Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
téget nära, samlades i en hast stora skaror af älfvor oeh tomtar vid stranden, medan hafsälfvorna
lågo nedanför i en glittrande rad och gungade på böljorna.
Nu skymtar uppe bland skyarna det vackra hägerspannet. En hornstöt höres. Och vagnen
sänker sig längsamt nedåt, omgifven af ett moln af flygande älfvor och alfer. I vagnen ses Oberon
själf stå, klädd i sin ljusblå, glänsande mantel, med guldkrona på hufvudet och sitt elfenbenshorn
i handen.
Trippe Tå, som stigit upp på en ekestubbe nära stranden, lyfter sin taktpinne, och i ett nu
klingar sången fram, buren af otaliga späda röster. Den ljuder likt ett sorl af tusende små vågor,
likt ett sus af tusende blomster och blad, som vagga för vinden.
»Hit små älfvor alla,
hit från dunkla skogars dolda djup!
Hör, hvad toner kalla
er från ängens gräs, från klippans stup!
Uti snäckans slup
kommen, där de blåa böljor svalla.
Se, eder kung
kommer i skyn,
fager och ung —
se, hvilken syn.
Gyllne vagnen sänks vid skogens bryn.
Rundt däromkring
fladdrande små
dansa i ring,
hoppa på tå —
skynden, skynden hit att titta på!»
Oberon vinkar vänligt med handen till tack för hyllningen. Hans vagn sänker sig ända ned till
jorden. Sedan han hälsat på Trippe Tå, festpoeten, samt på några andra framstående tomtar och mera
bemärkta älfvor samt uttryckt sitt välbehag med mottagandet, börjar han ifrigt utfråga de närvarande
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
