Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - I
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Praskovja Fjodorovna kände igen Peter Ivanovitj, drog
en suck, gick tätt inpå honom och fattade hans hand
med orden: — Jag vet att ni var en uppriktig vän till
Ivan Iljitj... och hon såg på honom i väntan på ett
efter dessa ord lämpat svar. Peter Ivanovitj visste att
liksom han varit skyldig att göra korstecknet där inne,
så var han här skyldig att trycka handen, sucka och
säga: »Var förvissad om det!» Så gjorde han också.
Och när han gjort det, kände han att det önskade
resultatet åstadkommits: han var rörd och hon var rörd.
— Kom med mig, tills det börjar, jag måste tala
med er, sade änkan. Ge mig er arm.
Peter Ivanovitj bjöd henne armen och de följdes åt
inåt våningen, förbi Schwarz, som melankoliskt
blinkade åt Peter Ivanovitj.
»Så gick det med whisten! Det blir en lång procedur,
vi tar en annan fjärde man. Ni får bli femte, när ni
blir lös», sade den skämtsamma blicken.
Peter Ivanovitj suckade än djupare och svårmodigare,
och Praskovja Fjodorovna tryckte tacksamt hans arm.
De trädde in i hennes förmak i skär kretong, upplyst
av dämpat lampsken, och slogo sig ned vid ett bord:
hon i soffan och Peter Ivanovitj på en låg puff med
söndersuttna resårer, som på olika sätt reagerade för
hans tyngd. Praskovja Fjodorovna ville säga åt honom
att han skulle välja en annan plats, men fann varningen
opassande under förevarande omständigheter och teg.
Då han satte sig på puffen, kom Peter Ivanovitj ihåg
när Ivan Iljitj hade möblerat förmaket — hela rummet
var inom parentes sagt belamrat med möbler och
prydnadssaker — och hade frågat honom till råds just
angående denna skära kretong med gröna blad.
På sin väg till soffan förbi bordet råkade Praskovja
fastna i bordets sniderier med den svarta kräppen på
sin svarta mantilj. Peter Ivanovitj reste sig för att
lösgöra henne, och den befriade puffen till att oroligt
häva sig och studsa under honom. Änkan började själv
12
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
