Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - N:r 6. 21 januari 1899 - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
— 5 —
IDUN 1899.
Som bekant har August Strindberg på se-
nare åren uppslagit sina bopålar i Lund. Med
anledning at den förestående födelsedagen till
skref Iduns redaktion den ryktbare författaren
en hemställan, huruvida han ej med några
rader siälf ville beledsaga sitt portratt i kvin-
nornas blad. Vi fingo ett afböjanda svar
så äkta strindbergskt, att vi ej kunna neka
oss anföra åtminstone en rad ur detsamma.
»Edert vänliga tillbud» — sa sknfver^
»måste jag afböja, då jagÎ redan hos mma
vänner sökt afstyra hvarje firande af den fo
delsedag, som man ännu icke vet om den
tjänar minnas.»
Om den förtjänar minnas . . •? Jo, f°rvis ’
så vidt det är sant, att hvarken vårt lif eller
vår dikt är rikare på stark personlighet,. an att
den måste hälsas med aktning, hvar an den
möter oss.
katastrofen vid airolo,
rens och konstens skönhet, som motte dem
under vägen, och hamnade till slut i Nizza.
Målet var hunnet och deras lycka omat ig.
De gingo omkring som i en dröm, berusade
af milda orangemättade fläktar, och tankte
med en rysning på den köld, de lyckligt un
Sl Men efter någon tid kom reaktionen. Hos
Georg yttrade den sig i ett misstänkt in-
tresse för de svenska tidningarna, hos E len
i små otåliga beklaganden öfver den äckliga
orangelukten, som aldrig dämpades af en ärlig
vindfläkt och som förskaöade henne ständig
hufvudvärk eller rättare sagdt nedsatt lynne.
Inför hvarandra spelade de med framgång en
liten komedi, visade den största hänryckning
öfver den mörkblåa himmelen med sm varman-
de sol och försökte att se högst belatna ut
med tillvaron, då de läste om de 15 grader
under noll, som det arma fosterlandet maste
fördraga. . „ , ,
Ellen satt om kvällarne och stirrade på d ,t
lugna hafvet, på de lummiga träden och de
ljusklädda människorna, stirrade, tills ogonen
föllo ihop. Då såg hennes inre blick en stjarn-
strödd himmel, gnistrande snö på dignande
grenar, hafvets vågskvalp blef till ljudet af
klingande bjällror, hon kände en rysning at
välbehag och gjorde en rörelse, som om hon
velat svepa en kappa om sig. Hon vaknade
ur sin dröm, och Georg, som fann henne med
bleka kinder och tårade ögon, förklarade be-
stämdt, att hon inte var frisk, och att hon
måste sköta sig på allvar. Han kunde inte
nog prisa sin lyckliga stjärna, att de voro dar
nere, där hans lilla hustru snart skulle fa farg
på de bleka kinderna. Han var glad, att de
ännu återstod dem några veckor i denna eviga
sommar och kväfde med hjältemod en suck
vid denna nödlögn. Ellen kände sig som
en riktigt otacksam och elak varelse, då Georg
var så nöjd och belåten och trifdes så bra,
och hon ansträngde sig tappert att förjaga
alla förbjudna fantasier.
Men en dag kom Georg in i deras rum oc
fann sin lilla fru med hufvudet begrafvet i
E
FTEB EN UTLÄNDSK TIDNING meddela vi
här en afbildning af den uppskakande, nyh
srrÄÄ*-
^fn dess lefde byns invånare i ständig angs-
s» 5 ’-b s -SÄÄ
att förebygga en katastrof, men det V’sade sig
dan anslås till nära en mill. kr.
DET SNÖAR I SVERIGE. SKISS
FÖR IDUN AF HJÖRDIS.
D
Å IAG SITTER HÄR vid mitt fönster
och ser, hur snön faller i täta flingor
•• -rri löna+afi efter ty vi räd.ås tor en
kal ödslig barvinter, ser hur den tacker de
mörka taken, lyser upp de nakna, gråa trade
och tänker, att snart skall naturen vara *sk
nande hvit och prydd med de Prakt“la
miljejuvelerna, snön skall knarra ^der foten
och gnissla under meden, då kan ]ag förstå
att midt i all söderns värme och doft kan
längtan efter en klar, vacker ™terda^™
oss nordbor öfvermäktig. Jag vet, att tvä
människor åtminstone kännt det sa
Georg och Ellen Sterner hade fran sm tor
sta förlofningsiid drömt om att få tifibnnga
sin smekmånad vid Medelhafvet, de hade a
betat och försakat för att få se nagot af al
världens härlighet, innan husUga phkter bjmde
dem fast vid hemmets härd. Och så reste d
en dag efter jul, ett år då vinterns ljusa fröjd
i det längsta svek oss, och de lamnade ett
grått och fruset hemland bakom sig De mc
kade åt vännerna på perrongen och beklagade
dem, som inte kunde resa ifrån de dar rysliga
vintermånaderna och rakt m i solen. Och
vännerna afundades dem och hoppades hg
och i mjugg, att deras tor; en gång skuhe
komma. Och så foro de, njoto af den natu
KATASTROFEN 1 AIROLO.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
