Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - I
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
bevista själamässan och fara på kondoleansvisit till
änkan.
De som stodo Ivan Iljitj allra närmast voro Fjodor
Vasiljevitj och Peter Ivanovitj.
Peter Ivanovitj hade varit studiekamrat med Ivan
Iljitj och ansåg sig stå i tacksamhetsskuld till honom.
Vid middagsbordet meddelade han sin hustru nyheten
om Ivan Iljitj’ bortgång och sina funderingar om
utsikterna till förflyttning för svågern, och utan att ha
vilat middag satte han sedan på sig fracken och åkte
till Ivan Iljitj’ hem.
Utanför porten stodo en hyrvagn och två
åkardroskor. Inne i tamburen stod ett fransbehängt kistlock lutat
mot väggen vid klädhängaren. Två svartklädda damer
voro i färd med att pälsa av sig. Den ena var Ivan
Iljitj’ syster, som Peter Ivanovitj kände, den andra var
honom obekant. En kamrat till honom, Schwarz, var
på väg ner, och då denne från översta trappsteget
varseblev den inträdande, stannade han och blinkade åt
honom som ville han säga: »Ivan Iljitj har just ställt
till; alltid skall vi två råka ut.»
Schwarz ansikte med de engelska polisongerna och
hela den magra, frackklädda gestalten verkade som
vanligt själva högtidligheten, och kontrasten mellan
denna högtidliga apparition och Schwarz’
spefågelslynne gjorde sig alldeles särskilt just nu, tyckte Peter
Ivanovitj.
Peter Ivanovitj lät damerna gå före och följde
långsamt efter dem trappan uppför. Schwarz fortsatte ej
nedåt, utan stod kvar där uppe. Peter Ivanovitj förstod
varför: han ville förstås göra upp var de skulle ta ett
parti i kväll. Damerna styrde vägen till änkan, och med
allvarligt hopknipna läppar och en skälmsk blick visade
Schwarz med en rörelse av ögonbrynen Peter Ivanovitj
åt höger, till den dödes rum.
Peter Ivanovitj trädde in med den i dylika fall vanliga
undran hur han skulle bete sig. Ett visste han: att det
9
&
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
