Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - N:r 6. 21 januari 1899 - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
•*mm
%sr
•’Äfe:
IDUN 1899.
deras hjärtan med oemotståndlig makt till
furstesonen
I mullen på Trotsö strand hvilar nu den
forne extra kadetten, hvilken på sina äldre
dagar som ett kärt minne bevarade hertigens
af Östergötland första färd på hafvet.
Och mången isig vind har strött sin snö i
konung Oscars lockar sedan han, en tioårig
gosse, från pallen inom »Göteborgs» reling
spanade ut öfver vågen. Men för honom, som
för oss alla, gäller nog den sanningen, att ju
längre vi hinna i lifvet, dess klarare skimra
våra barndomsminnen i vårlig fägring, och
»när det slocknat, hvarje annat minne, lyser
dock vår lekplats sommargrön!»
Adelaide Nauckhoff.
KONUNG OSCAR I GOSSEÅREN.
EFTER ETT SAMTIDA PORTRÄTT I K. BIBLIOTEKET.
Det var sommaren 1839. Dåvarande kron-
prinsen, sedermera konung Oscar den förste,
förstod tidigt, att den tredje i ordningen af
hans söner, Oscar, önskade blifva sjöofficer.
Men såväl kronprinsen som hans gemål under-
sökte och öfvervägde noga allt. som rörde de-
ras barn, innan de gåfvo sitt bifall till deras
önskningar. Och för att personligen öfver-
tyga sig om, huruvida prins Oscars längtan
till sjös ej blott var en flyktig böjelse, företog
kronprinsen i sällskap med sin son en fjorton
dagar lång expedition på Östersjön ombord på
fregatten Göteborg, från slutet af juli månad
till i början af augusti 1839.
Afresan från Stockholm skedde landvägen
till Dalarö, där de båda furstliga personerna
gingo ombord på fregatten. Redan från första
stunden visade prins Oscar ett för hans ålder
ovanligt starkt intresse för allt, som rörde sjö-
mansyrket. På fartyget fanns en liten extra
kadett, till hvilken prinsen — förmodligen i
anledning af hans ungdom och spensliga växt
— kände sig särskildt dragen, och hvilken han
ifrigt sporde om hvarje tackels och tågs an-
vändning å fregatten. Hvad som mycket be-
kymrade prinsen var, att han själf var så liten
till växten, att han ej räckte upp och kunde
»titta» öfver relingen och se så mycket som
han önskade af hafvet. Till hans stora glädje
fann man en pall, och på denna ställde han sig,
stödd af extrakadetten, hvilken han utfrågade
om hvarje seglare, som de mötte under färden.
Den unge kadetten hade en svår examen att
bestå, själf var han ju så föga bevandrad i
sjömansyrket och den lille prinsen nöjde sig
ej med halfva svar. Kronprinsen var ganska
orolig öfver sin sons upphöjda ställning på
pallen och gick ofta fram till kadetten, för-
manande honom att noga se till, att det ej
blef öfverhalning af.
Om aftnarne efter korum brukade kronprin-
sen med sin sympatiska stämma utbringa ett
» Gud bevare konung och fosterland», som af be-
sättningen besvarades med »Gud höre det.»
Vid sin faders sida stod då prins Oscar med
sina händer sammanknäppta och ögonen sänkta,
sakta upprepande för sig själf: »Gud höre det.»
Dessa ord, som han uttalade med sin barns-
liga röst, framlockade tårar på mera än en
gammal sjömans väderbitna kinder och drogo
STATYETT I SILFVER. HEDERSGÅFVA TILL
ÖFVERSTÅTHÅLLAREN FRIH. G. TAMM.
»EN SINNEBILD AF STOCKHOLMS-
UTSTÄLLNINGEN.»
V
ID DET SAMMANTRÄDE som förvaltnings-
utskottet för 1897 års allmänna konst- och
in lustriutställning afhöll den 13 dennes öf-
verlämnades till utskottets ordförande, utställning-
ens generalkommissarie, öfverståthållaren frih. G.
Tamm. frän utskottets medlemmar en vacker min-
nesgäfva.
Det dyrbara konstverket vill — enligt de ord,
med hvilka bankofullmäktigen R. Almström öfver-
bragte hedersgäfvan — utgöra »en sinnebild» af den
allom minnesvärda Stockholmsutställningen, och vi
tro att den afbildning, vi genom välvilligt tillmö-
AUGUST STRINDBERG.
A
ugust Strindberg, vårt lands kanske
mest geniale samtida författare, fyller
den 22 dennes 50 år. På denna märkesdag
har äfven Idun velat i sina spalter meddela
hans bild och har då nöjet att kunna återgifva
ett synnerligen vällyckadt porträtt efter en
unik amatörfotografi, som ur en känd för-
fattares samlingar välvilligt ställts till vårt
förfogande
Det är sant, att August Strindbergs för-
fattarskap alltid väckt strid omkring sig och
en motsägelse, som ofta varit berättigad. Ej
minst hans åsikter om kvinnan ha varit äg-
nade att skaffa honom flere motståndare än
anhängare inom hennes kön. Men han har
dock äfven skänkt sitt fosterland diktverk,
hvilkas fullgjutna konstnärlighet beredt oss
alla odelad njutning. »Mäster Olofs», »Sven-
ska öden och äfventyrs», »Hemsöbornas» dik-
tare är nog ej glömd i svenska hem på sin
halfsekeldag.
tesgående bär kunna lämna, också skall kunna på-
räkna allmänt intresse. Det utgöres af en statyett,
75 cm. hög och framställande en reslig kvinnoge-
stalt med ädla grekiska anletsdrag. Hon framräc-
ker med sin högra hand en lagerkrans af guld,
symboliserande det framgångsrika arbetets belöning,
och står på en sockel, på hvars framsida i upphöjdt
ciseleradt arbete läses : » Till generalkommissarien vid
konst- och industriutställningen i Stockholm 1897frih.
Gustaf Tamm», samt å hvars baksida finnas nam-
nen på förvaltningsutskottets medlemmar och å de
öfriga sidorna utställningens märke i högt drifvet
arbete.
Statyetten är utförd efter en af prof. O. Björck
uppgjord modell. Det gyllene håret prydes af ett
diadem, besatt med juveler. Klädningen är ljus
oxiderad och sammanhålles af en bred guldgördel
med lagerornament. Ritningen till den vackra soc-
keln är af slottsarkitekten F. Lilljekvist och arbetet
i sin -helhet utfördt hos hofjuvelerare Hallberg.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
