Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - N:r 14. 18 februari 1899 - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
idun usyy. - 4 —
»FÖR ATT FINNA ANDRÉE».
A. Jonason foto.
PROFESSOR A. G. NATHORST.
D
EN YÄDJAN, vår frejdade arktiske for-
skare professor A. G. Nathorst i dessa
dagar låtit utgå till allt Sveriges folk att ge-
nom en nationalsubskription till sommaren
utrusta en expedition till nordöstra Grönland
för Andrées och hans följeslagares efterfor-
skande, har mötts med allmän entusiasm och
tillfredsställelse. Den erfarne polarfararen har
själf ställt sin dugande ledarförmåga till det
storslagna företagets tjänst och Antarctic —
det från fjolårets Spetsbergsexpedition bepröf-
vade ishafsfartyget — till kostnadsfritt för-
fogande. Af den summa på 70,000 kronor,
som ytterligare kräfves, tecknades redan dagen
efter uppropets utfärdande resp. 10,000 och
5,000 kr. af grosshandlarne S. Kempe och
K. Dickson. Goda utsikter för den stora pla-
nens realiserande synas således redan före-
ligga, och man må hoppas att offervilligheten
inom kort till fullo skall ha betryggat full-
följandet af ett företag, som, om något, är en
nationell hederssak.
Professor Nathorst är född i Södermanland
1850, blef filosofie doktor i Lund 1874, docent
i geologi samma år samt 1884 professor och
intendent vid naturhistoriska riksmuseet i
Stockholm. Han har deltagit i Here arktiska
forskningsfärder, senast som chef för fjolårets
Spetsbergsexpedition, samt genom talrika skrif-
ter bidragit till utredningen af många viktiga
naturvetenskapliga frågor.
Den fotografi af Antarctic, som professor
Nathorts godhetsfullt ställt till vårt förfogande,
har sitt särskilda intresse på grund af platsen,
där den är tagen, nämligen i den grönländ-
ska drifisen vid »Svenska djupet» under förra
sommarens expedition.
Hela vårt folks bästa välönskningar följa
från början professor Nathorsts nu beramade
nya Antarcticfärd »för att finna Andrée».
Må han en gång, när den färdens historia skrif-
ves, på dess titelblad kunna rista de stolta
orden :
»Hur jag fann Andrée».
KOMMERS. SKISS FÖR IDUN AF
TORKEL RERG.
» TAG SKA BE att få se på klädningstyg . . .
tl något varaktigt, enkelt och billigt,» sade
fru Holm, då hon, åtföljd af sina tre döttrar,
trädde in hos handlanden Nybom.
Denne, en liten storbukig herre med täta
knollror öfver det massiva hufvudet, vred sig
makligt om på klacken och lät blicken spa-
nande glida upp och ned för de välfyllda
hyllorna, under det han eftersinnande uppre-
pade: »varaktigt, enkelt och billigt.»
»Ajo, om det inte blir så förfärligt varak-
tigt så ... Det skulle först och främst vara
något modernt och vackert,» inföll ifrigt Lisen
Holm, då hon såg herr Nybom sträcka ut sin
knubbiga hand mot en stapel mörka, melan-
koliska tyger.
»Tyst du, min flicka lilla, här är det jag
som bestämmer,» påminde myndigt fru Holm.
»Tre klädningar på en gång . .. Det där blir
bestämdt för ljust, snälla herr Nybom,» var-
skodde hon den villrådige köpmannen, som
tydligen tappat’ spåret och ej visste, hvar han
skulle börja eller sluta. »Det ska vara till
promenad. »
»Telefon till grosshandlaren,» ljöd det bråd-
skande uppifrån kontoret.
»Hör du, Gerhard, du får ta och expediera
damerna, tills jag kommer igen,» ropade herr
Nybom, tydligen lättad, i det han med ovän-
tad vighet hjulade uppför den korta inner-
trappan.
Tre par flickögon vändes blixtsnabbt mot
den framskyndande Gerhard, en »ny», som
flickorna Holm ännu inte sett.
»Något modernt och vackert var det,» sade
denne med en skälmaktig blick ur sina mörk-
grå, svartfransade ögon, »och på samma gång
varaktigt, enkelt och billigt,» ifyllde han bråd-
skande, liksom för att bemöta en förutsedd in-
vändning. »Jag undrar, om inte det här skulle
kunna passa.» Han ryckte ut, en fyra, fem
tygpackar och placerade dem i rad på disken.
»A mamma, mamma, så förtjusande! Titta
på det här mörkblå! Så stiligt mönster! Och
så mjukt och så tjockt och så tätt!» Maja
höll hänryckt upp tyget mot dagern.
»Ja, men det här gröna är ändå vackrare.
Jag har hela tiden önskat mig en grön. Mam-
ma lilla, snälla, lilla mamma, jag får ju det
här, säg?» Lisen lade hufvudet på sned och
såg, i Gerhards tycke, rent af oemotståndlig
ut.
»Jag tycker bäst om det moderna,» förkla-
rade Inga lågmält. »Fast egentligen hade jag
tänkt mig något rutigt...»
»I rutigt ä vi mycket sorterade,» upplyste
Gerhard raskt, i det han. ökade samlingen med
några tygstycken. »Och mer få vi endera da-
gen.» Han sprang upp på en stege och häm-
tade ner ytterligare två packor.
»För all del gör sig inte så mycket besvär,»
bad fru Holm, som under tiden noga gran-
skat de ifrågasatta styckena. »Vi ha mer än
nog att välja på. Det gröna och det blå ä
ju inte så oäfvet... lagom ljust.. . Jaså Inga
föredrar alltjämt det spräckliga? Det är ju
också inte illa. Ja, nu beror det på, om vi
kunna komma öfverens om priset. Var snäll
och säg oss det yttersta, och kom ihåg, att det
är fråga om tre klädningar och det till en
gammal kund.»
Gerhard vände på packorna, tydde med
rynkade ögonbryn de mystiska tecknen på pris-
lapparna och nämnde affärens ultimatum. Fru
Holm gillade detta i fråga om båda de andra
tygerna, men om det gröna sade hon lugnt:
»Det ställer sig för dyrt. Så mycket kan jag
inte ge. Då få vi se oss om på annat håll.»
Lisen såg hjärtängslig ut. Hon hade redan
i inbillningen sett lika tydligt som i en spe-
gel, hur det gröna, sammetsmjuka klädet höjde
hennes blekt turkosblåa ögon och mattskära
hy. Hon kunde på inga villkor afstå därifrån . . .
Hon måste ha hjälp från hvad håll som helst.. .
En blick full af böner jagade blodet upp i
Gerhards bleka kinder.
»Hur högt skulle fru Holm vilja gå?» frå-
gade han med ett spändt uttryck, liksom fär-
dig att våga det omöjliga.
Fru Holm nämnde sitt pris. »Men det är
inte värdt att tänka på . . . »
»Om herrskapet ä så goda och vänta ett
ögonblick ...» Med tygpacken tryckt mot sitt
hamrande hjärta tog Gerhard kontorstrappan i
ett språng och vädjade ögonblicket därpå and-
fådd till högsta instansen. Domen, fälld inom
lyckta dörrar, blef den, att fru Holm »för
gammal bekantskap» skulle få tyget till det
föreslagna priset.
»Så snällt!» jublade Lisen och smekte sam-
metslent Gerhard med blicken. »Nu ha vi
bara garneringstyget kvar.»
Efter åtskilligt muntert ventilerande upp-
gjordes äfven denna del af affären till ömse-
ttsrv«
M M i. ifp r
ANTARCTIC» VID »SVENSKA DJUPET
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
