Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
168-
bräcklig, hvarmed vi rodde öfver Sigtuna sjö till det ställe,
hvarest enligt vår vägvisares utsago det gamla Sigtuna legat.
Spårlöst försvinner här hvarje synligt vittne om och från
förflutna dagar, men äfven utan synliga tecken tala dessa trakter,
dessa platser till hjertat ocli själen.
Redan på morgonen blåste det och vinden hade nu
öfvergått till storm; denna, en ättling a,f de stormar, hvilka i fordna
tider och på dessa samma platser så ofta hade omsusat Odin
och Thor och tillviftat dem och sin tids efter dåd och strid
glödande heroer svalka och vederqvickelse, kringsusade nu på
återfarten från det fordna till det nuvarande Sigtuna oss och
den skröpliga båten, som den fyllde med vatten.
"Hvad skall du och din kamrat hafva för besväret?"
frågade jag den ene af karlarne, då vi kommo i land. "En half
riksdaler riksgäld", var svaret. "Huru? skulle jag för första
och sannolikt för sista gången jag besökt Odins stad, och för
första och måhända för sista gången jag blifvit spolad af
Sigtunas vågor, betala enhvar af er en half riksdaler? Nej, min vän,
det går ej an." Med bistra blickar sågo karlarne på mig: men
efter att hafva kastat en blick på penningarne jag hade lagt i
den enes hand, förändrades den bistra minen i ett leende, och
hattarne flögo af hufvudet, i det karlarne ropade efter mig:
"Icke för sista gången, icke för sista gången, käre herre!" —
Medan vi företogo denna utflygt, hade kyrkoherden i staden
haft den godheten söka oss, för att tillbjuda sitt sällskap som
vägvisare. Samma dag tidigt på eftermiddagen framkommo vi
till det på minnen från en märkvärdig och oförgätlig forntid
likaledes rika och dessutom i flera hänseenden betraktansvärda
Upsala. Efter det var nödvändigt att skynda med vår resa
mot norr, för att med säkerhet i Hernösand kunna träffa den
ångbåt, som skulle öfverföra oss till Finland, måste vi tillsäga
om skjuts till följande dagen på qvällen. Vid ankomsten till
Upsala gick jag genast till professor Schröder, hvars
bekantskap jag hade gjort i Stockholm. På det mest förekommande
sätt blefvo vi mottagna såväl af honom som af filosofie-doktorn,
professorn och bibliothekarien Afzelius. Dels genom
personligt ledsagande, dels genom anvisning af dessa herrar fingo vi,
fastän i hast, dock se det märkvärdigaste. Ej mindre
beredvillig var professor Wahlenberg att visa oss sina samlin-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
