Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
»Visst göra de det,» sade prins Mendeli. »Om Brita frågar en gök huru många år Brita har att
lefva, så svarar han ju, och om en liten flicka i Arabia land frågar honom om samma sak, då han om
vintern är därnere, så måste han kunna svara henne också, förstår Brita?»
»Ja visst!» sade Brita.
När de båda konungabarnen togo afsked och åter stego upp på sina svanar för att fara hem till sitt
land, lofvade de sina nya vänner att snart komma tillbaka och hälsa på dem.
Och under många ljusa sommarnätter kommo sedan prins Mendeli och prinsessan Zendeli ridande
på sina vackra, hvita svanar till sjön Svinnarns strand, för att leka med de båda vallarebarnen.
Så var det en afton som de fyra barnen sutto samman på den lilla gröna ängsvallen och språkade.
»Det är farli’ fint tyg I har i era kläder,» sade Brita; hon sträckte ut sin hand och strök öfver
prinsessan Zendelis mjuka silkeskjortel.
»Vet ni hvad,» sade den lilla prinsessan, »vi skulle ta och byta kläder en stund, det skulle vara
roligt! Brita och jag skola byta, och Per och prinsen. Det skall bli lustigt!»
Ja, de andra barnen tyckte också, att detta skulle vara lustigt. Och så om en stund stod prins Mendeli
klädd i Pers tröja och byxor, och prinsessan Zendeli hade på sig Britas blåa bomullskjol och hennes lilla
rutiga sjalett på det svartlockiga hufvudet. Och Per och Brita stodo där helt styfva och granna i
kungabarnens fina guldstickade kläder och med guldkronor på sina linhåriga hufvuden; de kände sig både stolta
och förlägna och tordes knappt röra på sig.
Den lilla prinsessan log, när hon såg på dem, hennes svarta ögon glittrade, och hon slog ihop de
små bruna händerna af förnöjelse.
»Nu skola ni också pröfva på att rida på våra fåglar,» utropade hon. »Ni ska få känna hur roligt
det är att flyga fram igenom luften.»
8
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
