Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - IV
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
godhet för att stå ut i tjugu år. Men sant var att det
numera var han som började grälen. Hans trätsjuka
inställde sig alltid strax före middagen och ofta just
som han började äta, vid soppan. Än upptäckte han en
skavank på porslinet, än var maten dålig, än lade sonen
armbågarna på bordet, än var det dottern frisyr. Och
för allt fick Praskovja Fjodorovna skulden.
Till en början gav Praskovja Fjodorovna svar på tal
och sade sin man obehagligheter, men två gånger vid
början av en middag råkade han i sådant raseri att hon
förstod, att detta var ett sjukligt tillstånd som
framkallades hos honom genom intagandet av föda, och
sedan dess behärskade hon sig; hon upphörde att svara
och blott påskyndade middagen. Sin tålmodighet
betraktade hon som en stor förtjänst hos sig.
Väl på det klara med att hennes man hade ett
förskräckligt lynne och hade gjort hela hennes liv
olyckligt började hon ömka sig själv. Och ju mer hon
ömkade sig själv, dess mer avskydde hon mannen. Hon
började önska att han skulle dö, men kunde ju inte
önska det på fulla allvaret, eftersom lönen då skulle
falla bort. Och det retade upp henne än mer emot
honom. Hon ansåg sig fruktansvärt olycklig, just
därför att inte ens hans död kunde rädda henne, och hon
gick och kände sig förbittrad, men dolde det, och denna
hennes dolda förbittring ökade hans.
Efter en scen, då Ivan Iljitj varit mer än vanligt
orättvis, erkände han själv att han var retlig, men
ursäktade sig med att det kom av sjukdomen. Därpå
svarade hon att var man sjuk måste man söka bot,
och hon fordrade av honom att han skulle fara till en
ryktbar läkare.
Han for. Allt avlöpte så som han hade väntat; det
gick till som det alltid går till. Den långa väntan, den
värdiga högtidlighet varmed doktorn äntligen tog emot
honom, upp i dagen hans egen i rätten, och
knackningarna och lyssnandet och frågorna, som skulle ha
35
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
