Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - N:r 103—104. 30 december 1899 - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
— 9 IDUN 1899.
bpla timmar ywpulr^aa
gSpl..
lapp, Häraf blir glansen djupare, än
när, som ofta sker, arbetet insmörjes
och bearbetas pä samma gäng, dä äf-
ven färgen lätt kan lossna.
"Vid fernissning, som gör, att ar-
betet förefaller något gröfre än af bo-
ning, användes »Vernis blanc» eller
ännu bättre kanske »Flatting», hvilka
fernissor säkerligen kunna fås i alla
färgbodar.
Ett med träbränningen närbesläk-
tadt dekorationssätt är den s. k. furu-
målningen. Därvid användas oljefär-
ger i stället för akvarellfärger, hvar-
för träet, för att färgen ej skall sprida
sig därpå, måste särskildt beredas. Det sker genom
alla ytors ingnidande med linolja, tills den sugit sig in
i träet, bildande en jämn, gulaktig ton däröfver. Härpå
tecknas försiktigt mönstret — ytan måste dock vara
torr dessförinnan — och möjligen feldragna linier
borttagas med terpentin, ej kautschuk, som gör fula,
svarta märken på det feta träet. Alla konturer upp-
dragas med. tusch i dragstift, hvarigenom linierna
blifva jämna, och sedan sker målningen på vanligt
sätt med oljefärgen uppblandad med terpentin och
ganska flytande.
Vill man i stället för att rita konturerna med
tusch bränna dem, går detta naturligtvis också för
sig, men det måste i så fall ske före. ingnidningen
med linolja. Dessa slags arbeten fordra längre tid
att torka, innan de kunna slutbehandlas, hvilket
sker genom fernissning. Vill man därtill låta po-
lera dem, vinna de ofantligt därpå och påminna då
i förvånande grad om intarsiaarbeten (träinlägg-
ning.)
Furumålningen ger åt smärre föremål ett kanske
finare utseende än den vanligare träbränningen och
kan ju som jämförelsevis nyare och mindre an-
vänd vara värd att göras ett försök med, helst det
är ett uppslag till ännu en användning af den, som
förut påpekats med stor förkärlek använda trä-
bränningsapparaten.
H.
VÅRA ILLUSTRATIONER.
mar med två toner. Tonerna växla sålunda, att
de med en ständigt bibehållen grundton, som är c,
ljuda ett, två, tre o. s. v. tonsteg högre än detta c,
allt efter timmarnes antal. När half timme skall
markeras, angifves tonen endast en gång, hvaremot
densamma vid hel timme ljuder två gånger. Enligt
närstående schematiska framställning af den nya
urtaflan, betecknas timmarne af slagverkets toner
på följande sätt: den första halftimmen efter kloc-
kan 12 (middag eller midnatt), alltså half ett, ge-
nom ett anslag af grundtonen och ett slag för för-
sta timmen, d. v. s. c—c; klockan ett genom två
anslag af grundtonen och ett slag för första timmen,
d. v. s. c—c—c; klockan half två genom ett anslag
af grundtonen och ett, ett tonsteg höjdt slag för
andra timmen, d. v. s. c—d; klockan två genom
två anslag af grundtonen och ett slag för andra
timmen, d. v. s. c—c—d, o. s. v.
Man måste erkänna, att denna’ tidsangifning
medels tonintervaller är både kort och originell.
Därjämte är idén ovillkorligen af instruktiv nytta
för den musikstuderande ungdomen, hvars gehör
genom de regelmässiga, äf bestämda intervaller
markerade tonerna torde betydligt skärpas.
NILS WILHELM ALMLÖF. ETT
100-ÅRS-MINNE. AF RJÖRN CE-
DERRERG.
af stationskarlar tar emot godset, väger och sorterar
det i staplar, som nå till rummets takhöjd.
Under tiden löpa järnvägstjänstemännens pen-
nor ilsnabbt öfver godslistor och fraktsedlar i de
inre lokalerna, där godset inregistreras och där
fraktafgifterna erläggas.
Med vår kameras bistånd äro vi i tillfälle att i
dagsnumret delgifva våra läsare några illustrationer
från denna face af det stockholmska jullifvet vid
sekelslutet. ";:j
Två! af våra (.bilder framställa den stora paket-
expeditionen med sitt rörliga lif och sina trafvar
af gods,‘ medan en annan illustration återgifver
en interiör från tjänstemännens lokaler å samma
afdelning.
materialet. Färgläggningen bör vara
kraftig med enkla(rena färger och klara
skugglinier. För ‘många toner och öf-
vergångar göra arbetet oroligt och mo-
dellera ofta fram bilderna mer, än or-
neringen af slät yta tål vid.
Efter bränning och målning bonas
eller fernissas arbetet. Det förra sker
med bonvax, som man kan köpa fär-
digt eller tillreda själf genom att smälta
hvitt vax tillsammans med terpentin.
Det påföres arbetet ena dagen, får
torka [in under natten för att dagen
därpå kraftigt gnidas med en linne-
DET NYA SEKLETS UR. Våra hittills
varande tidmätare, där timmarne beteck-
nas med siffror och angifvas med ett motsva-
rande antal slag, skola måhända under nästa
sekel få vika för hvad en tysk musiker och
urmakare i sina uppfinningsrika hjärnor kon-
struerat nt, i syfte att låta oss bli underkun-
niga om, »hvad klockan är slagen.»
Den idé, som ligger till grund för det
nya slagverket, består uti att tiden angif-
ves genom slag, .hvilkas ljud hafva olika
tonhöjd, beroende på den timme, som skall
betecknas. Som allmän regel gäller, att
tv», hnlfv-fl fm-
DET NYA SEK1.ETS UR.
yiD STOCKHOLMS CENTRALSTATION härskar,
’ som bekant, veckan före jul en febril brådska.
Dygnet om surrar det som i en bikupa i den stora
byggnadens många salai-, medan ordinarie- och extra-
tåg oupphörligt rusa igenom banhallen, afbördande
sig eller mottagande massor af passagerare och gods.
Å den nyuppförda ilgodsexpeditionens lokaler vid
södra gafveln af bangårdsbyggnaden kulminerar det
myllrande lifvet, ty där är själfva förbindelsekana-
len, hvarigenom hufvudstadens enorma julexport
flödar ut kring bygderna. .
Vagnar och dragkärror stanna hvarje minut utan-
för ingången, balar, paket och lådor i alla storlekar
vräkas in genom dörrarna och upp på de plåtbe-
slagna diskarne, bakom hvilka ett helt regemente"
1 OCH 2. INTERIÖRER FRÅN ILGODSEXPEOITIO-
NENsVpAKETAFDELNING. 3. TJÄNSTEMÄNNENS
STORA SAL 1 ILGODSEXPEDITIONEN.
tecknade mönster, som noggrannt följas. På
denna väg kan äfven en i konstnärligt af-
seende mindre begåfvad eller bildad vinna
den färdighet vid arbetets utförande, som
ger det rätt att få räknas hland konstslöjds-
föremål. Längre når det träbrända arbetet
icke, men redan det är ju mycket, att på
ett lyckligt sätt uppfylla betingelserna för ett
sådant.
Vid val af ämne för den dekorativa utstyrseln
genom träbränning, bör isynnerhet nybörjaren akta
sig för försök med figurala framställningar, som i
regel alltid misslyckas. Kroppen och dess lemmar,
det må vara af människor eller djur, äro stöteste-
nar, redan för ritstift och pensel, förda af en skick-
lig band; hur mycket mer då för en ovan och med
ett verktyg, hvilket såsom brännspetsen helt enkelt
omöjliggör den fullständiga finess och känslighet
ett så ömtåligt ämne fordrar. Långt bättre är det
då att pröfva sina krafter t. ex. på landskap, hvar-
af särskildt de nu högst moderna, skarpt stiliserade
och med grofva konturer försedda lämpa sig för-
träffligt. Vidare blommor och blad, likaledes stili-
serade, d. v. s. öfverförda från den naturliga formen
till en, som lämpar sig för dekorativ användning.
På sådana arbeten tröttnar man icke, och hela hem-
ligheten däraf ligger i, att orneringen som sig bör
underordnande sluter sig till, hvad den skall deko-
rera och icke framträder själfständigt och liksom
pockar på uppmärksamhet för egen del, kanske ur
rent konstnärlig synpunkt, då den alltid, och detta
hör man lägga på hjärtat, på grund af bland annat
sina uttrycksmedel måste falla igenom.
Har ett föremål blifvit brändt, vill man också
ofta ha det måladt. Härtill användas vattenfärger
af — ur ekonomisk synpunkt — billigare slag. Lämp-
liga äro en sorts i handeln förekommande runda
färger af en femörings storlek, som kosta tio öre
stycket; mindre finnas för halfva priset. De äro
något tunga, liknande täckfärger och således ej
tjänliga vid vanlig akvarellmålning, men lämpa sig
just på grund af nämnda egenskap för målning af
trä, då de ej låta suga in sig allt för mycket i
G
enerationer
HAFVA FLYK-
TAT från »debrä-
der, som föreställa värl-
den» sedan »Nordens
Talma» första gången
där höjde sin malmrika
stämma och utveck-
lade sin nobla, storar-
tade konst.
Ett sekel har "nu i
år flytt, sedan han för-
sta gången såg dagens
ljus. N. W. ALMLÖF.
JULBRÅDSKAN VID STOCKHOLMS CENTRAL-
STATION.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
