Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - N:r 91. 15 november 1899 - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
5 — (DUN 1899.
och Avalanche, bredvid hvilka prunka den röda
och hvita Préfet Robert samt den praktfullt helröda
Edith Rowbottom.
De vagga på sina långa stänglar, då vackra kvin-
noansikten flocka sig omkring dem, och då fagra
kvinnoögon sända dem beundrande blickar, stiger
en fin doft ur djupet af deras kalkar. Det är blom-
mornas hviskningar till deras systrar kvinnorna.
»Tag oss!» säga de, »för er skull anlägga vi våra
skimrande färger, för er utveckla vi våra formsköna
blomkronor, och vår plats är vid edert bröst eller
i edert mjuka hår.»
För att sätta Iduns tusentals kvinnliga läsare
när ocli fjärran i korrespondens med deras många
vackra japanska syskon på den nyss afslutade chry-
santhemumutställningen i hufvudstaden, ha vi låtit
en af våra tecknare i dagens nummer gifva eh bild
från densamma. Teckningen återger det ögon-
blick, då utställningen öppnades i närvaro af prins
Eugen, hvars bild synes i gruppen längst nere till
vänster. Öfverst å samma sida sitta de tre japan-
skorna mot bakgrunden af det med kulörta lyktor
prydda japanska tehuset.
skulle tuppen under min vistelse där pä annat
håll förflyttas.
Inte för att jag bär agg till könet, åbnej 1
— men jag ville naturligtvis hafva morgonfrid,
och det får man inte, där sådana herrar regera.
Ah, det var härligt däruppe på liden, där
den rödstrukna bondgården lyste i solskenet
med sina hvita knutar och fönsterfoder 1 Det
var som ett friskt skratt från röda läppar ■—■
och i luften låg det doft af barr och kåda från
skogen, som klättrade högt upp efter bergåsen.
Mor och pigan kommo just från sommar-
föjset med mjölkbyttorna, och jag blef genast
visad in till mitt sommarbo.
Allting var bra — utsikten öfver vidderna
och älfven där nedanför, sängen med sitt röd-
och hvitrutiga drälltäcke, spegeln under den
blomsterkransade gratulationstaflan på väggen
och så ej minst mors muntliga bekräftelse
mig. Men det var just, hvad han inte gjorde
■— inte det allra minsta. I stället öppnade
han näbben först som på försök, sedan helt
och hållet, och stötte så ut ett kukulikul så
gällt och skarpt, att jag — jaa, jag vaknade.
Jag tänkte just tacka Gud, för att det endast
var en dröm, när återigen ett kukuliku! to-
nade där ute i morgonfriskheten — och så
ett till och se’n i oändlighet.
Ehuru det ju är bra mycket naturligare af
en tupp att gala än att värpa, så blef jag
förargad både på tnppen och bondmor. En
sådan falsk varelse, som med det trovärdiga-
ste utseende hade försäkrat mig, att hon skic-
kat bort honom till Anders Petters, västerst
i byn.
Vänta hon mej. Och fortare än annars kom
jag i kläderna, för att hon inte ett ögonblick
skulle få tro, att jag ingenting hört.
CHRYSANTEMUM-UTSTÄLLNINGEN I STOCKHOLM. TECKNING FÖR IDUN AF TYCHO ÖDBERG.
mm
WM\i Ék
■> ’ É
aaiiiii
MM
y ’j’irfv
:^!lr ’ 1 ;
y-.~Sr^!SL^
-A : ill
c1—4$<*■
i,v •••
fmm
yy?:-
WÉsam
mm
S—HMiMnm
HEKX
y»
Mâji
sm
mm
mmm
mm
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
