- Project Runeberg -  I Hvitavall. Visor och sagor / I. /
7

(1895) [MARC] [MARC] Author: Anna Maria Roos With: Stina Beck-Friis
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

»Jag heter Per,» sade ban. »Och hon där, hon heter Brita,» tillade han, pekande på systern.

»Och hvarifrån ären I?»

»Vi bo här i Svinnarshult. Det ligger på andra sidan viken.»

»Vill ni leka med oss?» frågade den lilla prinsessan.

»Visst vill vi det.» sade både Per och Brita på en gång och skeno upp af förnöjelse.

Och så började de fyra barnen att leka tagfatt och knrragömma i månskenet och hade mycket roligt.
När de blefvo trötta, satte de sig ned på gräsvallen och pratade och berättade för hvarandra om hur de
hade det. De främmande barnen berättade, att deras fader var en konung af Arabia land, och att prinsen
hette Mendeli och prinsessan hette Zendeli. Det var på samma sätt med Mendeli och Zendeli som med Per
och Brita på så vis, att de just icke hade så roligt hemma. Deras mor var död, och konungen af Arabia
land hade nyligen gift om sig. Styfmodern var både svår och led mot de båda konungabarnen; hon hade
i ett föregående gifte en son, som hon unnade allt godt, men intet unnade hon åt Mendeli och Zendeli.
Dessas tröst och glädje var nu att om aftnarna, då alla i konungens slott gått till hvila, smyga sig upp på
slottets tak, kalla på sina svanar, dem de fått af en god fé, som varit vän till deras mor, och så sätta sig
upp på dem och fara ut i den stora vida världen. Dessa svanar voro inga vanliga djur, utan de voro
förtrollade fåglar, hvilka på en helt kort stund kunde flyga från Arabia land upp till den höga norden.

En sak måste Per spörja om.

»Hur månn’ det kommer sig, att I som ären så långväga ifrån, kunnen tala vårt språk?»

»Jo,» sade prins Mendeli, »det skall jag säga er. Det är så med dessa förtrollade fåglar, att har
man bara en gång ridit på dem och så förstått att, innan man stiger af, kyssa dem tre gånger på
hufvudet, så förstår man sedan all världens språk, likasom fåglarna göra.»

»Förstå fåglarna alla språk?» frågade Brita.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Wed Jan 1 11:28:51 2025 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/ihvitavall/1/0013.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free