Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - IX. Irrfärder
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
258
där han satte ner det på kartan: dit skall mina
sjukhus skickas! Befälet får se, att han inte sitter sysslolös
utan gör något, vidtar åtgärder.
Vi tillbragte natten i en stor, förmögen fansa hos
en gammal kines med allvarligt, intelligent utseende.
Som alltid klappade öfverläkarn värden lugnande på
axeln och sade, att han inte skulle oroa sig: han skulle
få betalt för allt.
Det snöade alltjämt — de små flingorna kommo
sakta dalande i den vindstilla luften. På morgonen
låg snön en kvarts aln djup, och hela landskapet
företedde en fullkomligt vinterlik anblick. Öfverläkarn
beslöt, att vi skulle stanna här en dag för att låta
hästarna hvila. Det var ledsamt och enformigt.
Soldaterna stulo i uthusen allt hvad de kommo öfver. Den
gamle ägarn gick stum omkring på gården med en
lång pipa i handen. Han protesterade icke, endast
tittade in i sina uthus, när soldaterna gått därifrån. Man
kände blygsel, då man såg på hans allvarliga, tankfulla
ansikte, prägladt af aristokratisk/värdighet.
Nästa morgon gjorde vi oss i ordning att bryta
upp. Öfverläkarn omringades af kineser, hos hvilka
han tagit furage och ved och i hvilkas fansor
manskapet logerat. Davidov låtsade vara upptagen.
— Ja vänta! — sade han otåligt. — Sedan!
Truppen stod färdig, öfverläkarns häst leddes fram.
— Se här! — sade han brådskande och började
dela ut pengar bland de påträngande kineserna. Åt en
gaf han femtio kopek, åt en annan en rubel. Vår värd
fick en femrubelsedel.
Kineserna började larma, och med vår vägvisare
som tolk räknade de upp, hur mycket ved och
kaoljanhalm soldaterna bränt upp för dem, hur mycket
tsjumis de tagit för hästarna. Vår värd sade ingenting.
Han stod med sin femrubelsedel i handen och såg
sorgset på Davidov; det var som om han blygts å
dennes vägnar.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
