Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - I
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
vid tillfällen som detta inte skadar att göra korstecknet.
Huruvida han också borde buga sig var han däremot
inte riktigt säker på, och han gick därför en medelväg:
väl inkommen började han korsa sig och gjorde på
samma gång små ansatser till bugningar.
Så pass händernas och huvudets rörelser medgåvo
såg han sig samtidigt omkring i rummet. Två
ynglingar, av vilka den ene var gymnasist, båda antagligen
brorsöner till den döde, lämnade just rummet under
korstecken. En gumma stod där orörlig, och en dam
med besynnerligt uppdragna ögonbryn viskade något
till henne. En diakon i bonjour, en trygg, jovialisk
figur, läste något högt med en pondus som uteslöt alla
motsägelser. Köksdrängen Gerasim gick med lätta steg
förbi Peter Ivanovitj och strödde ut något på golvet.
Vid anblicken av detta förehavande kände Peter
Ivanovitj genast en svag liklukt.
Då han sista gången varit hos Ivan Iljitj, hade Peter
Ivanovitj sett den där karlen inne i sjukrummet. Han
hade tjänstgjort som sjukskötare, och Ivan Iljitj hade
tyckt särskilt mycket om honom.
Peter Ivanovitj korsade sig oavbrutet och bugade lätt
i riktning mittemellan kistan, diakonen och
helgonbilderna på bordet i vrån. När han så började tycka att
han korsat sig länge nog, hejdade han handens rörelse
och ställde sig att se på den döde.
Den döde låg som alla döda, på ett alldeles särskilt
tungt, livlöst sätt, med de stelnade lemmarna
nedsjunkna i kistans spån och det för alltid böjda
huvudet-vilande mot kudden, och som på alla döda sprang den
vaxvita pannan fram över de insjunkna tinningarna och
den vassa näsan såg ut att beröra överläppen. Han
hade förändrat sig mycket och blivit ännu magrare
sedan Peter Ivanovitj såg honom sist, men hans ansikte
var liksom alla dödas vackrare och framför allt mera
sägande än den levandes hade varit. Ansiktsuttrycket
sade att vad som skulle göras det hade gjorts och
10
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
