Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - N:r 76. 23 september 1899 - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
I DUN ixtfi).
fararne återkommit från sin resa och landsti-
git i Californien. Där vid Point Loma, en af
världens skönaste platser, med det härligaste
klimat och fri utsikt öfver Stilla hafvet, skall
skolan byggas och där skall, liksom fordom i
Egyptens och Greklands mysterier, undervis-
ning meddelas om människans verkliga natur,
och därifrån skola utgå öfver hela världen
lärare, som, efter det de lärt behärska sig
själfva, i sin tur skola undervisa människorna
i själfkännedomens och själfbehärskningens
svåra konst.
År 1897 grundade mrs Tingley äfven den
Internationella broderskapsligan.
Denna organisation, som är en underafdel-
ning af Det universella broderskapet och när-
mast afser att samla teosoferna till verksamt
praktiskt arbete för mänskligheten, tjänar som
en kraftig protest emot alla dem, hvilka mena,
att Teosofiska samfundets första uppgift är
att samla vetande och hålla teoretiska före-
drag öfver de teosofiska lärorna, allt under
åsidosättande af det praktiska arbetet för det
allmänna broderskapets förverkligande.
Broderskapsligan har bland annat på sitt pro-
gram arbetet bland barnen, och ingen uppgift
ligger mrs Tingley varmare om hjärtat än just
denna. Nämnda gren af arbetet, som går
under det sällsamt klingande namnet Lotus-
verksamheten, har lifligt omfattats såväl i Eu-
ropa som Amerika, och både i Amerika och
England ha grundats s. k. Lotushem, som
förestås af framstående, högt bildade medlem-
mar, och där fattiga, hemlösa barn uppfostras
i det Universella broderskapets grundsatser.
Äfven i Sverige har lotusarbetet upptagits af
flere loger, men på det sätt, att barnen vissa
dagar i veckan eller månaden sammankomma
under lärares och lärarinnors ledning. I denna
lotusverksamhet ingår tillika ett synnerligen
anslående nöjese’ement, hvarvid barnen upp-
träda i för dem särskildt affattade festspel af
uppfostrande och förädlande halt. En af våra
illustrationer återger en scen ur ett dylikt
festspel, kalladt »Regnbågen», där de små
framställa dansande solstrålar, hvarmed sym-
boliseras deras blifvande lifsverksamhet i lju-
sets och sanningens tjänst.
Det spansk-amerikanska kriget gaf mrs Ting-
ley ett osökt tillfälle att visa världen, att hon
haft allvar med Internationella broderskaps-
ligan och att hon ej för egen del ämnade
undandraga sig de förpliktelser, som medlem-
skap däri medförde. Då det genom tidnin-
garna blef kändt, att de från Kuba hemvän-
dande soldaterna vid landstigningen på Long
Island i augusti 1898 i följd af sjukdom och
umbäranden voro nära att förgås, skyndade
sig mrs Tingley, åtföljd af sina närmaste med-
arbetare, däribland två läkare, de olyckliga
till hjälp. Hela antalet soldater, som därvid
genom hennes och hennes medhjälpares out-
tröttliga samaritverksamhet erhöll hjälp, föda,
hvila och medicin uppgick till öfver 9,000.
Mrs Tingley hade knappt återvändt från
denna kraftpröfvande utflykt, förrän hon plan-
lade en ny af ännu större omfattning. Det
var det olyckliga Kuba, som nu blef föremål
för hennes och Internationella broderskaps-
ligans omsorger.
Denna expedition, som blifvit kallad Det
kubanska korståget och till hvilket amerikanska
regeringen lånade en af sina transportångare,
afgick den 2 februari 1899 och den 15 i
samma månad började arbetet, éfter att en
af de största byggnaderna i Santiago blifvit
förhyrd för ändamålet.
Den dag utdelningen af kläder och lifsför-
nödenheter skulle börja var förut tillkänna-
gifven, och kl. 9 på morgonen voro alla fär-
diga, hvar och en vid sin afdelning. Redan
— 2 —
vid dagens gryning hade en hungrande hop
samlats utanför, och det bedöfvande bullret
blef för hvarje minut allt starkare. »Yi sågo
ut» — skref en af förbundets medlemmar —
»öfver detta haf af människoansikten, hvilka
utgjorde bottensatsen af en nation, som ge-
nom tyranni utsugits och plågats samt för-
störts till kropp och själ, alla lidande, alla
pinade af hunger, sjukdom och död. De er-
höllo tröst, mat och kläder. Vår ledare för-
band själf deras såriga ben och fotter, och
då hennes ömma, kärleksfulla leende strålade
emot dem, glänste deras mörka ögon af glädje.»
Under denna sin vistelse på Kuba blef mrs
Tingley i tillfälle att äfven rädda den unga
kubanska senorita An-
tonia Fabra, som nu
varit henne följaktig
till kongressen i Stock-
holm.
Före uppgifvandet
af staden Santiago till
de amerikanska trup-
perna voro de olyck-
liga invånarne under-
kastade de grymma-
ste lidanden. Makar
och söner mördades,
ofta nog på de ohygg-
ligaste sätt, inför sina
förtviflade och hjälp-
lösa familjers ögon, och massor af kvinnor
och små barn dogo af feber och hunger. De,
som öfverlefde dessa fasans veckor, flydde
till skogarna och bergen, nära El Caneo, den
punkt, där den häftigaste striden utkämpades,
i hopp att kunna nå de amerikanska linierna
och erhålla skydd.
Antonia Fabras familj var bland dessa. Den
bestod af hennes fader, en synnerligen bildad
man och professor vid en stor läroanstalt, och
moder, två äldre bröder samt en yngre bro-
der och dito syster.
Hvad senorita Fabra berättar om deras
fruktansvärda lidanden trotsar all beskrifning;
en gång lågo de under tretton dagar dolda i
skogsklyftor, omgifna på alla håll af spanska
soldater, med ingen annan föda än vilda ör-
ter och bär. När sedan nyheten kom, att
spanjorerna måst uppgifva Santiago till ameri-
kanerna, återvände flyktingarna omedelbar-
ligen till staden, medtagande sina sjuka och
döende, men de funno sina hem sköflade —
icke en möbel, icke en säng hade de spanska
plundrarne lämnat i de tomma bostäderna.
De stodo således, trots det att de återvunnit
sin frihet, ansikte mot ansikte med den bitt-
raste nöd och fattigdom.
En af de första, som sökte bistånd hos In-
ternationella broderskapsligans hjälpexpedition
var senor Fabra, som bars dit i döende till-
stånd. Innan han dog — bokstafligen af
svält och umbäranden — uttryckte han en
önskan, att hans älskade dotter Antonia måtte
tagas med till Amerika, så att hon där kunde
förvärfva sådana kunskaper, som skulle sätta
henne i stånd att tjäna och gagna sitt folk.
Kort därefter åtföljde Antonia Fabra mrs Ting-
ley till New-York. Hon har under den för-
flutna sommaren i hennes sällskap besökt
nästan alla större städer i Förenta staterna
och af henne undervisats i det universella
broderskapets grundsatser. Sverige, säger hon,
och hvad hon sett af dess folk, tilltalar henne
på det lifligaste.
Senorita Fabra är en synnerligen behaglig
personlighet, med ett fint och sant kvinnligt
väsen, samt lofvar att bli en värdig medlem
i det världsfamnande samfund, hon nu tillhör.
ANTONIA FABRA.
DVÄRGAFUNDER.
E
N vanartad broder till Sorgen jag vet,
Som gläds åt att människotrefnad för-
göra.
Han lyder i hvardagslag namnet Förtret.
Och om du vill lyss till en ringa poet,
Hans signalement skall du genast få höra.
Han är till sin skepnad en ful liten dvärg,
Och grå är hans klädnad och anletets färg.
Ett skadegladt löje kring läpparna spelar;
Han ser icke rakt uppå tingen, men skelar.
All ofärd han vållar af ondska och nyck
Och blandar sitt gift i den ädlaste dryck.
Han smyger på tårna, och, anad af ingen,
Står glädjeförstörarn helt plötsligt i ringen.
Han verkar med medel försvinnande små.
Han vet, att ett korn, att det ringaste strå,
Fastän i sig själft det ju skrymmer så föga,
Om blott du det närmar helt tätt till ditt öga,
Förvirrar och skymmer ditt synfält ändå.
Så kan han sitt offer i spindelnät fånga
Och ställa till ofog, när minst man det tror:
Det sägs, att en man, som fått hem ett par
skor,
Sprang harmsen i sjön, då han fann dem för
trånga.
Har trollmannens makt i din själ du försport,
Se till, alt den icke får ohämmad växa!
livar gång han dig möter, gör korstecknet fort,
Att sist ej din sytt han därhän må förhäxa,
Att allting i världen du finner förgjordt!
Jag känner en man, som all lifsglädje ratar
Och ständigt har dåligt humör uppå lager,
Som städse med galla sitt missnöje matar,
Hvars själ synes lida af gikt och podager.
En gråvädersslöja hans tillvaro skymmer,
Och träffar ett solljus hans öga, det blundar;
Men hvarje vår lefnads besvär och bekymmer
Med loup han studerar och nogsamt begrundar.
Han gläds ej åt träden, som knoppas om våren,
Men grämer sig blott, när om hösten de gulna.
Och dragen de skrumpna, och blickarna mulna
Och mulna alltmera i skuggan af åren.
Hans vänner och fränder ifrån honom falla,
Alltmera blir ensam och kulen hans lefnad,
Ty hvar han sig visar, han skrämmer all tref-
nad,
Ett oväderscentrum, som fruktas af alla.
Mot led liten dvärg, som så, omildt förstör
Det människoöde, som fritt han får länka,
Främst värna ditt hem, att han ej tar sig för
Med lasteligt tal att dess helgedom kränka!
Låt tålmodigt sinne och lustigt humör,
Två vänliga andar, sin hägnad dig skänka,
Och låt dem hvar morgon din tröskel bestänka
Med signande vatten, som trolldom förgör!
Emil Schiött.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
