Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Ja, det ville Per och Brita mycket gärna, förstås. Och så ropade konungabarnen till sig svanarna,
hvilka lågo och simmade nere i den lugna viken. Och Per och Brita satte sig upp på fåglarnas ryggar.
Just som de skulle begifva sig af, ropade den lilla prinsessan:
»Det är bäst att ni ta på er våra kappor, ty högt uppe i luften är det kallt.»
Och så räckte hon åt Per och Brita hvar sin kappa, de samma, som hon och prinsen plägade hafva
på sina färder.
Upp genom luften flögo nu Per och Brita på svanarna.
»Det känns bå’ underligt och roligt,» sade Per.
Brita sade ingenting, hon höll sin svan hårdt om halsen; hon var allt lite rädd, ty det gick så fort.
Svanarna styrdes inte med tömmar eller tåg, det var nog att säga åt dem hvart man ville fara: de
förstodo allting, de kloka fåglarna.
»Flyg hän emot det höga berget där,» sade Per.
Och svanarna flögo ditåt.
Uppe på det höga berget bodde en stor kungsörn, han satt och sof i sommarnatten uppe i en fura,
som splittrats af blixten. Men vid suset af svanarnas vingar vaknade han.
Hastigt flög han upp; lysten efter byte sköt han fart emot de hvita fåglarna.
Per och Brita uppgåfvo hvar sitt nödrop. Men detta behöfdes ej för att ge fart åt svanarna. De
flögo undan med hvinande, susande fart. Och med de förtrollade fåglarna kunde ej en gång örnen mäta
sig i snabbhet; han blef snart efter.
När örnen ej mer kunde hvarken höras eller skönjas, tillsade Per svanarna att vända åter till Svinnarns strand.
»Men på en omväg, så att vi icke komma för nära örnberget», tillade han försiktigt.
I Hvit av all. I. 9 2
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
