Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - N:r 103—104. 30 december 1899 - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
IDUN 1899. 8
Medvetandet om att de, ehuru små, ändock kunna
vara till sådan nytta, att deras arbete är värdt be-
talning, sporrar dem till mera ansträngning.
När så barnet ser, att det råder brist och nöd
i hemmet, skall det nog oftast själfmont anlita den
sparade kassan för inköp af något behöfligt, t. ex.
en mössa, en rock, ett par kängor, stöflar och dy-
likt, eller att från handelsboden någon gång hem-
köpa litet socker, kaffe eller annat och såmedels
bereda sina fattiga föräldrar både en kär öfverrask-
ning och en hjälp. Om sommartiden brukar ju för
barnen yppa sig ett lämpligt arbete med att plocka
åtskilliga bärsorter, hvilka de sedan kunna försälja.
Svårare brukar det vara att för dem finna någon
passande och inkomstbringande sysselsättning under
vintermånaderna. - Då emellertid såväl tallens som
granens kottar äro fröbara från slutet af december
till slutet af mars, böra barnen genom att läras
taga vara på dessa, hos oss allt för mycket förbi-
sedda naturalster, äfven under vintermånaderna
kunna erhålla ett arbete, som är både lätt och lö-
nande samt tillika friskt och hälsosamt.
För insamlingen är det bäst att förse sig med
några säckar eller dylikt, hvari kottarne under plock-
rade fjäll, äro odugliga. De bästa grankottarna tagas
från kraftiga träd, äro blågrå till färgen, kännas
vid beröring saftiga och klibbiga samt hafva fjällen
tätt slutna.
Ett annat arbete, särdeles lämpligt för barn,
yppar sig också just under denna tid. Vi mena
här insamlingen af enbär. Med afseende å dessa
observeras, att de liksom tallens kottar icKe mogna
under första året, då de endast blifva gröna. Mog-
nandet inträffar först under andra året, och det är
ganska lätt att bedöma, huruvida bären äro mogna
eller ej, då man har att märka, att de såsom fullt
mogna äro liksom blådaggiga. Bären torkas och
vårdas genom att utbredas å någon lämplig plats
på något golf samt emellanåt omröras med en
kratta.
Förutom för medicinskt bruk finna enbären an-
vändning vid bryggerier, läskedrycksfabriker, samt
för brygd i enskilda hus, hvarför det går ganska
lätt att afyttra dem.
Tall- och grankottar röna stor efterfrågan och
det torde vara lätt att i de olika provinserna genom
platstidningarna finna hugade uppköpare. Br.
utelämnande af t. ex. låda och flaskor, som man
väl i allmänhet äger förut, ställer sig några kronor
billigare.
Med hvarje fullständig apparatlåda följer en be-
skrifning öfver apparatens sammansättning, tändan-
de och användning. Icke förty kan det hända ny-
börjaren — och gör det i regel — att man icke kan
få brännspetsen att glöda, eller rättare, kan hålla
den glödande, sedan den efter alla konstens regler
blifvit tänd. Detta kan bero på felaktighet hos
spetsen, då den bör utbytas mot en bättre, men
dessförinnan kan man förfara på följande sätt.
Brännspetsen hålles till halfva sin längd i sprit-
lågan. Efter en stund, då den börjar rodna, kläm-
mer man sakta på bollen, hvarigenom den ben-
zinmättade luften från flaskan strömmar till, och
spetsen snart blir glödande. Den kvarhålles en
stund i elden under fortsatt rörelse med bollen,
får sedan glöda i luften, tills den’ visar tecken att
vilja slockna, då den åter föres in i lågan. Har
detta upprepats några gånger, brukar det hjälpa,
och brännspetsen ej vidare visa benägenhet att vilja
strejka.
Då spetsen hålles öfver lampan, får man noga
s> nm
spas
-.WG^S-
FRÅN KRIGSSKÅDEPLATSEN I SYD-AFRIKA: ETT FÖRDÄRFBRINGANDE SKOTT.
ningen uppsamlas. Vid hemkomsten kunna de ju
sedan tömmas på någon lämplig plats, såsom på
ett log- eller bodgolf. Med afseende å de olika träd-
slagens kottar observeras, att granens kottar utbil-
das till full mognad samma år som blomningen
försiggått, under det att däremot tallens kottar ej
mogna förr än näst därefter följande höst, d. v. s.
andra årets höst efter blomningen.
Bland tallens kottar särskilja vi tre slag. De,
som sitta ytterst i topparne och ej äro så stora
som hasselnötter, äro utbildade under året och duga
följaktligen ej. Därnäst komma de, som äro 1V2
år gamla och därutöfver. Det är just dessa, som
innehålla mogna frön och som skola tagas. De
hafva ungefär ett skatäggs storlek och form. —
Dessförutom finnes äfven ett tredje slag, och dit
höra de, som äro öfver 2 år gamla och redan hafva
släppt sina frön. Dessa, som äro odugliga, hafva
merendels sin plats vid tredje smågrenen från top-
pen och hafva vanligen mer eller mindre öppna och
utspärrade fjäll, hvilka omkring kanterna äro svart-
bruna. A de goda kottarne ligga fjällen däremot
tätt slutna.
Hvad grankottarne beträffar, iakttages likaledes,
att sådana, som ligga på marken eller hafva utspär-
OM TRÄBRÄNNING OCH FURU-
MÅLNING.
F
ÖR NÅGRA AR SEDAN gjorde en liten appa-
rat sitt intåg i Sverige, ett intåg, som väl kan
kallas segerrikt, enär den spridts i allt vidare
kretsar och vunnit en användning i burgnare sven-
ska hem, som nästan frestar till en jämförelse med
symaskinens eller någon annan nödvändighetssaks.
Apparaten i fråga är den s. k.* brännapparaten’.
Medan den till en början måste efterskrifvas från
Tyskland och med frakt och tull föll sig tämligen
dyrbar, hålles den numera till salu i de flesta färg-,
instrument- och bokaffärer till olika slag och pris.
För omkring femton kronor kan man i allmänhet
få en god apparat inlagd i en särskildt därför af-
sedd låda; en apparat med alla tillbehör såsom
spritlampa, benzinflaska, skaft, helst af kork, som
leder värmen sämre än dylika af trä, slangar, o. s. v.
samt tvänne brännspetsar, hvilkas olika groflek till-
låter arbete på olikartade materialer och efter olika
mönsters fordringar.
Man kan äfven köpa lösa delar, då det genom
se till, att det lilla hålet på spetsen, hvarigenom
den upphettade luften strömmar ut, ej vändes mot
glaset, som lätt däraf kan spricka. Hålles den inåt
mot banden under arbetets gång, brukar det olämp-
liga däri snart visa sig, innan vidare skada åsam-
kats.
Kan nu hvem som helst lära sig bränna på trä
eller glödrita, som det också heter? Det är en fråga,
som ofta framställes, ej minst i Iduns frågeafdel-
ning, ofta med tillägget — fast man ej är kunnig
i teckning.
En mindre samvetsgrann agent för brännappa-
rater skulle ganska säkert gifva ett obetingadt ja
till svar därpå. Och han har ju så till vida rätt,
att själfva bränningen, d. v. s. det rent tekniska
tillvägagångssättet vid arbetet, kunna väl alla män-
niskor lära. Men hur det blir gjordt, det beror
naturligtvis till stor del på anlag och färdighet inom
den konstart, teckning, hvarifrån träbränning kan
vara en direkt öfversättning. En otymplig hand
bortfuskar alltid något af äfven det bäst tecknade
mönster, medan en skicklig däremot med ett gan-
ska anspråkslöst motiv till ledning kan få fram
något tilltalande. För nybörjaren är det af stor
vikt vid träbränning att ha goda förebilder och väl
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
