- Project Runeberg -  I Hvitavall. Visor och sagor / II. /
104

(1895) [MARC] [MARC] Author: Anna Maria Roos With: Stina Beck-Friis
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

om hvad de ha sig bekant angående hans drottnings vistelse i trakten. Han får från olika håll
åtskilliga upplysningar, och med ledning af dessa begifver han sig genast ut på spaningsfärd samt
utsänder samtidigt några af sitt hoffolk att äfven leta.

Den vackra Titania, hvilken i vredesmod lämnat sin gemål och sitt sköna land Gülistan, hade
beslutit att, för att ej bli upptäckt, begifva sig till någon mycket aflägsen trakt, och hade därför styrt
sitt spann norrut. Sedan hon färdats en lång väg uppe bland skyarna, hade hon styrt ned emot
jorden, och dä hon såg under sina fötter en vacker, vänlig bygd, där små insjöar och långa
hafsvikar blänkte emellan gröna ängar och skogar, steg hon där ned. Och här dröjde sedan
älfdrott-ningen i flere dagar, förtjust i detta nordliga land med sina ljusa nätter och sina hvita björkar, ett
land så olikt det färgrika, rosendoftande Gülistan.

Titanias dåliga humör var nu alldeles bortblåst. Hon sprang omkring i skogarna, alltjämt med
sin lilla hvita kolibri på armen och åtföljd af Sissemi och Sussemi; hon gladde sig åt allt hvad hon
såg: åt alla de små bleka, fina blomstren, ät de klara bäckarna och de skyhöga, susande furorna
med sina röda stammar.

En gång, då hon sålunda sprang omkring med en snabbhet, som gjorde det svårt för
hoftär-norna att följa henne, fick hon syn på Måneblek, hvilken, som vanligt, stod och böjde sitt ansikte
nedåt och stirrade i mossan.

»Nej, se på den», utbrast Titania. »Jag måste se hur han ser ut i ansiktet.»

Och hon kastade sig ned i mossan och kikade upp i Månebleks ansikte. Därpå reste hon sig
upp igen med en liten min af missräkning.

»Han var vackrare från nacken», sade hon.

Och så begaf hon sig hoppande bort.

] oo

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Wed Jan 1 11:28:54 2025 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/ihvitavall/2/0122.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free