Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - N:r 10. 4 februari 1899 - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
5 I DUN 1899
BiWRimRnsM
i
mm
A. Hartinan foto.
KINDERGARTEN: VII) FRUKOSTBORDET
dock hans öfveransträngda krafter, sjukdom
fjättrade honom vid hvilstolen, men hans klara
hufvud och rediga tankegång unnade honom
ända till det sista att tänka och arbeta för
sin kära teater. Ännu på sjukbädden dikte-
rade han broschyrer och uppsatser i viktiga
teaterfrågor.
Det vore godt, om våra dagars teatrar ägde
en sadan regissör och ledare som Ludvig Jo-
sephson, som alltid förstod att se konsten i
stort. Yisst är att Ludvig Josephsons namn
landtdagsmännen i kejser-
liga palatset.
De äro redan där inne
i kyrkan — generalguver-
nören och landtdagsmän-
nen. Den eldröda, breda
yllemattan ligger där ute i
snön och lyser och suger
åt sig alla färger rundt om
och gör dem bleka och
döda, så att man får det
intrycket, att det tinnes nu
mer bara en färg och den
är röd — vildt skrikande,
hårdt röd. Och öfver den-
na, den erkändt genuint
ryska älsklingsfärgen ha
landtdagsmännen trädt in i
kyrkan med sin nye gene-
ralguvernör.
Två präster i gyllene
messhakar stå framme vid
altarrunden. Ceremonien är
på finska språket. Luften i
det hvita templet skälfver
af de stora körernas växel-
sång. Genom de höga båg-
fönstren faller vintersolen
in fult och klar — tar hvitt
från snöfältet där utanför
— tar guld från en -stor
förgylld ängel, som knäbö-
jer vid altarrunden — och
kastar det som en ton af
blek guldglans öfver en
man, som sitter midt i ko-
ret i en hög karmstol fram-
om bänkraderna.
Det är en rysk officer
i guldsmidd generalsuni-
forin. Det breda, röda or-
densbandet skär djärft öf-
ver uniformens blå kläde,
och ordnar och stjärnor
trängas i oroligt glitier på
hans bröst. Men hans an-
sikte med den höga, kala
pannan är lugnt, stilla, oför-
änderligt. Under hela den
långa ceremonien, under
alla dessa körer, messor,
psalmer och predikningar
på omväxlande svenska och
finska, hvaraf han ej för-
står ett ord, är det alltjämt gjutet i samma stelnade
allvar. Endast de grå ögonen med stålglans i blic-
ken byta då och då mål, men de se på allt med
samma orubbligt stränga uttryck, medan en liten,
torr, fast hand långsamt tvinnar den långa, .tunna,
grå mustachen.
Det är generalen, excellensen Bobrilcoff, Einlands
nye generalguvernör.
Höga, späda flickröster och starka mansröster,
stämma upp Te deum. Invigningsgudstjänsten är
slut. Trumpeter falla i smattrande eko in i högsta
tonen och förtaga människostämmornas klang.
örns!
WÆmm
GENERAL BOBRIKOFF.
Generalguvernören reser sig. Hans sporrar klinga
sakta med detta säregna, lina ljud af små silfver-
klockor, som man alltid hör, när en rysk officer
rör sig. Han har gått fram till senatorernas ord-
förande, senator Tudeer, tar honom i hand och till-
hviskar honom några
ord, hugnar äfven
några af de andra se-
natorerna med hand-
tryckningar, men hans
ansikte är tiela tiden
stereotypt lugnt och
glatt.
Kammarjunkarne
i sina röda frackar
och adjutanterna med
silfversnöret om ar-
men följa tätt efter
generalguvernören,
när han långsamt går
stora gången framåt.
Hans ryska betjänt
med det Bobrikoff-
ska vapnet på de stora silfverknapparna väntar
honom vid utgången med den vida zobelpälsen.
Han sveper den hastigt om sig. Kyrkporten öpp-
nar sig och faller igen efter honom.
Ett efter ett lämnar stånden kyrkan — hvart
och ett anfördt af sin ordförande eller talman. Före
stånden komma senatorerna. Det är oftast ett fint
modelleradt gubbhufvud; som möter en öfver päl-
sens mörka bräm. Det är statens stödjepelare. Och
när de långsamt stiga- nedför den röda mattan i
sma hvita benkläder, sträckas åskådarnes halsar och
man nämner deras namn.
Landtmarskalken ba-
ron von Troil stöter af-
mätt sin hvita staf mot
golfvet, där han tågar
fram i spetsen för rid-
derskapet och adeln.
Den blå adelsuniformen
med sin gyllene krage
skymtar under den upp-
knäppta pälsen. Präste-
ståndet, borgarståndet
och bondeståndet följa i
täta fyrkanter.
Snedt öfver Senats
torget går tåget till kej-
serliga palatset — förbi
Alexander ILs staty går
det. Och ovillkorligt vän-
das mångas blickar mot
kejsarens bronsgestalt,
där han står med högra
handen framsträckt, lik-
som tagen just i det
ögonblick, då han sanktionerade Finlands lagar och
rättigheter — dessa lagar och rättigheter, som nu
på många håll anses sväfva i fara.
Kejserliga palatset! — Detta bruna, trevånings-
stenhus, som afslutar hamnens huslänga, har intet
kejserligt imponerande i sig. Man kan gå där förbi
många gånger, utan att ens lägga märke till det.
Två små flyglar flankera borggården. Den ryska
AI.EXANDER-STATYEN.
skall bevaras i kärt och aktadt minne hos
hvarje beundrare af vår dramatiska verksam-
het- Adolf Hellander.
FRÅN HELSINGFORS. ETT LITET
RESERREF TILL
LINDRERG.
NIKOLAIKYRKAN.
teiiaML.
-■‘■Tb–
KÜÜy
IDUN AF ELSA
I
DAG skall den »Ur-
tima Landtdagen»
högtidligen öppnas
i Finlands hufvudstad
— den af kända skäl
med så stor spänning
motsedda. Nikolaikyr
kans klockor klinga ut
öfver staden. Svart och
tät är den långa män-
niskoström, som slingrar
sig öfver det snöfyll-
da Senatstorget, uppför
templets breda, hvita
trappor.
Invigningsgudstjän-
sten i Nikolaikyrkan står
först på programmet, se-
dan mottager general-
guvernören högtidligen
JjgSssKK
1g
A. Hartman foto.
KINDERGARTEN : MUSIKSTUNI).
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
