Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - N:r 57. 19 juli 1899 - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
IDUN 1899. 4 —
fsasr
I
mm
KVASTMAKAREBACKEN.
I
KATARINA. EN VANDRING GE-
NOM STOCKHOLMS PITTORESKA-
STE STADSDEL. AF EMIL LINDERS.
MED FOTOGRAFIER TAGNA AF FÖRF.
N
ÄR NI PROMENERAR i Kungsträdgår-
dens alléer eller ute på Strandvägens
eller Karlavägens boulevarder och öfverallt
ser praktfulla byggnader, inramade af grönt
och vatten, då tycker ni säkert, att Stock-
möta vi ännu ej någon riktig Katarinaarkitek-
tur, men vid den gatan och vid Lilla Glas-
bruksgatan bo alla de italienska positivspe-
larne och gipsförsäljarne — artisten Carl Lars-
son har också sin atelier där i trakten.
Men vi gå vidare, undvikande att komma
för nära de »förnämare» kvarteren kring kyr-
kan.
Nu äro vi hunna till Fjällgatan och här ha
vi det rätta Katarina. Öfverallt se vi små
grå, gröna, röda och hvita hus med fönster-
luckor och många med riktiga förstubroar. De
flesta husen äro belägna inne i trädgårdar, och
alla ha de blommor i fönstren. Nedanför
ligger Stadsgården, från hvilken man kommer
hit upp på de långa trapporna med de konstiga
namnen, Sista styfverns trappor o. d.
Vi fortsätta vår vandring och komma förbi
Ersta vackra kapell och få göra bekantskap
ÅSÖGATAN.
med en massa trappor, som utgöra en del af
Erstagatan, där vi ha godt tillfälle att se oss
mätta på gamla röda hus med buktiga tegel-
tak och låga kåkar med höga skorstenar.
Vi gå så en bit till, men sedan äro vi
tvungna att stanna ett ögonblick för att från
Kvastmakarebacken kasta en blick bortåt Djur-
gårdsstaden, som vi se där nere i djupet nedan-
för fartygets master. Hvilken hänförande tafla
— och hvilken säregen ram! Det där gamla
huset till vänster bär verkligen en gatuskylt;
man skulle annars tro, att man ej vore i stor-
staden Stockholm.
Vänta blott, så skall jag dock visa er ännu
vackrare »gränder» ! Vi bege oss in på Åsö-
gatan och göra en brefbärare sällskap den
långa »trappgatan» framåt, förbi förfärligt låga,
röda hus med jättehöga skorstenar. Hvilka
kunna bo i de där husen? Fattigt folk, tän-
ker jag, eller åtminstone människor, som ha
det rätt smått om slantarna.
Se där ha vi Nygatstvärgränd och där Träd-
gårdstvärgränd ! Är ej Trädgårdstvärgränd ett
ypperligt namn på den lilla gatan, som till
hälften skymmes af lummiga träd, och som
är halft öfverväxt af gräs och kardborrstånd?
NYGATSTVÄRGRÄND.
följer ni med den pustande ångspårvagnen
uppför den fula Slussgatan. Men till Katarina
kommer ni säkert aldrig!
Och frågar ni er vän, stockholmaren, som
bor på Norr- eller Östermalm, om det finnes
något att se däruppe på Söder, så skall han
kanske rycka på axlarna och föraktfullt mumla
något om kåkar och ruckel. ’Han har själf ej
varit däruppe så ofta, och då blott sett med
likgiltiga ögon.
Och likväl! Lofva mig att ej klaga öfver
branta backar, dålig stenläggning och för
många trappor, så skall jag försöka att visa
HÖRNET AF ÅSÖ- OCH GÖTGATORNA.
STORA GLASBRUKSGATAN.
holm är bra vackert. Men ni tänker nog ej
på, att Mälardrottningen också äger fägring
af helt annat slag.
Se dock bort öfver strömmen, dit bort, där
Söder reser sig som en jättestor mur! Där-
uppe på berget bortom Sankta Katarinas kyrka,
hvars spira glimmar i solen, där har ni en
hel liten stad för sig, som på sätt och vis
kan täfla i fägring méd den ståtliga storsta-
den nedanför.
Är ni främling i hufvudstaden, ja, då når
ni väl knappast öfver slussen; på sin höjd
ERSTAGATAN.
er de fattigas, de smås och de gamlas soliga
stad däruppe på berget!
Får ni lust att tvista med mig, om det eller
det verkligen är så vackert, som jag säger,
så glöm ej, att jag har kameran med mig,
så att jag kan låta andra döma mellan oss!
Vi gå öfver slussen, och så vika vi af till
vänster, ty det är ju blott den del af Södermalm,
som kallas Katarina, som vårt besök skall gälla.
Den andra delen, den som ligger på andra
sidan af den långa Götgatan, den är ej så
intressant för oss, som vilja se pittoreska, röda
kåkar och små ruckel med trädgårdstäppor.
Vi styra stegen mot hissen, men den gå vi
förbi och fortsätta uppåt, in på en mörk, trång
och backig gata, Stora Glasbruksgatan. Där
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
