- Project Runeberg -  Idun : Praktisk veckotidning för qvinnan och hemmet / 1899 /
5

(1887)
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - N:r 2. 7 januari 1899 - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

5 — IDUN 1899.
mini« t fi ai a i
TftTrrf
Ulli
Äii

Ä^
t t § ii I
sràè&S’
_________
______ MS»
KONSTEN ATT GÖRA INKÖP.
ETT UPSALAORIGINAL.
E
TÏ UPSALAORIGINAL — helt visst vida kändt
öfver allt vårt land — har gått ur tiden med
den gamle f. d. amanuensen vid universitets-
biblioteket i Upsala Erik Ulrik Ekholm, i student-
kretsar gemenligen »Blåsig» kallad. Han var född
den 11 december 1807 och hade således vid sin
hädangång nått den ovanligt höga åldern af nyligen
fyllda 91 år.
Ulrik Ekholm, som var son af borgmästaren och
lagmannen Anders Ekholm och hans maka, född
Wullf, aflade studentexamen i Upsala 1826, deltog
i universitetsbibliotekets flyttning 1841 och utnämn-
des till e. o. amanuens ^därstädes samma år, till
Lidénsk amanuens 1850 och till andre amanuens
1855 samt pensionerades 1883. Han var äfven 1843
och några följande år amanuens vid akademiska
läsesällskapet.
Den bortgångne var en orignell och älskvärd VY AF KARLSRUHE FRÅN SLOTTSPLATSEN,
A
F ALLA EN HUSMODERS GÖROMÅL blir
intet, så ofta ensidigt förrättadt som just
inköpen. Vid dessa vilja vi naturligtvis alla vara
sparsamma, och det är allmänt bekant, att
sparsamhet mycket ofta anses liktydigt med att
köpa billigt. Men lika ofta är det äfven af
»förståsigpåare» på ett öfvertygande sätt åda-
galagdt, att billiga saker vanligtvis äro dåliga
saker, hvilket dock ej hindrar den stora all-
mänheten att allt för ofta göra inskränkningar
vid tillämpandet af den sats, som säger, att
»den som köper dyrt köper billigt». Det fin-
nes så t. ex: damer, hvilka för renoveringen
af förlegade klädningar gifva ut mera pengar
än de vid en noggrannare räkenskapsföring
skulle kunna svara för. Dessutom se de i de
omsydda dräkterna aldrig så prydliga och »chic»
ut som de damer, som välja ett tyg af mo-
derat pris och begagna den däraf förfärdigade
klädningen ständigt, så länge den är modern.
Det är också viktigt, att man städse vid ny-
inköpen söker skaffa sig, hvad som harmonie-
rar med det man redan förut kan hafva, ty
genom lyckliga sammansättningar kan man då
gifva det hela omväxlingens angenäma prägel.
Vid etT. sådant förfarande kan man städse
vara smakfullt och på samma gäng elegant
klädd, hvilket icke alltid lyckas för den, som
köper många olika slags tyger och har stora
utgifter för sin toalett. Dock är man alldeles
icke tvungen att uteslutande binda sig vid en
färg, ty hufvudsaken består däri, att man
undviker alla hårda, kalla och skrikande fär-
ger och framför allt icke låter locka sig af ett
skenbart billigt pris till att köpa något, som
icke harmoniskt låter sammanställa sig med
hvad man förut har.
Det fordras en järnvilja för att strängt kunna
fasthålla vid dessa principer — en järnvilja
och mycket eftertanke. Sparsamma fruar gå
aldrig in i en butik, utan att noga veta, hvad
de skola köpa. Erfarna säljare berömma sig
visserligen af att kunna förmå hvilken kvinn-
lig kund som helst att köpa just det, som i ett
eller annat afseende har helt andra egenska-
per än dem de egentligen önska sig, men det
ligger i husmoderns intresse att från första
stund göra ett så bestämdt intryck på sälja-
ren, att denne icke kommer sig för med att
försöka några öfvertalningskonster. Och den
till sitt sätt litet mer bestämda kunden, som
hemma tänker efter, hvad hon skall gå ut
och köpa, ses bra mycket hellre i affärerna och
RESIDENSSLOTTET I KARLSRUHE.
MED KRONPRINSESSAN TILL SÖ-
DERN. II.
E
FTER ATT i all stillhet ha tillbragt julhel-
gen tillsammans med sina höga föräldrar
i Baden-Baden flyttade kronprinsessan Victoria
jämte den storhertigliga familjen ett par da-
gar före nyåret in till residenset i Karlsruhe.
Julvädret därnere har varit mildt, liksom här
hemma, men kronprinsessans krafter äro ty-
värr fortfarande mycket medtagna.
Vi bringa nu här några bilder från kron-
prinsessans födelsestad och barndomshem.
Storhertigdömet Badens residensstad är ett
samhälle på ungefär 85,000 invånare och ut-
märker sig genom sin egendomliga byggnads-
plan i solfjädersform : alla hufvudgatorna ut-
stråla nämligen radielikt från slottet och den
framför detsamma belägna Slottsplatsen. Detta
vackert planterade torg prydes midt på af den
1811 aflidne storhertig Karl Fredriks staty och
omgifves rundtorn af ståtliga, offentliga bygg-
nader, såsom ministerierna, Konsthallen, Hof-
teatern m. fl. Själfva slottet är uppbygdt
1754 och har en intressant slottskyrka med
präktig utsikt från det s. k. Blytornet. För-
tjusande är Slottsparken — som ligger bakom
slottet, och från hvilken vi ock meddela en vy
— med rik vegetation, speglande dammar, mar-
morgrupper och talrika springbrunnar. Efter
dess skuggiga stigar har vår kronprinsessa
som barn och ungmö helt visst lustvandrat
otaliga gånger, och äfven nu i midvinterns
nakenhet ser hon säkerligen med glädje åter
de gamla barndomsvännernas mossbelupna
stammar.
personlighet, en omtyckt och hjälpsam gammal »far-
bror» för många studentgenerationer. Hur hans
originella öknamn först uppstått är nu mera något
omtvistadt; somliga här-
leda det från den om-
ständigheten, att han
så länge gåttoch »blåst»
dammet från bibliote-
kets gamla folianter,
som voro hans hjärtas
skötebarn. Andra sam-
manställa det med hans
favorituttryck, ett slags
onomatopojetiskt flås-
ljud: Tjop, tjop, tjop,
hvarmed han ackom-
pagnerade den lilla af-
tontoddy, den gamle
ungkarlen sällan under-
lät att inmundiga på
sitt »stamlocus».
Det enda kort af
Ekholm, som finnes och
nu ställts till Iduns
förfogande, är taget för
fem år sedan för en
»nationstafla». Af den
»Blåsis», som — i tidi-
gare år en varm en-
tusiast för all slags idrott — på Västmanland—
Dala nationssal ledde landsmännens gymnastiköf-
ningar, iklädd röda, tofsprydda stöflar, trikåer, blus
och rökmössa, ger det visserligen ingen lifligare
föreställning, men dess bättre af den ända in i det
sista krye och lefnadsfriske åldringen. Hvile nu
den gamle bokkarlen i frid!
II. Osii foto.
AMANUENSEN E, U. EKHOLM.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 10:38:46 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/idun/1899/0017.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free