Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - N:r 40. 20 maj 1899 - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
IDUN 1899. 2
fram i Jönköping höll föreläsningar i hälso-
vård för arbeterskor.
Äfven på ett annat område ntöfvade fru
Broomé i sin hemort en banbrytande verk-
samhet: Jönköpings första skollofskoloni var
en skapelse af henne. Hon uppgjorde planen,
insamlade penningarna, lade ända in i minsta
detaljer hand vid de praktiska förberedelserna,
hyrde landtstället, såg ut barnen och skötte
koloniens ekonomi. Sedan dess, år 1894, ha
i Jönköping skollofskolonier årligen anordnats
af frn Broomé, så länge hon därstädes hade
sitt hemvist.
Stilla och organiskt har frn Broomés freds-
verksamhet utvecklat sig. Första gången hon
offentligen yttrade sig i frågan var under en
i Jönköpings fredsförening hållen diskussion
om betydelsen af kvinnans andel i fredsarbe-
tet. Från ord öfvergick frn Broomé till hand-
ling, då hon antog sekreterarebefattningen i
nämnda förening. Denna uppgift föranledde
henne i sin ordning att grundligt studera den
organiserade fredsrörelsen. Följde så från en
af fredssakens mest framstående målsmän i
vårt land maning till henne att minna de
svenska kvinnorna om deras värnplikt under
fredsbaneret. Och medan hon i detta syfte
försvenskade utländska fredspublikationer, vak-
nade inom henne behofvet att med egna ord
föra fredssakens talan inför sina medsystrar.
Om hennes upprop, om verkan af detta och
om hennes därpå följande framgångsrika orga-
nisatoriska fredsverksamhet hafva vi redan
erinrat.
* .
År 1891 ingick Emilia Lothigius äktenskap
med ingeniör Erik Broomé. Då döden två år
därefter upplöste denna förening, flyttade fru
Broomé med sin lilla dotter hem till sin fader,
hvars hus hon alltsedan förestått. Från hösten
1897 bosatt i Stockholm, undervisar hon äfven
i naturkunnighet och hälsolära uti Stockholms
nya samskola samt leder, som förut påpekats,
Sveriges kvinnliga fredsförening, af hvars press-
sektion hon dessutom är medlem. Rikt be-
gåfvad, mångsidigt utvecklad, full af initiativ
och energi, af handlingskraft och målmedve-
tenhet, fyller fru Broomé sin plats som freds-
sakens främsta kvinnliga representant i vårt
land på ett sällsynt harmoniskt och verknings-
fullt sätt, med kvinnlig själfullhet och takt.
Tora Kjellberg.
HAN ÄR KOMMEN SOM FÖRLOS-
SAR . ..
H
AN ÄR KOMMEN, som förlossar,
vårens unge hjältedrott!
Och hans käcka, blåa gossar
segergladt mot vintern gått.
Blåa sippor drifvan tvingat,
blåa böljor isen bräckt,
blåa skyn hvart köldmoln bringat
hän på flykt för sunnans fläkt.
Bäcken porlar, safven sjuder,
knoppen sprängs och puppan bräcks.
Fågelkvittret åter ljuder,
insektsuri’et åter väcks.
Allting vidgas, värms och strålar.
Bort flyr dödens dystra färg.
Brodden härligt mullen målar,
bladet träd och mossan berg.
Allt i frihet skönt sig formar,
allt i ljus får stolt sin gång,
och i hvarje fiber stormar
fulla lifvets segersång ...
Briste dogmer, knoppar lika!
Konstens pupptvång falle snart!
Då får tron sin blomning rika
och det sköna vingefart.
Granna frasers stela hölje
smälte bort i frusen håg,
och den djupa känslan bölje
fritt som insjöns lösta våg!
Han är kommen, som förlossar,
vårens unge hjältedrott!
Och hans käcka dådlust blossar
i allt äkta nordiskt blått.
Där de blåa fanor bölja,
vika våldets vinterdar.
Och en pingstskyns makt skall följa
ädelt blåa ögonpar.
Harald Jacobson.
KVINNOFRÅGORNA VID ÅRETS
RIKSDAG.
I
JÄMFÖRELSE med det lifliga lagstiftnings-
arbetet på kvinnofrågornas område vid 1898
års riksdag når innevarande års riksdag ej
synnerligt långt upp, men åtskilligt af bety-
delse och intresse finnes dock att anteckna
från dess verksamhet i detta hänseende, och
Idun vill därför ej underlåta att nu — sedan
riksdagsarbetet föreligger fullt afslutadt —
lämna sin sedvanliga öfversikt öföer »Kvinno-
frågorna vid årets riksdag».
Mest omdebatterad och ganska märklig ge-
nom sin betydelse, ej allenast för de af den-
samma direkt intresserade, utan fast mer genom
sina konsekvenser för flere grupper af kvinnliga
statstjänare, var frågan om de kvinnliga post-
expeditörerna. Förhållandet var, att k. m:t vid
uppgörandet af ny aflöningsstat för postverket
föreslagit inrättandet af en tredje lönegrad,
hufvudsakligen afsedd för kvinnlig personal.
Härom var ju intet i och för sig att säga, men
tyvärr hade k. m:t satt lönerna för denna
tjänsteklass så låga, att ändringen innebar en
högst väsentlig försämring i den vid postver-
ket anställda kvinnliga tjänstepersonalens ställ-
ning. Redan statsutskottet, som dock ej är
kändt för någon frikostighet mot tjänstemän,
fann lönerna vara allt för knappt tillmätta
och bättrade på dem en smula. Några reser-
vanter från andra kammaren gingo ändå längre
och framlade ett förslag, hvilket skulle bereda
de kvinnliga postexpeditörerna åtminstone nå-
gorlunda skälig ersättning för deras ansvars-
fulla arbete och möjliggöra för dem att efter
långt arbete komma till någorlunda god eko-
nomisk ställning. -Reservanternas förslag god-
kändes utan vidare af andra kammaren, men
afslogs af första, hufvudsakligen emedan man
fruktade konsekvenserna däraf vid andra sta-
tens verk, där kvinnliga arbetskrafter använ-
das, särskildt telegrafverket, för hvars lågt af-
lönade kvinnliga biträden man då ej längre
kunde uppskjuta en löneförbättring. I den
gemensamma omröstningen segrade emellertid
reservanternas förslag, hvadan riksdagen be-
redt en liten ljusning i ekonomiskt hänseende
för de kvinnliga postbiträdena och gifvit på
handen, att en dylik äfven bör beredas andra
kvinnliga statstjänare. Genom detta beslut
komma vid postverket att inrättas två nya,
hufvudsakligen för kvinnliga expeditörer af-
sedda lönegrader, den ena (den fjärde) med
1,200 kr. begynnelselön och två ålderstillägg,
hvartdera à 150 kr., samt rätt därjämte till
andel i uppbörds- och frimärkesprovision enligt
nu gällande grunder (omkring 350 kr.), samt
den andra (den tredje) med 1,400 kr. begyn-
nelselön jämte två ålderstillägg å 150 kr. och
andel i provision. Antalet af postexpeditions-
tjänster i båda dessa lönegrader skall vara 40,
och häri ligger reformens egentliga praktiska
värde, ty de kvinnliga postbiträden, som hit-
tills efter 13 à 15 års tjänstgöring lyckats
blifva t. f. postexpeditörer af nuvarande andra
lönegraden, ha redan nu bättre lönevillkor än
de nu för de nya lönegraderna stadgade,
men antalet af dessa platser har varit så ringa,
att flertalet kvinnliga postexpeditörer hittills
aldrig hunnit längre än till extra biträden,
hvilkas lön de första tre åren är endast 750
kr. och först efter 12 år kan stiga till 1,350
kr. Tilläggas bör kanske, att äfven hädan-
efter kunna kvinnliga postbiträden uppflyttas
i andra lönegraden, men »i regeln» skall denna
numera vara förbehållen för manliga tjänste-
män.
De kvinnliga postexpeditörerna hafva, enär
de endast erhålla förordnande på sina platser,
ej någon rätt till pension i motsats till sina
manliga kamrater. I andra kammaren väck-
tes visserligen motion om rättelse i detta miss-
förhållande, men denna ledde ej till något
resultat. Det var nog många, som varmt be-
hjärtade denna sak, men af hänsyn till den
viktigare lönereformen vågade de ej nu hålla
för strängt på pensionsfrågan, utan nöjde sig
med hoppet att vid den definitiva regleringen
af postverkets organisation, som torde före-
tagas redan nästa riksdag, kunna tillse, att
det sörjes för de kvinnliga postexpeditörerna
på deras ålderdom.
På tal om pension bör här nämnas, att
k. m:t i sitt stora lagförslag till ordnande af
det civila pensionsväsendet uteglömt flere kvinn-
liga statstjänare såsom t. ex. lärarinnorna vid
folkskoleseminarierna och de kvinnliga ritarne
vid rikets allmänna kartverk, hvilken försum-
melse emellertid enskilde motionärer skyndade
sig att godtgöra. Af det hela vardt dock
denna gång intet, då riksdagen ville, att stats-
tjänare skola lämna bidrag till sin egen pen-
sionering och därför afslog lagen.
Åt kvinnans arbete på skolans område har
riksdagen i år på flerehanda sätt gifvit sitt
erkännande och vidtagit en del anordningar,
på det att kvinnliga arbetskrafter måtte i än
högre grad, än hittills varit fallet, komma till
användning i skolans tjänst. I de båda skån-
ska länen finnes, som bekant, ej något lärarin-
neseminarium. Härigenom har det ofta in-
träffat och inträffar alltjämt, att unga kvinnor
med afgjord håg och fallenhet för lärarinne-
kallet nödgas afstå från sin önskan att utbilda
sig härför allenast af den orsak, att genom-
gåendet af ett seminarium på aflägsen ort är
förbundet med afsevärdt högre kostnader, än
fallet skulle vara, om en sådan bildningsan-
stalt för kvinnliga elever funnits att tillgå på
närmare håll. Riksdagen har behjärtat detta
förhållande och i skrifvelse till k. m:t uttalat
sig för inrättandet af ett nytt seminarium för
Gyllne blomster ängen kröna,
silfverstim i vågen gå.
Fjärillek på tufvan gröna,
måsars krets på bölja blå.
Bland nu befintliga Cacaosorter
intages säkert förnämsta platsen af HULTMANS CACAO GrUlcimecialj
vid 1897 års Konst- och Industriutställning
Stockholm.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
