Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - N:r 52. 30 december 1898 - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
406 IDUN 1898
Qr skuggornas värld.
Några minnesblad för Idun
af Wilhelm Bäckman.
VIII.
Baron på Ramsjöholm.
J
Svartorps socken af Jönköpings län lig-
ger den vackra egendomen Ramsjöholm,
så benämnd efter den lilla Ramsjön, nära
hvars strand corps-de-logis är uppfördt.
Detta utgjordes på 1830-talet af ett tvåvå-
nings reveteradt trähus med brutet tak,
men rätt och slätt för öfrigt. En lång allé
af höga granar kantade landsvägen ner till
manbyggnaden. På ena sidan om den sist-
nämnda bildade en å aflopp för Ramsjön,
på den andra ringlade sig en bäck genom
en park af löfträd. En stor välskött träd-
gård ökade landskapstaflans behag. I ån
var nedsänkt en stor sump, genom hvars
lock af spjälor man kunde skåda såsom i
ett akvarium de fiskar, hvilka där voro in-
stängda. När det led fram på sommaren,
hvilken njutning var det icke att i den för
barn upplåtna delen af trädgården få moja
sig i bärbuskarne!
Ramsjöholm jämte det tillgränsande Djuf-
varp ägdes vid denna tid af expeditions-
sekreteraren, fornforskaren och stiftaren af
Götiska förbundet, friherre Jakob Adlerbeth,
son af statsmannen och skalden Gudmund
Göran.
Endast några veckor under sommaren
uppehöll sig baron Jakob å sitt gods, den
öfriga tiden af året bodde han i Stockholm.
Det gick icke så fort och lätt som i våra
dagar att från hufvudstaden förflytta sig
till smålandsbygden. Resan per landsvägs-
skjuts var både långsam, kostsam och an-
strängande.
Förvaltare af de båda egendomarne var
kvartermästaren vid Smålands husarer Gu-
staf Mobeck. I dennes trefliga och gästfria
hus har jag tillbragt många af min barn-
doms gladaste dagar. Sonen Ejlert Edvard
var den för icke länge sedan afiidne och
genom sina resor jorden rundt bekante re-
gementsläkaren vid Jönköpings regemente.
Jämte mig åtnjöt den unge Mobeck enskild
undervisning af min far, tills han intogs i
Jönköpings skola. Mången lördag gingo
eller rättare sprungo Ejlert och jag den
milslånga vägen till Ramsjöholm, där nöjen
af mångahanda slag bereddes oss. Allt ef-
ter årstiden fingo vi åka kälkbacke och
skridsko, tämja till dragare ett par stora
krumhorniga stallgumsar, färdas i hövagnar
eller båt, njuta af äppelträdens nedfallna
frukter, leka »ta-fatt» på gårdsplanen eller
»blind-bock» i skymningen i salen. Hos
Mobeck såg jag för första gången en klädd
och med små vaxljus illuminerad julgran.
Det var något annat än tregrenstalgljusen
hemma. När kvällen kom och vi intagit
en grundlig aftonmåltid bäddades åt oss i
den så kallade trappkammaren, belägen i
bottenvåningen vid början till en lång, smal
korridor, som utmynnade i gafveln åt par-
ken och slutade på högra sidan med ett
mycket anspråkslöst litet rum, till hvilket
baronen under sin sommarvistelse gärna
drog sig undan från högtidsvåningen en
trappa upp. Denna lilla kammare var för-
modligen baronen’ kär, emedan han lär
bebott densamma som gosse, då han varit
sin fader följaktig till Ramsjöholm.
På vägen till Djufvarp, hvilken possession
ansågs i ekonomiskt hänseende stå långt
framför Ramsjöholm och dit kvartermästa-
ren många gånger tog Ejlert och mig med
sig, stod vid dikeskanten en trädrot eller
trädstubbe, som hade märklig likhet med
en karlfigur, och som därför af mig betrak-
tades med förundran, ja nästan litet rädsla.
Denna trägubbe, en naturens nyck, ådrog
sig ej ringa skådelystnad äfven hos äldre
personer.
Hvarje midsommarafton tillställdes för
tjänare, statfolk och »godsare» (brukare af
Ramsjöholm tillhöriga hemman, för hvilka
gjordes dagsverken), och dessa voro icke få,
en fest vid herrgården, då en med blom-
mor och grönt prydd hög stång restes på
en gräsplan, dans efter fiolmusik tråddes
samt förfriskningar af både torra och våta
varor vankades. Förvaltarens fru, förd af
godsets rättare, började svängen.
När baron Jakob kom till Ramsjöholm,
var det som hade en furstlig person ary
ländt. Jag tror icke att baronen, som var
enkel och anspråkslös, satte värde på dessa
hedersbetygelser annorlunda än som uttryck
af att han var af sina underhafvande om-
tyckt. Han var det också med allt skäl,
ty dessa sades hafva större reveny af god-
set än ägaren.
Baronen plägade under sin Ramsjöholms-
vistelse någon söndag bevista gudstjänsten
i Svartorps kyrka, där hans föräldrar hade
sitt grifthvalf bakom ett par järngrindar
vid västra kortsidan i själfva kyrkan. In-
nanför järngrindarne hängde inom förgyllda
ramar två stora oljefärgstaflor, såsom jag
tror, föreställande statsrådet Gudmund Gö-
ran och hans maka. Då baron Jakob kom
i sin sufflett med kvartermästaren och en
betjänt på khsksätet, väckte han stor ny-
fikenhet bland kyrkfolket, och först när ba-
ronen intagit sin plats i Ramsjöholms galler-
omgärdade kyrkbänk, började orgeln spela
ingångspsalmen. Pastor i Svartorp var vid
denna tid prosten Samuel Gumelius, f. d.
fältpräst, graduerad, matematiker, torr pre-
dikant, puckelryggig. — Den söndag, då
baronen infann sig vid kyrkan blef vanli-
gen tjänstförrättande prästen inbjuden till
middag å det två à tre kilometer aflägsna
Ramsjöholm. Vid samma tillfälle kunde
äfven andra ortens herremän blifva inbjud-
na, hvilket betraktades som en stor ära.
I matsalen gjordes les honneurs af en något
till åren kommen, hullig mamsell, hvilken
baronen, som var ungkarl, plägade föra med
sig från Stockholm.
Högtidsrummen i öfre våningen voro na-
turligtvis vid dessa middagar upplåtna.
Matsalens väggar pryddes af ärevördiga fa-
miljporträtt. Till vänster från salen var
biblioteket, rikt försedt med i synnerhet
fransk litteratur. Detta rum utöfvade på mig
stark dragningskraft för planschverkens
skull, men det tilläts icke pojkar att rusta
därinne. På golfvet vid eldstaden i mat-
salen låg en stor medelhafssnäcka, som be-
redde mig nöje därigenom att jag satte
snäckskalets öppning till mitt öra och lyss-
nade till luftdragets sus. I mamsellens
rum till höger innanför salen ha vi ingen-
ting att göra.
På Ramsjöholm uppföddes många vackra
unghästar, och det gjorde baronen ett nöje
att låta dem vid en lina löpa rundt för
sig. Eljes sysselsatte han sig mest med
studier i biblioteket.
Innan baronen efter sin sommarsejour
lämnade Ramsjöholm, plägade han göra ett
kort besök i prostens och komministerns
boställen, en uppmärksamhet, hvaraf veder-
börande kände sig högeligen smickrade.
Vid afskedet tillgick det ungefär som i
fru Lenngrens skildring af »det grefliga
besöket» :
iDe nego på tröskeln, de nego vid grinden
Och stå där och niga ännu»––––––
Mamsellen hade intet umgänge utom
kvartermästarens familj.
Baron Jakob Adlerbeth omkom genom
drunkning den 2 september 1844. Hans
lefnadstecknare säger om honom, enligt
Herman Hofberg i Svenskt biografiskt lexikon :
»Af en högst bestämd karakter förenade
han därmed det varmaste, redligaste hjärta
och en trofasthet utan gräns, som gjorde
honom dyrbar och oförglömmelig. »
Till sitt yttre var baronen, så vidt jag
minnes, af medellängd, mörklagd, snarare
mager än fet och flärdfri i allt sitt upp-
trädande.
Ramsjöholm har under årens lopp gått
genom flere ägare. I mycket är det san-
nolikt förändradt, men minnet dröjer helst
vid det gamla Ramsjöholm eller Ramsjö,
som det förkortadt oftast fick heta, sådant
det var i baron Jakob Adlerbeths och kvar-
termästaren Gustaf Mobecks dagar.
–––––––––- *–––––––—
jUR NOTISBOKEN!
»Ett nytt» — »ett annat».
I den lilla »pristäfling för,familjekretsen», som
vi utlyste på sista sidan i vårt julnummer, har
ett uttryck genom sin ofrivilliga tvetydighet vållat
åtskilligt hufVudbry. Det står, att man af de
13 bokstäfverna skall bilda »ett nytt svenskt ord».
Härmed menas naturligtvis icke ett alldeles ny-
bildadt svenskt ord, utan ett annat ord än det
från hvilket man utgår: mantalsutgift. Hvilket
vi härmed vilja ha upplyst till samtliga lösares
efterrättelse !
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
