig.
elsa (fortfarande samma spel). Men någon var-
aktig lycka hade det inte blifvit.
erik. Nej, det kan vi tämligen lugnt komma
öfverens om.
elsa. Hvarför skall du då vara bitter? Hvar-
för skall du hata mig för att jag gjorde slut?
erik. Söta Elsa, inte hatar jag dig för du gjor
de slut. Det var med all säkerhet den största
tjänst du kunde göra mig. Men, ser du, du skulle
aldrig ha börjat. Och du skulle aldrig ha fortsatt
så länge.
elsa. Jag sade dig flere gånger, att vi inte voro
eller skulle bli annat än vänner och kamrater.
erik. Men dina ögon hade en ovana att säga
något annat. För resten, inte vill du neka till
att du mer än väl visste, att jag var kär i dig.
elsa (litet generad). Nja... en liten flirt som
ingenting betydde.
erik. Du vet mer än väl, att den betydde något.
Och det hade du för resten räknatäit riktigt bra. Att
du, en obetÿdlig elevunge, kunde hypnotisera en
så berömd artist som mig, skänkte dig verkligen
fördelar, som du inte borde ha glömt.
elsa. Det har jag sagt dig många gånger.
Erik, att jag aldrig glömmer hvad din vänskap
gjort för mig.
erik. Nej, det kanske du inte glömmer, men
du kommer ogärna ihåg. hur du lurade mig på be-
talningen.
elsa. Tar vänskapen betaldt?
erik, Jag har sagt, att det inte var vänskap.
elsa. Tycker du det klär kärleken bättre att
komma och presentera sin lilla räkning?
erik. Nu tar du det litet groft. Jag vet aldrig,
att jag presenterade någon liten räkning.
elsa. Hvarför skall du då komma med efterkraf?
Jag frågade dig till råds, du rådde mig, du hjälpte
mig också, det var väl inte första gången en äldre
och erfaren kamrat hjälpt en yngre. Jag kunde
inte hjälpa dig igen, det var ju gifvet. Men ; tror
du inte jag uppoffrade något, jag också.
erik. Nej.
elsa. Det menar du inte. Du vet fullkomligt
väl, att tacken för min oegennyttiga vänskap var
att folk kallade dig för min älskare.
erik. Folk hade tarait. Både i fråga om mig
och de öfriga.
elsa. De öfriga ?
erik. Du kan inte ha glömt att vi var tre som
delade äran att anses som — det du nyss sade. Men
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
