Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
gropen öfvertückte han väl med grenar och jord. När den gamle höfdingen pä morgonen gick
stigen fram, störtade han ned i den dolda gropen, bröt sin nacke och vardt död.
Men pä inrådan af Hurusch hade Zohak samma morgon ett gästabud för alla de ypperste män
inom stammen. Där var också Hurusch med, förklädd till Zohaks tjänare, och skänkte i vin åtr
gästerna. När de nu alla hade ätit och druckit och voro glade, kom där bud, som förtaide, att
fursten var död. Då utbrast Hurusch: »Välden I nu min herre till eder höfding, då i sanning
fingen I goda dagar!»
Då syntes det dem alla, att om Zohak vore så väl liden af sina tjänare, så skulle ban också
blifva en god furste. Och de korade honom strax till sin höfding.
När Zohak sedan sporde efter Hurusch, var han försvunnen; icke heller syntes han till under
den följande tiden. Det förundrade Zohak, att han icke kom för att utkräfva sin lön; dock gladde
det honom, tv hans hjärta hängde fast vid ägodelarna, och det tycktes honom, att det skulle blifva
mycket svårt att skilja sig frän dem.
Vid denna tid härskade i Iran konung Dsehemschid; han var rik och mäktig och vis och
kunnig i mångahanda ting. Han hade gjort sig en vagn af guld, prydd med ädla stenar, och han tämde
unga örnar, hvilka han spände för vagnen, och hvilka lyfte honom högt upp emot himmelen. Men
•däröfver vardt han högmodig och sade till sitt folk: »Ingen är lik mig! Såsom en gud skolen I
dyrka mig.» Och vanvettets ande kom öfver honom, och han begaf sig ut i ödemarken och irrade
där omkring. Då ingen mera visste hvar han fanns, begåfvo sig några af de store i hans land till
Arabia land, till fursten öfver stammen Thasi, och erbjödo honom Irans krona. Ty de tänkte vid
sig själfva, att om en främling blefve konung i landet, så skulle de lättare få råda huru de ville,
•än om de valde en af Dschemschids ätt.
I Dvitavall. II. 7; 10
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
