Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - N:r 92. 18 november 1899 - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
IDUN 1899. — 2 _____
böjdt hufvud beskå-
dade han genom sina
stora glasögon den
flyende indianen.
Strax för om båten
låg en brygga, på
hvilken hans fru stod
och viftade med sin
näsduk, medan kis-
sekatten strök sigmot
hennes kjol och tuppen gol bakom henne.
Litet längre bort låg en wigwam, hvars ägare
satt utanför med pipan i mun. Än mer fanns
att se, och det är svårt att afgöra, hvem som
hade mest fröjd af teckningen, konstnären eller
den, han ämnade den åt.
Gustafs konstnärsskap ligger ännu i sin
linda. Första dagen blef det endast streck
och krumelurer, som den oinvigde omöjligt
kunde begripa. Andra dagen ritade han en
gubbe (se bild 1). Vi undrade, om det verk-
ligen var så, att armarna skulle gå ut från
hufvudet. Han insåg genast sitt misstag, för-
klarade, att han ritat ett troll och nu skulle
rita ett till. Som synes af bilden (2), är detta
klädt i hatt, under hvilken håret reser sig.
Pannan begränsas af två parallella streck, mel-
lan hvilka ögonen sitta. Under dem äro kin-
derna tecknade.
Därnäst satte han sig för uppgiften att rita
af Polyfemos (bild 3). Emedan cyklopen är
en jätte och alltså
mycket stor, teckna-
des först hufvudet
öfver hela taflan, sen
ett ben och slutligen
hatten.
Alldeles förvånan-
de är den säkerhet,
hvarmed han för kri-
tan, och det mod,
hvarmed han ger sig
på att teckna bilder,
bokstäfver och före-
mål. F E V A m. fl.
bokstäfver skrifver Q
han ogeneradt af ef-
ter förskrift. Naturligtvis får han icke någon
undervisning. Han ritar tydligen för sitt nö-
jes skull. Det har han ej gjort förr. Griffel-
taflan har han aldrig användt, och blyerts-
pennan tycks vara honom ganska obekväm.
Med kritan blef han genast förtrogen, och han
tröttnar ej på att teckna sin bildvärld på sin
kära svarta tafla.
Måhända kan mitt lilla experiment intres-
sera andra mödrar. Det finns ju så många,
som ha svårt att hitta på lämpliga sysselsätt-
ningar åt de små. Jag vet knappt något,
som är ett så outtömligt fält för deras verk-
samhet som en svart tafla. Den är ej någon
dyr möbel, den behöfver ej taga stor plats.
Krita är det enda, som konsumeras vid dess
användning.
Men barnet har ej endast nöje af sin svarta
tafla, utan äfven nytta.
För att kunna tillfredsställa sina fordringar
på sig själf — pappa
och mamma böra
akta sig att drifva
upp dem — måste
den lille observera
mycket noga. Bilden
på taflan korrigeras
efter föremålet. Ena
gången observeras en
del däraf, vid nästa
ögonkast en annan.
Barnet vänjes däraf
vid att se upp, det
får blick för detal-
jen, och det blir intresseradt af att skaffa sig
goda synbilder och ett godt synminne.
Naturligtvis kunna äfven de äldre syskonen
ha glädje och gagn af barnkammarens svarta
tafla, och jag tror ej, de behöfva uppmanas
att begagna den. Få ting äro mera frestande
för skolungdomen än den svarta taflan —
under rasterna nämligen. För ventilationens
skull måste skolan träda hindrande i vägen
för dylik öfning för hand och öga, men sä-
kert vore det en stor vinst, om denna öfning
kunde erhållas, utan att någon ordning rub-
bades därigenom. På hemmets svarta tafla
kunde denna öfning ske, och säkert skulle
skolarbetet skörda rik vinst däraf. På svarta
taflan kunde kartor ritas, planteckningar af
krigståg, fältslag m. m. göras, naturföremål
aftecknas. Läxläsningen skulle måhända få
en annan prägel.
Själfva pappa och mamma kunde ha gläd-
je af den svarta taflan. Om med någon
illustrerad tidskrift följer en vacker plansch,
som barnen gärna vilja och gärna få se, är
det bra mycket lämpligare att medels ett par
häftstift fästa den på svarta taflan, som ej
tar någon skada däraf, än att antingen sätta
upp den på väggen, där hvarfc märke syns
på tapeten eller målningen, eller att breda ut
den på bordet under eller bredvid lampan.
En anslagstafla är alltid bra att ha, äfven
i barnkammaren. Det är bekvämt att där
skrifva upp, hvad som bör göras, och hvad
som bör låtas.
Papper är ju så billigt nu för tiden, att det
knappt är värdt att taga upp det faktum, att
en svart tafla minskar konsumtionen af denna
artikel och de.t i betydlig mån. Ett mera
talande skäl till dess favör är måhända, att
den sparar blyertspennor. Åtgången af dylika
plär vara ganska ansenlig, där barn finnas,
och denna vara är just ej billig, helst när
man tager med alla tillbehör, ty blyertspennan
har ju en hel attiralj med sig: pennknif med
dess fodral, pennformerare, gummi och slut-
ligen fodral till det hela. Naturligtvis måste
hvar ungdom, som hunnit öfver 5 à 6 år, ha
i sin ägo alla dessa materialier, men jag tän-
ker mig, att omsättningen på detta område
blir betydligt mindre, om svarta taflan är kon-
kurrent.
Att göra en skoltafla är ingen konst. En
snickare slår ihop så många och så stora bräd-
stycken, man önskar. De skola naturligtvis
vara spontade samt kvistfria och finhyflade,
åtminstone på framsidan. Baktill fästas två
bastanta tvärslåar. Den förses med krokar,
om den skall hängas upp på väggen, eller
ock med ett fyrbent staffli. I undre kanten
fästes en ränna, hvari kritdammet kan falla,
och hvarur det bortsopas genom ena änden,
som bör vara öppen. I andra inpassas en
liten låda till kritorna. I hvarje välförsedd
färghandel kan man få köpa svärta till skol-
taflor. Bruksanvisning medföljer flaskan, hvari
den förvaras. Man kan själf svärta den. Se-
dan vanlig oljefärg påstrukits, så att den helt
täcker, strykes den ett par tre gånger med
nämnda svärta.
Om nu julbocken skulle hitta på att komma
med en tafla på ryggen, är jag öfvertygad
om, att han sprider långvarig glädje i barn-
kammaren.
J. Yr
GYLLENE REGLER FÖR HEMMET.
1. Behärska ditt lynne.
2. Studera hvars och ens karaktär, och sök att del-
taga i allas bekymmer, äfven de minsta.
3. Tala i ;en mjuk och vänlig ton, och lät kärlek
diktera orden.
En extra qualité.
Smyrna-Fikon, som förr ej till Stockholm importerats, försäljes hos
i. Kom ihåg, att lika värdefull, som talgåfvan är,
lika värdefull kan ibland tystnaden vara.
5. Säg alltid ett vänligt »fac/c» för en erbjuden och
visad hjälp.
6. Förtala aldrig någon i barnens närvaro.
7. Var kärleksfull, men bestämd emot barnen, och
öfva dem att tänka på andra.
8. Tala eller handla aldrig i vredesmod, vänta, tills
du blir lugn.
9. Begär och vänta ej för mycket af din omgifning,
tänk på att andra äfven hafva fordringar på dig.
10. Var själf ett exempel af höflighet och uppmärk-
samhet.
B. G-n.
MITT GAMLA PORTRÄTT.
M
IDT ÖFVER SOFFAN i vårt bästa rum
i enkel ram en gammal bild du finner,
som blickar ned så talande, fast stum,
och mig om flydda dagar ljufligt minner.
Det är en dam i femtitalets dräkt,
med yfvig kjol och mössa utaf spetsar,
som pryder gamla hufvudet så täckt
och var modernt uti den tidens kretsar.
Midt öfver hjässan håret deladt låg,
lätt vågigt det en del af pannan höljer,
och varm och klar ur ögat blicken såg —
det ungmöns var, som än den gamla följer.
Inunder mörka ögonbryn brann klar
just denna ljufva blick, jag aldrig glömmer. —
Du vet ej du, att det min moder var,
det hennes bild ju är, som ramen gömmer.
I ljufva minnen, som i festligt tåg
gestalt och form inför min tafla taga,
I gliden sakta fram på känslans våg
som hägringar ur barndomslifvets saga.
Jag lutar hufvudet mot soffans karm
och ögat sluter... stiger du ej neder
att mildt mig trösta, svalka pannan varm —
— för älskad son månn’ du väl ännu beder?
Ty lefvande hon står inför min syn:
ett lif i kärleksverk förutan like,
en barnatro med änglar bortom skyn
och full förvissning om ett himmelrike.
En gloria af ljus om hennes drag
uppå min gamla bild jag då vill ana,
när kvällen skymmer efter sträfsam dag
och trötta tankar efter fäste spana.
Då kommer friden som en saknad gäst,
och kära barndomsdagar vända åter —
jag med min tafla firar högtidsfest...
och liten pilt i modersfamnen gråter.
Gustaf Leijon.
Carl A. Berg:,
f. d Martin Mattsson,
Ailm. tel. 56 96. 5 ÄFsenalsgatan 5 Rikstel. 5 84.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
