Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - N:r 71. 6 september 1899 - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
IDUN 1899. 4 —
A. Blomberg foto.
#r,;
Han stoppade brefvet i fickan
och gick ner på gården.
Han var rätt lång, ljus, ful.
När han stod framför sin spegel,
tänkte han, att han antagligen såg
löjlig ut, hvilket dock ej var fal-
let. Han hade ett lustigt, grima-
serande ansikte, småbarn tyckte
alltid om honom och skrattade åt
honom, han höll också själf af
barn och lät dem leka med’ sig,
var inte egentligen blyg, reflekte-
rade för mycket öfver människor-
na och roade sig själf med att
tala till dem på ett sätt, som me-
nade att vilseleda dem, i synner-
het flickor, emedan han med dem
lätt blef sentimental, hvilket det
var hans ständiga åtrå att dölja.
När man var ful som han, tänkte
han, så klär det en att vara rolig
och lustig, om man så kan, men
inte att vara känslosam.
Han gick omkring på gården,
gick fram och tillbaka i solskenet
och tuggade på sin slocknade cigarrett. Från ett
fönster i flygeln till höger stod kökspigan och
såg på honom, från ett fönster i den vänstra in-
spektören — de observerade honom, visserligen
tämligen liknöjdt men dock så, att han hela tiden
måste behålla medvetandet om det. Det gjorde
honom för öfrigt detsamma, det var intet obe-
hag därmed, snarare dröjde han afsiktligt kvar
SÄNGKAMMARMÖBEL, KOMP. AF E. B:SON LILLIEHÖÖK.
under de främmande blickarnes skydd. På
gårdens grus lekte två hvita terriervalpar om-
kring honom, och hans blick följde deras rö-
relser.
Brefvet. . . Han kände på det — det låg
i rockfickan. Det var tunt liksom de andra .. .
Uppe i hans skrifbordslåda lågo två alldeles
likadana bref, obrutna. Han brukade ibland
leka med dem, tumma de stela,
fyrkantiga pappersbitarne, läsa sitt
namn om och om igen, jämföra
de små olikheterna i stilen — slän-
garne, punkterna, strecken under
järnvägsstationens namn. En rif-
vande frestelse kom öfver honom
att öppna kuverten, att läsa or-
den -— medlidandets allmosor voro
de, han visste det •—• en längtan
kom öfver honom att få känna
den bitterheten . . . Men han lät
brefven ligga, de föllo ner ur hän-
derna på honom, och han slöt
skrifbordslådan.
En gång grät han Det var i
början, när det första brefvet kom.
Han gick ner till middagen med
röda ögon och skyllde på, att han
haft ondt i dem. Någon sade:
»Ni ser ut, som om ni hade
gråtit,» och han hade blygts, så
att han knappt kunnat äta. Han
förstod, att alla vid bordet sågo,
att det var något särskildt med
honom, i början med nyfikenhet, men små-
ningom med Lett medlidande, som tog sig ut-
tryck i mildare tonfall, när man bjöd honom
af rätterna och i försök att låta allmänna sam-
talet röra sig om allvarliga, men dock icke
sorgliga ämnen. Han märkte det mycket väl,
men kunde ju ej säga dem det — fann blott
det hela förtvifladt löjligt, trots sin egen sorg
’ :•
SSäSSÉ
iititiy
„■v:.
utan.
pi
gieSwBwHw
rti
TÿigBJ
> ’mm jr -w aSBBFi
K M
r r r j
[• üKi 1
j’ rrr-
-r r r
f r r r ■P ‘1■
TMii" JjF rrr - ,
1 ’
Ü Y~ ■■
• I
A. Blomberg foto.
FURUMÖBEL, KOMP. AF E. JOSEPHSON.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
