Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Och så vardt Zohak konung öfver Irans sköna land och bodde i Istakhor, den hvitglänsande
staden, i stor makt och härlighet.
Fem år förgingo; då kom Dschemschid tillbaka, och frän hans själ hade vanvettet vikit. Han
kom till Zohak och sade: »Af fri vilja gifver jag dig nu rike och krona. Ty jag hor lärt att känna
den rätta visdomen och traktar ej mera efter glans och ära». Men Zohak fruktade, ott hon
törhända skulle åtrå sig, och han lät gripa Dschemschid och döda honom.
Kort tid därefter trädde en dag Huruseh inför konungen och sade, att han nu vore kommen
för att utkräfva sin lön. Då vardt Zohak ängslig för sina ägodelar och sade till trollkarlen, att
eftersom han nu ägde långt större skatter, än då de ingått sin öfverenskommelse, så finge Huruseh
ej begära mera än hälften af hvad han ägt, medan ban ännu lefde bland stammen Thasi. Då log
Huruseh, och oncla lyste hans ögon.
»Frukta icke för dina ägodelar, o konung», sade han, »jag har väl nog af guld och ädla stenar
i min grotta i berget Kaf. Det är endast en ringa ynnest jag vill utbedja mig af dig, nämligen att
jag får kyssa dina kungliga axlar.»
Full af glädje tillstadde honom Zohak detta. Och den onde trollkarlen lutade sig ned ocb
kysste hans skuldror, först den högra och sedan den vänstra.
1 samma stund kände Zohak i sina skuldror någonting underligt röra sig. Och då han i
detsamma kom att se i en blank silfversköld, hvilken hängde framför honom på väggen, märkte han
till sin förfäran, huru tvenne svorta ormhufvuden hastigt höjde sig, en ur hvardera af hans skuldror.
Ormarna höjde sig alltmer, de vuxo allt större, de betäcktes med taggiga fjäll, de fingo stora,
svarta vingar ocb hvassa klor, och de hväste sakta, under det de gungade af och an med de långa,
vajande halsarna.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
