Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - N:r 27. 5 april 1899 - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
— 5 IDUN 1899.
jHjagyaig-
l’RAN BILDTSKA HEMMET I HOM: I FRIH. BILDTS ARBETSRUM.
ringa ärebetygelse, ty det är stora fordringar,
som ställas på en diplomatfru i Roms aristo-
kratiska umgängesvärld, som rymmer inom sig
så mycken kvinnlig skönhet och sydländskt
behag, så mycken fin bildning och så många
glänsande sällskapstalanger.
Ett sådant lif har sina fröjder, men äfven
sina mödor; och helt säkert har friherrinnan
Bildt många gånger hellre åstnndat att få
stanna hemma än att fara bort på bal och
där firas och beundras. Sin största och mest
hängifne beundrare har hon i alla fall i sin
make, och man behöfver icke vara länge till-
sammans med de båda för att märka, att här
råder ett riktigt lyckligt äktenskap. Sådan är
äfven italienarnes uppfattning, ehuru den stun-
dom tager ett för våra nordiska förhållanden
något egendomligt uttryck.
Jag tror mig icke gå grannlagenheten för nära,
om jag berättar, att, då frih. Bildt här om året
vistades en tid med sin friherrinna i Neapel,
rådde mellan dem synbarligen ett så innerligt
förhållande, att neapolitanarne hade svårt för att
tro, att det var man och hustru. Också erin-
rar jag mig, huru jag sommaren 1897 en dag
sammanträffade med frih. Bildt i Siena. Han
hade dagen förut gjort ett synnerligen lycko-
samt handskriftsfynd, i det han återfunnit en
mängd egenhändiga bref från drottning Kri-
stina, hvilka man dittills trott hade gått för-
lorade. Han skildrade för mig sina känslor
af glädje, när han på aftonen med sitt dyr-
bara fynd hade kommit till Siena, och han
tilläde: »Det enda, som fattades, var, att inte
min hustru var här och fick
glädje.»
deltaga
När hettan begynner
i maj, reser friherrin-
nan Bildt till svalare
trakter i Schweiz eller
Tyrolen; stundom ut-
sträckes färden ända
till Sverige. Hennes
gemål, som bättre kan
trotsa Italiens sommar-
hetta och för öfrigt
icke så länge får vara
frånvarande från sin
post, stannar i regeln
kvar i Rom till slutet
af juni. Då afskedas
husets alla tjänare —
så när som på en enda
— för att på hösten
återvända efter som-
maréns »dolce far ni-
ente» på Campagnan.
Ministern beger sig då
vanligen till några af
mellersta Italiens högt
belägna bergsstäder,
hvilka han så målande
skildrat i sina ofvan
citerade »Anteckningar
från Italien ». Med syn-
nerlig förkärlek uppe-
håller han sig i Siena,
där han begynner sin
dag med ett bad i Fon-
tabrandas kalla, käll-
klara vatten. Längre
fram på sommaren upp-
söker han sin gemål,
och i oktober eller no-
vember återvända de
till »den eviga staden»,
där vintersäsongens
fröjder och mödor
snart taga sin början.
Jag kan icke lämna
den älskvärda familjen,
utan att nämna ett par ord om enda dottern,
husets lilla »signorina», en flicka, som nu bör
vara en 6 till 7 år. Hon har liksom sin mo-
der ett äkta svenskt utseende, med blå ögon
och blondt hår, som
slår an så mycket nere
i södern. Jag minnes,
när jag första gången
såg henne i Rom på
våren 1893. Hon bars
då af sin amma, en
ståtlig italienska från
den lilla staden Cane,
som rent fabriksmäs-
sigt förser den romer-
ska aristokratien med
präktiga ammor —
en företagsamhet som
frih. Bildt så humoris-
tiskt skildrat i sina
»Anteckningar från
Italien». Lilla signo-
rinan väckte då hos
mig en riktigt foster-
ländsk stämning; jag
tänkte på hembygdens
blåa sjöar, spädgröna
björkar och ljuslockiga
töser. När jag fyra år
senare återsåg henne,
var hon en liten för-
näm romersk dam,
som talade en klin-
gande italienska och
uppträdde mycketkor-
rekt och »ladylike».
En afbild af sin moder, kommer hon säkert
att vandra i dennas fotspår, och jag före-
spår lilla signorinan många eröfringar både
i södern och i norden. Jag hoppas, att hon
snart må lära sig att tala svenska lika bra
som italienska. Modersmålet har hon lärt
sig ett par gånger på besök i Sverige, men
åter glömt det.
Sam Wide.
H
uru en piga hade det för 6o
ÅR SEDAN. »RÅNGUMMANS SKILD-
RING, UPPTECKNAD FÖR IDUN Af FAN-
NY CHRYSANDER.
F
RUN SKA VÄL HA NAGRA RAN eller stru-
tar i dag.» Det var gamla madam Janson,
gemenligen kallad »rångumman», som med
ödmjukt, men på samma gång vänligt öfvertalande
tonfall gjorde denna fråga hvarje onsdagsmorgon,
då hon, stödd på sin käpp och med sin stora lock-
korg i handen, trädde in i mitt Stockholmskök.
Sådan jag sist minns henne, var hon mycket böjd,
men så var hon också 82 år. I många år hade hon
redligt och ärligt försörjt sig med sin lilla handel.
Hennes bakverk voro af läckraste slag och med en
viss stolthet talade hon också om sina »många hus»
och sina »många fruar», med hvilka hon gjort och
gjorde affärer. Vissa distrikt besöktes regelbundet
vissa dagar i veckan och alla, med hvilka gumman
Janson på detta sätt kommit i beröring, voro enligt
hennes försäkran, »obegripligt snälla å rara å galanta
människor allihop.»
Under hennes långa affärstid hade det väl ibland
kunnat se ut, som om kundkretsen började minskas,
då familjer, som förut »köpt för barnens skull», icke
längre brydde sig om att köpa rån och strutar, se-
dan barnen flugit ur boet; men det hade ock ofta
händt, att de utflugna själfva bildat familj och för
»barnens skull» å sin sida blifvit gummans kunder.
På detta sätt hade den ena generationen tagit vid
där den andra slutat, och »rångumman» talade ofta
med mormoderlig förtjusning om de »söta barnbar-
nen», som voro så »danna» efter hennes rån.
Ingen^ kunde heller vara tacksammare än den
gamla, då hon fick sälja något, vore det också blott
för tio, femton öre. Blef hon dessutom bjuden på
en kopp kaffe, fick man genom hennes glada tack-
samhet intrycket af att hafva gjort en riktigt god
gärning. Och under sådana små feste- och hvilo-
stunder blef hon nyter och språksam af hjärtans
lust.
Med gamlas vanliga förkärlek för minnena från
ungdomen var det ock sådana, hon med raska och
lifliga drag företrädesvis tecknade. Det skrynkliga
FRAN BILDTSKA HEMMET I ROM: I RÖDA SALONGEN.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
