Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - N:r 27. 5 april 1899 - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
IDUN 1899. 4
VÅRT MINISTERPAR I ROM.
FRIHERRE CARL BILDT.
I
DAG, DEN 5 APRIL, öppnas högtidligen
i Rom den 6:e internationella journalist-
kongressen, vid hvilken delegerade från all
världens kulturländer deltaga. Äfven den
svenska pressen har ditsändt sina represen-
tanter, och eder egen tidning, kära läsarinnor,
företrädes af dess redaktör. Tillfället har där-
för synts oss synnerligen lämpligt att pryda
detta nummer med bilderna af vårt lands stän-
dige representant vid det italienska hofvet,
ministern, friherre Carl Bildt, och hans fri-
herrinna, född Keiller. Och vi hafva därvid
nöjet att omrama den med en text, författad af
en med ämnet väl förtrogen person, professor
Sam Wide, hvilken vi härmed lämna ordet:
Den man och den kvinna, hvilkas bilder
möta oss här ofvan äro ingalunda obekanta
för den svenska allmänheten. Många äro
de svenskar och svenskor, som under sin
Romavistelse fått personligen lära känna den
svensk-norske ministern och hans älskvärda fri-
herrinna ; men äfven för mången, som icke
haft lyckan att fara till Rom och inträda i de-
ras gästfria hem, äro de icke några obekanta
storheter. Friherre Bildt har genom sin veten-
skapliga och litterära verksamhet skapat sig
ett högt aktadt namn här hemma i Sverige,
och hans friherrinnas vackra bild har redan en
gång förut presenterats för Iduns läsekrets,
med beledsagande text af Daniel Fallström,
n:r 21 (284) fredagen den 26 maj 1893.
De diplomatiska kraf, som i våra dagar
ställas på en svensk-norsk minister i Rom, äro
icke af den art, att de kunna fylla ut ett lif
för en man med friherre Bildts begåfning och
verksamhetslust. Och den lediga tid, som hans
officiella verksamhet lämnat honom öfrig, har
han användt på bästa sätt. Frih. Bildt är icke
blott en framstående diplomat, han är äfven
en lärd man, ja — hvad mera är — en veten-
skapsman. Han skulle ha kunnat bli en ypper-
lig professor i historia, liksom han betraktas
FRIHERRINNAN ALEXANDRA BILDT.
som ett lämpligt ämne för en svensk-norsk ut-
rikesminister; och härvidlag återkallar han min-
net af förgångna tiders diplomater, hvilka med
framgång ägnade sig ej blott åt statsmannens,
utan äfven åt forskarens eller vitterlekarens
uppgifter. Väl bevandrad i historiens olika
skiften, har han med synnerlig förkärlek för-
djupat sig i forskningar öfver tvänne märkliga
svenska kvinnor, hvilka lefvat och verkat i
Rom, den heliga Birgitta och drottning Kri-
stina. För några få år
sedan var han i det när-
maste färdig med att i
bokform utgifva sina
studier öfver vårt sven-
ska medeltidshelgon. Då
ville olyckan, att manu-
skriptet bortstals och al-
drig kunnat återställas.
Men i stället vänta vi i
dagarna af frih. Bildt
ett arbete på franska
om drottning Kristina,
hvilket till större delen
är grundadt på otryckta
källskrifter, som förfat-
taren uppdagat i Ita-
lien.
Medan detta och an-
dra lärda arbeten af vår
minister i Rom icke
kunna tränga så långt
ut i vida kretsar, är
frih. Bildt så mycket
mera känd af den lä-
sande allmänheten ge-
nom sina ypperliga »An-
teckningar från Italien
af en svensk diplomat»
— ett arbete, som in-
tager ett hedersrum
bland våra svenska rese-
skildringar från främmande länder. I dessa un-
derhållande och gedigna skildringar framträder
för oss förf. sådan han är: lärd och kåserande,
allvarsam och humoristisk, en världsman, men
därjämte enkel och rättfram, en skarpsinnig
iakttagare och på samma gång en man, som
låter hjärtats vekare känslor komma till sin
fulla rätt.
En vän af de bildande konsterna, såsom
frih. Bildt är, har naturligtvis i Rom ett ypper-
ligt tillfälle ej blott till studier, utan äfven
till förvärf. Också har han förstått att samla
många vackra konstsaker, som nu pryda hans
smakfullt inredda våning i Palazzo Capranica
vid Via Teatro Valle. Tillfällen därtill ha er-
bjudits vid de under det sista årtiondet ej
sällan förekommande auktioner efter aflidne
eller ruinerade romerske stormän. Jag vet icke,
om frih. Bildt utöfvar någon af de gamla goda
konsterna — men jag känner honom såsom en
förträfflig idkare af en mera ung och demo-
kratisk konst, amatörfotografien.
Vid första sammanträffandet med vår mini-
ster i Rom förefaller han korrekt och höfligt
tillmötesgående. Märker han, att man har
mera allvarliga afsikter med sin Romavistelse,
får man lätt tillgång till hans person och hans
hem. Man får då göra bekantskap med hans
älskvärda friherrinna, hvars hjärtegoda, kvinn-
liga väsen vunnit så många hjärtan ej blott
i det gamla, utan äfven i det nya hemlandet.
Till börden göteborgska — född Keiller — var
hon för 10 år sedan en firad flicka, som ge-
nom sin fägring, sina behag och sin förtju-
sande sångröst väckte ett berättigadt uppseende
såväl i det göteborgska sällskapslifvet som vid
västkustens fashionabla badorter. Vid en af
dessa var det — om jag minnes rätt, vid
Marstrand — som hon vid nämnda tid knöt
den första bekantskapen med sin nuvarande
man.
Samma bemärkta ställning, som friherrinnan
Bildt såsom ungmö intog hemma i Sverige,
har hon äfven hastigt eröfrat i den romerska
societeten, där »Stella polare» eller »L’étoile du
Nord» äro de namn, hon fått mottaga af alla
dem, som hon tjusat genom sin blonda fäg-
ring, sina intagande själsegenskaper, sina hän-
förande umgängesgåfvor. Detta är en icke
FRAN BILDTSKA HEMMET I ROM: I FÖRMAKET.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
