Full resolution (JPEG)
- On this page / på denna sida
- N:r 19. 8 mars 1899
- Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
5 IDUN 1899.
VÅRA ILLUSTRATIONER.
»OTOR-KLAS OCH LILL-KLAS», G. af Geijerstams
^ nya sagospel, går nu, som vi redan i förra num-
ret omnämnde, för hvarje kväll inför fullsatt salong
och under lifligaste bifall öfver Svenska teaterns
tiljor. Vår tecknare återgifver i dagens nummer
den karaktäristiska scen ur 3:e tablån, när den kär-
lekskranke klockaren (hr V. Lundberg), som gömt
sig i bondhustruns (fröken Borgström) kista, af den
klipske Lill-Klas (hr A. de Wahl) för den förbluffa-
de bonden (hr Riego) förevisas som själfva »hin
håle>. I ett par mindre pennteckningar framställas
tvänne andra af styckets hufvudfigurer: Sankte-Per
(hr E. Hillberg) med sitt metspö i handen och den
grötmyndige Stor-Klas (hr G. Ranft).
rjlVÅ PRESIDENTSKOR. Madame Marie Loubet,
den nye franske presidentens maka, är född år
1849 i Montélimar, där hennes fader var järnhand-
lare. År 1867 ingick hon äktenskap med Emil
Loubet, hvilken då verkade som advokat i den lilla
franska landsortsstaden. Madame Loubet säges vara
en enkel och anspråkslös kvinna med utpräglad
smak för ett stilla familjelif, hvilken dock med ofel-
’ i’hRI ’
»
MADAME LOUBET.
bar takt och värdighet förstår uppbära de represen-
tationsplikter, hennes makes höga ställning nu på-
lagt henne. Tvänne söner och en dotter äro fruk-
ten af hennes äktenskap.
MADAME FAURE.
Vi meddela äfven
■bilden af madame Felix
Faure, den bortgångne
presidentens änka. Niè-
ce till mairen i Am-
boise,denstad därFaure
i unga år utöfvade det
hedervärda garfvaryr-
ket, blef hon sedermera
hans maka efter flytt-
ningen till Havre. En
utmärkt värdinna i
Elysépalatset, har hon
nu ock vetat att lämna
det med en upphöjd
värdighet, som gjort
hennes sorg vördad af
alla.
*
TVE FRANSKA TRONPRETENDENTERNA börja
^ åter röra på sig och deras personligheter ha
genom de senaste händelserna i Frankrike på nytt
skjutits i förgrunden. Vi återgifva därför i dag
deras senaste porträtt. Där är först bonapartister-
nas kandidat, prins Victor Napoleon, född 18 juli
1862, som bekant numera bosatt i Bryssel, hvarifrån
han står i ständig förbindelse med sina trogna i
Paris, bidande sin dag. Så ha vi rojalisternas man,
ättlingen af huset Bourbon, hertig Ludvig Filip af
Orléans, född 6 febr. 1869. Sedan 1896 är han gift
med Maria Dorotea, ärkehertiginna af Österrike
och. bosatt i England. En syster till honom är
drottningen af Portugal.
»STOR-KLAS OCH LILL-KLAS» PÅ SVENSKA TEATERN. 3:e TABLÅN: »HIN HALE I KISTAN.»
mm
V s
^MS5555SSSMPSB
EHäHHäSi
WA
1 * ■»>*i «»» 1 »»AH.
RARNDOMSVÄNNER.
J
AG^VET EN GLÄDJE, som varar — det är den,
som vuxit upp med oss. Jag vet ett band, som
icke brister — det är bandet mellan barndoms-
vänner. Det är något så skärt och fint, detta,
vackert som våren, oförvissneligt som det solljusa
hoppet.
I lek och löje begynte det. I lek och löje gick
det fort. Skratt, skämt, sång och dans bröto sig
mot en fond af allvar, mot en bakgrund af guld.
All barndomens poesi var där, allt barndomens joller,
nonsens, ljufva tokeri.
Allt väfde sig tillsam-
mans och vardt ett
helt af sällsam skön-
het. När man nu i min-
net dröjer därvid, är
det som en saga.
Man komtillhopatill
dockkalas och knäck-
kokning, till krocket
och änklek, till tablåer
och högläsning. Man
möttes vid båtfärder
och badturer,vidskrid-
skoåkning och snö-
bollsfröjd. Vår och
sommar, höst och vin-
ter — ständigt nya nö-
jen, ständigt ny glädje.
Långdansen om julen
genom kök och salong
i susande fart —
skogsvandringarna i
maj, i de hvita sip-
pornas tid. -— Klätt-
randet i bigaråträden,
när bären hängde så
lockande röda •— blå-
bärsplockningen i bör-
jan af augusti. Minns
du — minns du? Så
hviskar det till oss —
och det fuktiga ögat
och den flammande
kinden skvallra om, att
det icke är glömdt.
Skulle vi kunna glöm-
ma det vackraste ka-
pitlet i vår lefnads hi-
storia? Skulle vi kun-
na glömma dem, som
med oss vuxit upp vid
allt detta? Ha vi än
sedan skilts åt, ha vi
än vandrat olika vä-
gar i lifvet — ett enar
oss dock — minnet af
barndomens vårfröjd.
Helt främmande kun-
na vi aldrig blifva för
jnvarandra. Mycken
snö har väl fallit mellan hvad som var och hvad
som är, men den smälter bort för det solljus, som
strålar ut från denna vår första glädjes dag.
Så sända vi till alla de forna glada barnen en
hälsning —■ den går från hjärta till hjärta. Vi
sända detta väna »minns du, minns du?» Vi sända
ett tack för all barndomens leende skönhet. Och
sakta, helt sakta går öfver darrande läppar en sol-
varm välsignelse — — En glädje, som varar, ja,
det är den, som vuxit upp med oss. Ett band,
som ej brister, ja, det är bandet mellan barndoms-
vänner. Adi.
de franska tronpretendenterna.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Project Runeberg, Sun Dec 10 10:38:46 2023
(aronsson)
(download)
<< Previous
Next >>
https://runeberg.org/idun/1899/0153.html
