Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - N:r 53. 5 juli 1899 - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
IDUN 1899. 4
«ätéiàéinm******’
,’xaé&e*r ■
SUifel
WiîWîl
«swj
VÅRA ILLUSTRATIONER.
A. Blomberg; foto.
SKANSENS FRAMNAS NYORDNADT.
och inte ä rädda för litet blåst, så kila då af
till Aigle les Bains, det råder jag —• helst på
våren, ty om sommaren är det späckadt med
fransmän, som bullra. Bredvid Aigle finns en
liten stad, som heter S:t Maurice, som har en
klosterkyrka ända från 13:de seklet. Men jag
får lof säga, att jag tycker, att schweizarna här
vid lag inte visat den uppmärksamhet som man
är van finna hos dem. Munkarne äro nämligen
slut —• alldeles slut. Jag tycker verkligen, att
»Cantonen» kunde gräfva upp några »bröder»
från 13:de seklet och sätta i cellerna. Som det
nu är, kan då kyrkan lika gärna vara en spann-
målsbod.
Bredvid S:t Maurice finns en stad, som heter
Bex — läses ut: »Bä». Tänk, Bä!
De franska språkakademiherrarna måtte vara
ändå mycket lärdare än de svenska, ty de kunna
då krångla till språket, så det är rent otroligt.
Bex läses Bä, Caux läses K — helt enkelt K!
Och så alla stumma e’n, som äro med som bröd
till maten!
Och ändå finns det så opatriotiska människor
i Sverige, att de vilja gnugga bort våra fattiga
kj, hv, fv och dt. Lyckligtvis vet akademien
bättre, hvarför vi åtminstone i det fallet kunna
något så när häfda vår europeiska ställning. För
öfrigt skulle jag inte tycka om att bo i Bä. Dels
låter namnet så fåraktigt för svenska öron, och
så är klimatet så varmfuktigt. Men läget är för-
tjusande, förstås, och grufligt med folk och myc-
ket gentilt är där. Vet herrskapet, första tiden
jag var härute, så bara
gick jag omkring och
småmyste åt alla för-
lofvade par jag fann i
alla hörn och vrår (inte
så mycket här i hotellet
men i ett annat hotell,
om hvilket jag ska skrif-
va sedan 1). —. Men nu
har jag börjat märka,
att de aldrig äro förlof-
vade mer än några da-
gar med samma en! Det
kallas »flört» och är nå-
gonting alldeles motbju-
dande. Engelskorna äro
de allra värsta, ty de
flörta som om det gällde <
lifvet. Amerikanskorna
äro, Gud hjälpe dem,
inte stort bättre, men de
flörta på ett annat vis.
De »ge» då åtminstone
sitt bon-bon. Ibland för
säkrar jag, att de en-
gelska flickorna »starta» tio à tolf i stöten
för en enda man — eller bara för en half
man, eller för en trekvarts man. Ar hon halt,
puckelryggig eller halfblind, gör det rakt ingen-
ting. Och ändå finns det intet land på jorden,
där gamla mamseller »gå till» som i England.
Och är det underligt? En finkänslig man tycker
minsann inte om att finna entrén till den stora
äkta kärlekens tempel nedsmutsad af Gud vet
hur många par balskor eller sportstöflar ?
Vi ha en änka här — änkorna äro, skam
till sägandes, de allra vildaste, och det på alla
språk — en från Australien, en svartögd en, och
som är låghalsad ända ned till hälarna. Här om
kvällen tog hon »miste» i skymningen och flör-
tade med öfverkyparen, i tanke att han var en
preussisk profryttare eller löjtnant. (Skillnaden
i Tyskland är obetydlig. Bara den, att när en
löjtnant skjuter, blir en profryttare skjuten !) Öf-
verkyparen var nog nedrig att skrufva upp det
elektriska ljuset — säges det — just som änkan
tryckte sina rosenläppar mot hans, hm — kind!
Stor tablå!
Men det är då skamligt af mig att tala om
den där skvallerhistorien. Jag gör det också bara
i det mest sedliga syfte ■—• att varna våra ung-
domar, ifall de någonsin i världen skulle falla på
den fula tanken att vilja flörta!
Gissa, hvad en ung engelska svarade, när jag
— alltjämt i samma sedliga syfte — berättade
skandalen för henne: »Öfverkyparen?! Dear
me! om det åtminstone varit portièren, som har
så rysligt söta mustascher!»
Men är nu inte det välsignade papperet slut
igen!
Med vräe estime och profonde sympathie
Louise Petterbranche.
P. S. Jag tycker inte alls illa om engels-
männen. De äro bara, i vissa fall, så otäckt lika
oss själfva — och när man ’ reser för att få se
något nytt så. —• —
P. S., P. S. Nog är det förfärligt, att den
otäcka bokhandlaren skickat mig nästan bara
oäkta fotografier, så’na där som bara kosta 12
skilling stycket och inte alls duga att trycka
af. Lyckligtvis kan jag skicka en vy af »Lac
des Chavonnes», som är äkta, fast jag inte hun-
nit beskrifva den ännu. Det är en alpsjö, som
ligger 1,700 meter upp i luften några timmar
»klängväg» från Aigle, vaktad af evig snö och
späckad med laxöringar och just nu omgifven
af nyknoppade granar och en blomstermatta
utan like. Jag har ridit dit upp på mulåsna!
Men nedöfver kunde ingen människa hålla sig
kvar på den ryggen, såvida man inte ville åka
öfver hufvudet på åsnan alltjämt, och det ville
A. Blomberg foto.
SKANSENS BERGBANA.
jag inte, också kom jag ned till hotellet i ett
tillstånd — —!
Men förunderligt härligt var det däruppe, och
fast skinnet i ansiktet fick bläsor, och jag ännu
är röd som en indian och känner mig som en
sönderstött kaffeböna, så ångrar jag inte alls, att
jag riskerade mitt lif!
Men min vän säger, att jag »vågar inte»
skrifva ett enda ord till om den där färden, den
hör till liennes ämnen. D. S.
QKANSENS BERGBANA, af hvilken vi i dagmeddela
hJ en vy, torde vara den enda i sitt slag i norden.
Den började, som bekant, trafikeras redan somma-
ren år 1897, då den under några dagar förmedlade
en del af den ofantliga samfärdseln mellan utställ-
ningsområdet- och Skansen. Till följd af någon
felaktighet i den elektriska drifkraften, blef dock
trafiken å banan plötsligt afbruten; nu i sommar
har den emellertid ånyo tagit sin början och stora
skaror af besökande transporteras dagligen i de
små vagnarna upp till Skansen.
Färden är också synnerligen angenäm, och det
hufvudstadspanorama, som, allt efter vagnens stig-
ning, stycke för stycke upprullas inför åskådarens
blickar, ter sig nu i högsommartid mera hänförande
än ord kunna skildra.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
