Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - N:r 101—102. 23 december 1899 - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
— 5 — IDUN 1899.
HM
im m
t»-<
Sådan har hon också velat framträda nu,
då hon med Idun går att aflägga julbesök
hos sina många vänner i de svenska hem-
men när och fjärran.
Ernst Högman.
DET NYA ÅRHUNDRADETS BÄSTA
GÂFVA till ungdomen i hemmen utgör ovillkorli-
gen ett prenumerationskvitto pä >Kamratenn, illu-
strerad tidning för Sveriges ungdom, hvilken för
hela är 1900 kostar endast 3 kr. Sedan ungdoms-
tidningen Linnea nu i sitt senaste nummer tillkän-
nagifvit, att den frän och med detta är nödgas upp-
höra, står Kamraten, hvilken redan länge erkänts
som Skandinaviens förnämsta ungdomsblad, redo att
mottaga äfven Linneas forna läsare i sina kamrat-
leder. Att genom en frisk fosterländsk kamratanda
förena all Sveriges ungdom står nämligen främst
på Kamratens program.
VID SEKLETS AFTON. AF EVA
WIGSTRÖM (ave).
D
E BLIFYANDE personalierna vid sek-
lets graf torde långt ifrån alla blifva
till fördel för detta hädangångna barn af
fader Kronos, fastän det i vissa fall ej
varit sämre än sina aflidne syskon.
Att döma efter mycket, som redan är
skrifvet om vårt sekel, kommer troligen
dess ordningsnummer, det nittonde, att
särskildt betonas i graftalen, såsom varan-
de en af århundradets största förbrytelser,
liksom man förr i världen samlade en ogift
kvinnas fel i siffran : 25 år.
Det förefaller mig dock, som om vi, vid
bedömandet af vårt sekel, mindre borde
fästa oss vid dess ordningstal, än vid det
faktum, att intet föregående sekel till sitt
förfogande haft, icke allenast en oafbru-
ten fred, utan därjämte ett formligt öfver-
flöd af upplysningsmedel, som just detta.
STOCKHOLMSBILD AF TYCHO ÖDBERG.
På grund häraf kunde vi ha rätt att kräfva,
att det vid sin lefnädsafton vore mera vörd-
nadsvärdt, ja, det borde egentligen stå en
strålande ljusglans kring dess dödsbädd,
men i stället sänka sig mörka, tunga slag-
skuggor kring densamma,
Yi ha alla en viss benägenhet för att vän-
da bort blicken från ett trist närvarande
till det ljusa, som vi hoppas skall komma,
och nu är det som om snart ingen längre
gitte att närmare skärskåda orsakerna till
sekelslutets många slagskuggor ; man tyc-
kes vänta allt af ett nytt sekel, vänta af
detta, att det skall komma med solglans
och lycka, utan all vår förskyllan eller vär-
dighet. Men vi borde dock ej en enda minut
glömma, att det nyfödda seklet kommer att
få i arf, icke allenast sin föregångares mån-
ga upplysningsmedel, utan äfven alla de
orsaker, som vålla, att så mycket mörkt och
ohyggligt samlat sig kring dess dödsbädd.
I stället för att med skygga blickar och
tankar söka gömma sig för ett trist närva-
rande och krampaktigt gripa tag i en omo-
tiverad tro att tiden, utan allt vårt åtgö-
rande, skall bli ljus och glad, bara vi väl
fått begrafva nittonde seklet, borde hvarje
svensk man ochi kvinna fråga sig1 själf, fråga
allvarligt och angeläget : Hvad kan j a g
göra för att bidraga till, att det nya seklet
verkligen måtte för oss uppgå med en löf-
tesrik morgonrodnad ?
Alla, alla kunna vi, hvar på sin plats, i
någon mån »bygga på den värld, som
STUREPLAN I JULETID.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
